Nattåget

Jag har läst så många kinesiska böcker den här våren men inte haft tid eller möjlighet att samla tankarna och skriva något om dem. Och nu börjar jag glömma bort detaljerna. Frustrerande. Men några korta ord ska jag väl kunna få ner i alla fall, så att jag åtminstone själv minns att jag har läst dem.

Någon gång i början av februari läste jag till exempel Xu Zechens 徐则臣 Nattåget《夜火车》. Xu har länge setts som en av de mer lovande yngre författarna i Kina och en av hans romaner 《跑步穿过中关村》har översatts till engelska (av Eric Abrahamsen) med titeln Running Through Beijing. På svenska finns, så vitt jag vet, bara novellen "Hunden skällde hela dagen"《狗叫了一天》i det enda numret av Freeman's som kom ut på svenska.

I Nattåget får läsaren följa Chen Munian, en ung man vars längtan efter att resa får katastrofala följder. Hans dröm är att göra en tågresa, och vid ett tillfälle lovar hans far att han ska köpa sonen en biljett bara han får bra betyg. Men när Munian stolt visar upp betygspapperen slår fadern ifrån sig, inte kan han lägga ut pengar på resor, det går ju inte. Besviken och arg begår Munian det största misstaget i sitt liv: han bestämmer sig för att lura föräldrarna. Sent en natt kommer han hem och påstår att han har dödat en man och måste fly. Den skräckslagna fadern ger honom pengar så att han ska kunna komma undan ett oundvikligt dödsstraff. Men Munian har inte dödat någon, han har hittat på alltihop. Det han inte har räknat med är att de förfärade föräldrarna ska gå till polisen och anmäla "brottet". Eftersom inget lik går att hitta blir Munian aldrig ställd inför rätta, men i fortsättningen vilar misstankarna alltid tungt över honom - har han dödat någon eller inte?

Den här osäkerheten gör att han trots sin utmärkta begåvning aldrig kommer vidare i den akademiska karriären. Livet går på tomgång, han utsätts för ständiga "utvärderingar" där han alltid får frågan "Gjorde det du det eller ej?", han får inte ut sin examen, blir degraderad till trädgårdsmästarassistent vid universitetet. Så småningom börjar dock en annan historia nystas upp, i samtal med den gamle trädgårdsmästaren. Det hela utmynnar i stor och meningslös tragik.

Om Xu Zechens manliga huvudpersoner som drömmer sig bort och ut på resa har det skrivits en del, till exempel denna text av Pamela Hunt. Den är en mycket bättre analys av temat än jag kan göra, så läs den. Nattåget har mycket gemensamt med de andra texter av Xu som Hunt studerar i artikeln, även om hon inte tar upp just den. Det är en berättelse som puttrar på i långsam takt för att sedan plötsligt explodera och bli fullkomligt hjärtskärande, en sån där bok som inte slår an på en gång men ger utdelning om man håller ut och fortsätter att läsa.