Poet, konkubin, kurtisan, nunna - och mördare?

Hon blev inte äldre än tjugofyra, 800-talspoeten Yu Xuanji 鱼玄机. Under sitt korta liv hann hon vara bihustru åt en rik man och eventuellt för en tid försörja sig som kurtisan för att därefter bli nunna i ett daoistiskt tempel. Enligt en variant av hennes livshistoria avrättades hon sedan för dråp, efter att ha misshandlat en av klostrets noviser till döds - men att den delen av berättelsen skulle vara sann är inte säkert.

Förhoppningsvis inte, för Yu Xuanji är en så pass intressant person att man helst inte vill att hon ska ha gjort något sånt. Att en kvinna utan någon högre ställning i det kinesiska samhället skrev så utomordentlig poesi att den har bevarats till eftervärlden är mycket ovanligt, till och med för den ändå förhållandevis kvinnovänliga Tang-dynastin. Jag har full förståelse för att Yu i en av sina dikter - som beskriver hur hon besöker Chongzhen-templet och läser igenom listan där tentamensresultaten för de (naturligtvis) manliga studenterna har anslagits - säger: "Jag avskyr att min sidenklänning är i vägen för mitt diktande, uppgiven lyfter jag blicken och studerar listan över deltagarna i provet".

Yu Xuanji och hennes öde presenteras mycket fint i boken The Clouds Float North, av David Young och Jiann I. Linn, en bok som också innehåller översättningar av alla de fyrtionio dikter ur Yus produktion som finns bevarade, tillsammans med parallelltext på kinesiska. Jag är inte helt förtjust i den senare delen av boken eftersom översättarna tar sig lite väl stora friheter i sina tolkningar. I nästan varje dikt lägger de till mycket som egentligen inte står där och som är deras egna antaganden eller onödiga förklaringar: när Yu till exempel skriver "förväntansfull ser jag mig flera gånger om" översätts det med "as I leave I keep turning around hoping to find he's come back", och en dikt som har titeln 《遣怀》, ett uttryck som syftar på att någon ger utlopp för sina känslor, ofta med en vemodig och nostalgisk ton, döps om till "Curing Yourself When Lovesick". Det är väl i och för sig möjligt att det var det Yu försökte göra, men det är en väldigt vidlyftig tolkning av både titeln och dikten.

Nu är det ju i och för sig notoriskt svårt att översätta gammal kinesisk poesi på ett bra sätt, inte minst för att den är så korthuggen. Dikten 《遣怀》 består till exempel av sexton rader med bara fem stavelser per rad, vilket ju inte är någonting alls, särskilt om man måste foga sig efter en annans ursprungstext och inte kan knåpa ihop något vikingamässigt kargt som "fä dör, fränder dör" och så vidare. Å andra sidan är det väl därför det är så roligt att ändå försöka.

Så här kommer mitt försök till en översättning av just den dikten. Jag har valt att översätta i presens, men eftersom tempus inte framgår kanske texten egentligen är en tillbakablick på något som en gång var. Versmåttet stämmer förstås inte alls med originalet, men dikten har i alla fall något slags rytm och dessutom rim (om än lite haltande ibland).

Obunden, inget som du måste göra 
Du vandrar fritt och går din egen väg 

När månen bryter genom molnen över floden 
Gör loss förtöjningen och driv iväg 

Spela på cittra i ett tempel från det forna Liang 
Läs dikter högt i Yu Liangs paviljong 

Betrakta bambudungen som din bästa vän 
Slå följe med ett klipputsprång 

Sparven och svalan är det dyraste du vet 
Guld, silver, framgång inget du begär 

Fyll bägaren med vårens gröna vin 
Studera stilla månen genom fönstret där 

Ta vägen runt Det klara vattnets damm
Släpp ut ditt hår och spegla dig i den 

Gå sen och lägg dig omgiven av böcker 
Och vakna bakfull nästa dag igen 

Hur som helst är The Clouds Float North värd att läsa för den fina inledande biografin. Det finns dessutom minst två romaner på engelska som i fiktiv form skildrar Yus öde eller åtminstone låter henne figurera i handlingen: Passing Under Heaven av Justin Hill och When Fox is a Thousand av Larissa Lai. Jag har inte läst någon av dem, så om de är bra eller inte får ni ta reda på själva.