Xijue

Xijue 《西决》, som är namnet både på Di Ans 笛安 roman och dess huvudperson, handlar om en familjs liv under en period på 3-4 år. Det är framförallt tre kusiner som står i centrum: Xijue, Dongni och Nanyin. Deras namn är kopplade till väderstrecken – xi betyder väst, dong betyder öst och nan betyder söder – men det är inte det enda som gör att de står varandra nära.

Xijue är föräldralös. Hans far dog i en sjukdom när Xijue bara var barn och Xijues mor, som älskade sin man djupt, begick självmord när hon fick beskedet. Därmed fick Xijue flytta hem till sin ”tredjefarbror” (dvs hans fars yngre bror, den tredje sonen i skaran) och dennes fru, som är föräldrar till den några år yngre flickan Nanyin.

Kusinen Dongni är dotter till den äldste brodern i fädernas syskonskara, en alkoholiserad man som har ett stormigt förhållande till sin fru. De bråkar ständigt och Dongni, som är några år äldre än Xijue, har fått lära sig att i stort sett ta hand om sig själv. Så fort hon gick ut gymnasiet flyttade hon till Singapore där hon tjänade ihop en summa pengar som hon sedan använde för att starta en butikskedja hemma i Kina. Hon och hennes föräldrar kommer inte överens, varenda gång de träffas blir det bråk.

Xijue är temperamentsmässigt raka motsatsen till Dongni, han är ständigt lugn, brusar i princip aldrig upp, har svårt att ställa krav och förlåter ofta oförrätter som han kanske borde ha reagerat starkare på. Hans största längtan är att få ett hem med en egen familj som han kan ösa sin kärlek över. Han har haft det bra hos sin farbror och faster, men plågas av tanken på att han inte räckte till för sin mor och att hon valde att dö istället för att stanna och ta hand om honom.

Nanyin, den yngsta av de tre, är en ganska bekymmerslös flicka som handlar först och tänker sedan och fortfarande är relativt barnslig. När berättelsen börjar går hon sista året på gymnasiet, på samma skola där Xijue undervisar. Deras fjärdefarbror är också lärare på skolan. Han är relativt ung, inte så många år äldre än Xijue, och en gång i tiden var han den mest uppskattade läraren på skolan, men sedan inledde han ett förhållande med en student, vilket förstås blev en stor skandal. Han skilde sig, flickan flyttade från staden, och sedan dess lever han ett tillbakadraget liv och gör inget väsen av sig.

Det mesta i Xijues och kusinernas liv lunkar på ganska bra (med undantag för Dongnis bråk med sina föräldrar). Nanyin skaffar sig en pojkvän, vilket gör både hennes föräldrar och Xijue ganska upprörda: föräldrarna eftersom de är oroliga för att hon ska göra sämre ifrån sig i skolan eller ”förstöra sig” genom att ha sex; Xijue eftersom han är rädd för att förlora sin kusin till någon annan. Dongni träffar en man som hon bestämmer sig för att flytta till USA med (han är forskare och ska dit för att arbeta på ett universitet). Xijue är inte helt förtjust i de här förändringarna, han vill att allt ska vara som det är, men är ändå nöjd med livet eftersom han trots allt har sin flickvän Chen Yan, som han trivs väldigt bra med. Han föreställer sig ett liv tillsammans med henne. När Chen Yan blir gravid vill Xijue att de gifter sig och behåller barnet, men Chen Yan börjar plötsligt ställa väldigt konstiga och höga krav på honom. Det slutar med att hon bestämmer sig för abort och de gör slut. Ett hårt slag för Xijue, som verkligen ville ha barnet.

Nanyin och hennes vänner på skolan ordnar ett födelsedagskalas för fjärdefarbror, som återvinner sitt självförtroende och sin popularitet. Den nya generationen elever tycker inte alls att hans gamla kärlekshistoria är skamlig, tvärtom anser de att den var romantisk. Xijue tycker inte att det är lika roligt när han upptäcker att den elev som farbrodern en gång hade ihop det med är Chen Yan, och att hon gjorde slut - och abort - för att gå tillbaka till honom. De hade inte träffats på många år, men när de möttes igen insåg de att de fortfarande har känslor för varandra. Det blir upprörd stämning i familjen förstås, men Xijue accepterar det hela eftersom han inser att han inte har något annat val. Han har ett kortvarigt förhållande med en annan kvinna, men bryter upp när det visar sig att hon är gift.

Under tiden får Dongnis far en stroke, men när hon kommer hem för att besöka honom blir hon i princip utkastad av sin mor. Dongni är besatt av att ta reda på om hon verkligen är sin fars biologiska dotter, för hon hatar honom så starkt att hon inte kan tro att de är släkt på riktigt. Hon anklagar sin mor för att ha legat med andra och får samma anklagelser tillbaka. När hennes far så småningom dör närvarar hon inte vid begravningen. Dongni får också ett barn med sin man, men när barnet visar sig ha Downs syndrom begär han skilsmässa. Hon flyttar hem till Kina, men är djupt deprimerad. De andra i släkten blir otroligt förtjusta i pojken och vill gärna vara med och ta hand om honom, men Dongni har svårt att ta emot hjälp. När Xijue upptäcker att hon misshandlar barnet blir han rasande och tar det ifrån henne.

Romanen slutar med att fjärdefarbror och Chen Yan får ett eget barn, ytterligare en kusin som får namnet Beibei. Bei betyder norr och därmed finns alla väderstrecken på plats. Trots alla svårigheter som Xijue och de andra har gått igenom är slutet inte helt mörkt, man kan ana en ljusning, till och med för Dongni.

När man läser den här sammanfattningen kanske man kan tycka att berättelsen verkar lite väl skruvad, men jag måste säga att jag blev riktigt fast. Romanen börjar lugnt med att miljöer och personer presenteras och tar sedan fart och går upp i högvarv. Visst, alla de bakslag som drabbar kusinerna är kanske inte helt trovärdiga (hur sannolikt är det att ens flickvän visar sig vara ens farbrors före detta älskarinna?), men man vill onekligen veta hur det ska gå. Jag tyckte också mycket om personerna, framförallt Xijue, som ju framstår som nästan övernaturligt tålmodig men vars längtan efter en egen familj är fint beskriven. Det faktum att han känner sig så övergiven – trots det goda stöd han ändå har av sin farbrors familj - gör att hans tendens att förlåta det mesta inte känns helt osannolik: familjesammanhållningen är viktigare för honom än hans personliga lycka. Den plågade Dongni och hennes kaotiska familj är en intressant kontrast till de andras välordnade liv. 

Romanen är definitivt välskriven – språket är mycket bra, lättflytande men inte banalt, det finns en rytm i det skrivna och Di An är bra på att placera ut små ledtrådar eller cliffhangers i slutet av stycken och kapitel. Hennes far är för övrigt den kände författaren Li Rui 李锐 (flera av hans böcker har översatts till svenska av Göran Malmqvist).

Xijue är dessutom bara första delen i en trilogi. Del 2 kretsar kring Dongni och hennes stormiga liv och del 3 handlar om Nanyin. Intressant nog sägs denna tredje del vara den mörkaste – trots att Nanyin i Xijue beskrivs som en ganska glad och lättsam flicka – och enligt vad jag har läst på nätet begår den lugne Xijue tydligen ett mord. Tja, man kan kanske inte vara hur tålmodig som helst utan att det brister ... Jag ska definitivt läsa de två andra delarna också.