Godnatt, min ros - inte vad man tror

Vill man hitta kinesisk eller annan östasiatisk litteratur i översättning till något europeiskt språk är det franska man ska fokusera på. För någon vecka sedan var jag i Paris och där köpte jag bland annat fyra romaner av den japanske författaren Junichiro Tanizaki, som är oerhört sparsamt översatt till svenska. I Musée Guimets butik fanns också fynd att göra. På en av hyllorna såg jag till exempel en vacker liten utgåva av Chi Zijians Godnatt, min ros 《再见玫瑰》som på franska har titeln Bonsoir, la rose och har översatts av Yvonne André. Då blev jag lite inspirerad och åkte hem och läste.

Som så många av Chis romaner utspelar sig Godnatt, min ros i Harbin i norra Kina. Årstiderna märks tydligt i berättelsen, det snöar och regnar och sedan blir det underbar vår. Chis roman bygger också på en annan av stadens egenheter, nämligen det tydliga ryska inflytandet. Staden grundades ju ursprungligen av ryssar och efter den ryska revolutionen flydde många icke-kommunister dit. Den blev också fristad för en stor grupp ryska judar. Chi vet verkligen att använda Harbins egenheter på ett skickligt sätt och man lär sig en hel del om till exempel de olika judiska synagogorna i staden och deras nutida öden. Även jag, som bara har tillbringat ett par dagar i Harbin, kände igen mig i en del: jag har till och med bott på Hotel Moderne och ätit dess berömda glass, som också finns med i romanen. Chi väver till och med in den dramatiska kidnappningshistorien från 1933 i berättelsen.

Berättaren i Godnatt, min ros är Xiao'e, en ung kvinna som i romanens början plötsligt står utan bostad, eftersom hennes hyresvärdinna ska gifta sig - till råga på allt med Xiao'es före detta fästman. Som tur var har hennes väninna den perfekta lösningen: hon, som är journalist, har precis intervjuat en gammal rysk-judisk dam som bor ensam i en stor lägenhet mitt i staden. Kanske kan hon vara intresserad av att hyra ut ett rum till en skötsam ung kvinna? Elena, som den gamla damen heter, är först tveksam, men så småningom får Xiao'e flytta in. Elena visar sig vara en djupt religiös kvinna som sällan går utanför dörren. Hon är en god musiker, har djupa kunskaper om konst och hennes känsla för stil och elegans blir till stor hjälp för den ganska enkla och lite klumpiga Xiao'e. Men de två kvinnorna bär på varsin mörk hemlighet som präglar deras liv och som de på olika sätt försöker hantera.

Det känns som upplagt för en hjärteknipande historia där två kvinnor ur olika generationer med stöd av varandra konfronterar sitt mörka förflutna, lär sig något om livet och kan gå vidare, stärkta om än en aning tilltufsade, eller hur? Men, nej. Det här är ju faktiskt en roman av Chi Zijian. Den slutar inte alls som man tror att den ska göra. Faktum är att jag nästan blev lite chockad över att författaren drar sina läsare vid näsan på det sätt hon gör. Det mjuka, gosiga slutet då allt blir bra finns inte. En mörk och osäker framtid väntar på Xiao'e.

Jag tyckte mycket om boken och särskilt om det faktum att författaren lurade mig att tro att jag visste hur den skulle sluta. En roman som inte går att placera in i ett fack och vars huvudtema är hur vi som människor ska förhålla oss till sånt som hämnd, skuld och straff.

Blinda Rödluvan och familjen Sköldpadda

Två nya bilderböcker har kommit ut på bokförlaget ChinLit. Båda två har varit nominerade till Feng Zikais bilderbokspris 丰子恺儿童图画书奖. Den ena vann, den andra fick nöja sig med att finnas med på kortlistan.

Vi kan börja med vinnaren: Familjen Sköldpadda tar sig till havet 《乌龟一家去看海》 av Zhang Ning 张宁 (översättning Eva Ekeroth). Zhang Ning, som enligt prisets webbplats tog sin grundexamen från China University of Petroleum, har arbetat som grafisk redaktör för en tidskrift men också skrivit och illustrerat ett antal bilderböcker. Enligt ChinLits presentationstext skapade hon den här bilderboken med inspiration från de broderier och den sömnad som hon fick lära sig som barn, på den tid folk sydde sina kläder själva.

Familjen Sköldpadda berättar en ganska enkel historia om ett sköldpaddspar som har lovat sin unge att hen ska få se havet. När det blir vår ger de sig iväg alla tre. Längs vägen träffar de på olika varelser och frågar efter hur långt det är kvar, men svaren varierar eftersom var och en har sin egen tids- och längduppfattning. Till sist når sköldpaddorna i alla fall havet och får se allt de har hört talas om.

Bilderna i boken är skapade som textila applikationer med broderade inslag. För att få fram vattnets skimrande och skiftande karaktär har Zhang Ning använt sig av batikfärgat tyg som skiftar i olika blå nyanser. Det är vackert gjort. Särskilt de klassiska landskapsbilderna på pärmarnas insidor och uppslaget där det stora havet breder ut sig framför de små sköldpaddorna är mycket vackra.

Blinda rödluvan och vargen 《走出森林的小红帽》 av Han Xu 韩煦 (översättning Lilly Xie) är mer av en humoristisk bok. Lilla Rödluvan, som inte kan se, ska ta sig till mormor som bor långt inne i skogen. Hon har svårt att hitta och ber djuren hon möter om hjälp. Ingen har tid att följa med henne, men alla ger henne råd: att lyssna, att känna, att lukta sig fram.

Till sist stöter Rödluvan ihop med vargen, som lovar att följa henne på vägen eftersom han vill äta upp både henne och mormor. I en smart och rolig tvist på den klassiska sagan är det här Rödluvan som känner på vargen och frågar varför hans öron är så spetsiga, hans tänder så vassa och hans lukt så obehaglig. Rödluvan är snäll mot vargen och ger honom blommor och frukt, men det vill han inte ha. När han kastar sig över henne ramlar han ner i en grop och gör illa sig. Rödluvan binder om såret och vargen lämnar henne ifred.

Illustrationerna här är också av collagetyp, men inte av tyg utan av papper. Till en början är de helt svart-vita, men ju längre in i skogen Rödluvan kommer desto mer färg får de. En riktigt rolig liten bok!

Här nedan kan ni se en videointervju med Zhang Ning, Familjen Skölpaddas författare och illustratör. Den är inte textad, men även den som inte förstår kinesiska kan nog ha nöje av att se hur hon arbetar med sina illustrationer.

Den gyllene hårnålen - en romantisk detektivhistoria

"Varför översätter du aldrig några feelgood-romaner?" brukar min mamma fråga. Det kan man ju undra. Det är inte utan att man blir lite deprimerad av alla böcker om kannibalism i fångläger och liknande. Men tyvärr är det inga svenska förlag som är intresserade av andra sorters kinesisk litteratur. AmazonCrossing, däremot, satsar ju på lite ovanligare genrer i översättning. De har gett ut en hel del kinesiska deckare/thrillers och nu även ett slags mysterieromance, Den gyllene hårnålen 《簪中錄》/The Golden Hairpin av Qinghan Cece 側側輕寒.

Det är en historia som utspelar sig i förgången tid - riktigt när skrivs aldrig ut, men det är uppenbarligen Tang-dynastin. Huvudpersonen, Huang Zixia, är på flykt från rättvisan. Hela hennes familj har blivit giftmördad och hon är misstänkt för dådet. Det finns helt enkelt inte någon annan som kan ha utfört det. Men Zixia är oskyldig. Förklädd till pojke hoppas hon på en chans att rentvå sig - hon är trots allt känd i hela riket som flickan som redan som 12-åring hjälpte sin far att lösa ett antal riktigt svåra brott. Av misstag kommer Zixia i kontakt med prins Li Shubai som omedelbart genomskådar henne men är tillräckligt intresserad av hennes historia för att låta henne få gömma sig i hans entourage, utklädd till eunuck. Om hon hjälper honom att lösa ett fall som han själv har gått bet på lovar han att i sin tur ge henne en chans att hitta sin familjs mördare.

Zixia löser förstås fallet, men blir omedelbart involverad i en ännu märkligare gåta: flickan som nyligen har utsetts till prinsens fästmö försvinner. Det hela visar sig vara en historia som går långt tillbaka i tiden och involverar en grupp oerhört skickliga kvinnliga musiker. Jag kan ju inte avslöja hur det går, men Zixia briljerar igen, så mycket kan jag väl säga.

Jag gillade den här romanen. Den är inte utan fläckar: ibland känns historien rörig, ibland går det lite för lätt för Zixia att hitta ledtrådar. Sedan finns det vissa underligheter som eventuellt kan ha med översättningen att göra - skulle verkligen en prinsessa från Tangdynastin lite nonchalant svara "Okay" på en fråga och tilltalar man verkligen en prins med orden: "Hello, my prince"? Dessutom tycker jag nog att kejsaren var för snäll på slutet. I verkligheten skulle han knappast ha låtit brottslingen komma undan så lätt. Om man drömmer om heta kärleksscener är romanen också lite för tam, den kan nog sorteras in under genren "kysk romantik". Men det är inte helt fel, det heller. Zixia får koncentrera sig på sitt detektivarbete utan att vara tvungen att passionerat kasta sig i någon sexig mans famn på vart och vartannat uppslag. Man anar ett visst intresse från den buttre prinsens sida som nog kan utvecklas i de kommande romanerna (för ja, det här är bara första delen) och dessutom finns en annan, mycket trevlig och lite mer lättsam herre som kanske kunde vara något för vår huvudperson. Men det får ta sin tid, helt enkelt. 

Jag vet inte om de andra delarna kommer ut i engelsk översättning. Första delen har just publicerats, så det beror kanske lite på hur den säljer. Eventuellt måste jag köpa böckerna på kinesiska för att få se hur det går för Huang Zixia ...