Om du kom vandrande
om du kom vandrande
i den ljumma natten
tyst kom vandrande
och knackade på mitt ensamma fönster
om du kom vandrande
utan ett ord
och lutade dina darrande skuldror
mot den vita väggen
då skulle jag tyst resa mig
från mitt grubbleri på stolen
och bland bokens blad
leta rätt på en torkad blomma
att sätta fast på din jacka
jag skulle ge dig tystnad
en blick djupare än någon annan
och när du ensam vandrade vidare
skulle jag gråta –
av lycka
inte av sorg
1947
Försvarstal
Jovisst, jag borde sluta ögonen
och inte ställa den förbjudna frågan;
jag vet, det är vår lott att härda ut
till slutet; dessutom villigt
skänka bort allt som är vårt
också vår hög av kvarlämnade, kluvna knotor
Medan den grymma yxan förbereder sig att kapa
allt som en gång kan tänkas gro
drömmer du, stackare, än fåfängt om
att vattna den fördömda friheten!
Jorden är bra på smuts
men har inte plats för ett envist frö
trots att sanningen bönar och ber.
Du vredgas, försvarar dig, skär dina tänder –
det är ditt eget fel, du får stå ut med alltihop …
Våldsamma stormar, grymma dagar.
1948
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar