torsdag 23 februari 2012

Tre kroppar

Man kan utan minsta överdrift påstå att Liu Cixins 刘慈欣 bokserie "Jordens förflutna" 地球往事är de mest omtalade sf-romanerna i Kina under de senaste åren. Böckerna har blivit oerhört populära och nått läsare långt utanför de kretsar som normalt läser science fiction, och kinesiska kritiker har talat om berättelsen som den romansvit som ska ge genren ett genombrott i Kina. Och då är det ju klart att man måste läsa böckerna och se om de är så bra som det påstås.

Tre kroppar 《三体》, den första romanen i serien, handlar om två forskare som vid olika tidpunkter dras in i människans första kontakt med varelser från andra världar. Wang Sen forskar i nanoteknik och är mycket framgångsrik inom sitt område. Men en dag börjar han plötsligt se siffror fladdra förbi framför ögonen. Siffrorna är en nedräkning, men vad händer när nedräkningen är klar och vad har den med Wang Sen att göra? I sin förtvivlan kommer han i kontakt med en kvinnlig forskare som förklarar att han kommer att dö om han inte avslutar sin forskning. Varför vill hon inte förklara, men hon introducerar honom för ett datorspel som kallas "De tre kropparna". Spelaren tar på sig en dräkt som täcker hela kroppen och som ger honom en känsla av att vara fullständigt närvarande i spelet. När Wang Sen loggar in sig i spelet hamnar han i en underlig värld på en fjärran planet där alla lever i skräck för den okända framtiden. Långa perioder av stabilitet och blomstring, de beständiga århundradena, avlöses av perioder av totalt kaos, de kaotiska århundradena. Rätt som det är kan två eller tre solar uppenbara sig på himlen istället för en, och då drabbas planeten av en fruktansvärd hetta som leder till alla civilisationers undergång. De flesta människor klarar sig dock eftersom de har förmågan att tömma sina kroppar på vatten och bli till tomma torra skal som klarar torkan. När nästa beständiga århundrade är inne igen kan de släpa sig till närmsta vattenkälla och åter fylla sig med vatten.

Det problem som människorna här kämpar med är att räkna ut när de kaotiska århundradena ska inträffa, så att de ska kunna förbereda sig på dem. Det här verkar helt omöjligt, för de tre himlakropparnas ömsesidiga dragningskraft gör att deras rörelser är i det närmaste oförutsägbara. Men någon metod måste väl finnas? Det är det som är spelarens uppgift - att hjälpa människorna på den olycksdrabbade planeten att finna ett sätt att veta när nästa kaotiska period ska komma.

Wang Sen blir fascinerad av spelet. Men i den verkliga världen händer dramatiska saker. Forskare begår självmord eller försvinner mystiskt. Wang Sen kommer i kontakt med en oförskämd polis (som dock ska visa sig vara både smart och rätt sympatisk) som utreder fallen, och så småningom träffar han en äldre dam som ska visa sig bli en nyckelperson.Till en början verkar Ye Wenjie bara vara en mild och trevlig pensionerad fysiker, men när hon till sist öppnar sig för Wang och berättar sin historia så upptäcker han en helt annan sida hos henne. När Ye Wenjie var ung, under kulturrevolutionen, såg hon sin far misshandlas till döds av fanatiska rödgardister. Själv förråddes hon av en ung man och fick oskyldig ta straffet för något han hade gjort. Till sin stora förvåning räddades hon ur fängelset av en man från en militär forskningsbas, som behövde hennes hjälp med vissa uträkningar som hon råkade vara expert på. Militärbasen var helt isolerad från omvärlden och forskarna som arbetade där fick aldrig lämna området eftersom man inte ville riskera att de läckte information om vad som pågick där. Ett arbete där innebar alltså en annan form av fångenskap, men Ye Wenjie accepterade erbjudandet.

Efter några år på basen hade ledningen fått ett sådant förtroende för henne att de invigde henne i det verkliga uppdraget - att söka kontakt med varelser i yttre rymden. I åratal hade man försökt att skicka ut meddelanden och att tolka signaler utifrån, men utan att lyckas. Ye Wenjie räknade ut en metod för hur man skulle kunna använda solen som förstärkare för de signaler man skickade ut, och när ingen ville låta henne prova sina teorier i praktiken gjorde hon det själv i hemlighet. Och hon fick svar! En främmande civilisation, de tre kropparna, skickade ett meddelande tillbaka. Meddelandet innehöll en varning för att de tre kropparna skulle invadera jorden, men det störde inte Ye Wenjie. Hon var redan alltför besviken på mänskligheten, vars ständiga våld både mot varandra och mot naturen aldrig tycktes upphöra. Kanske skulle en främmande och högt utvecklad civilisation kunna hjälpa människorna att förändras till det bättre. Hon skickade ytterligare meddelanden till de tre kropparnas civilisation och bad dem att komma.

Allt detta inträffade på tidigt 1970-tal och sedan dess har gruppen människor som känner till rymdvarelsernas ankomst växt. Det kommer att ta flera hundra år innan de tre kropparnas folk anländer till jorden och frågan är vad man ska göra då? Ett antal olika grupperingar har uppstått: de som likt Ye Wenjie hoppas på att människan ska förbättras av mötet med andra livsformer; de som hoppas på att mänskligheten ska förgöras helt; och de som betraktar rymdvarelserna som ett slags gudar i en ny religion. Den grupp som hoppas på mänsklighetens undergång är de som mördar forskare inom olika områden, för att hindra att de forskar fram ny teknik som skulle kunna stoppa de tre kropparnas folk när de anländer. Romanen slutar med att Ye Wenjie arresteras och att ledaren för den mest destruktiva grenen av de tre dör i en räd som genomförs av kinesisk och amerikansk militär. Men de tre kropparnas folk är på väg, och de har fått utförlig information om jorden av de mänskliga förrädarna.

Jag måste nog säga att jag är litet besviken på Tre kroppar. Med tanke på vad som hade skrivits om den så hade jag förväntat mig något bättre. Och det är egentligen inte något större fel på berättelsen eller på det Liu Cixin försöker säga. Problemet är att utförandet inte når upp till idéerna. Framförallt finns en del logiska luckor som är så skriande stora att man undrar var förlagsredaktörerna höll hus. Att en främmande civilisation många hundra ljusår bort skickar ett meddelande genom rymden och den som tar emot det bara behöver köra det genom sin dator för att få ut det i översättning till perfekt kinesiska (och detta på 1970-talet) känns inte riktigt trovärdigt. Inte alls trovärdigt faktiskt. Inte heller att jordborna kan skicka helt läsliga och detaljerade meddelanden åt andra hållet. Och i de meddelanden som rymdvarelserna skickar till jordborna finns information om jorden som de inte har fått i tidigare meddelanden. Det finns andra problem också, men detta är kanske det mest flagranta.

Det är synd, för det finns mycket som är bra i boken också. Framförallt tycker jag om de stycken som utspelar sig i själva spelet, där Wang Sen och de andra personer han stöter på försöker överleva i planetens oerhört opålitliga och hårda miljö samtidigt som de hoppas på att kunna räkna ut himlakropparnas rörelsemönster. De styckena är mycket bättre än de som utspelade sig i den verkliga världen, tycker jag, kanske för att författaren tar ut svängarna mer där och nästan gör det hela till en saga.

Hur som helst, om man har en iPhone eller iPad och vill provläsa litet i Tre kroppar (på kinesiska förstås) så kan man ladda ner en app med alla tre böckerna i ett till en kostnad av mindre än två dollar. Inte illa! Om appen är "laglig" är en annan femma.

lördag 11 februari 2012

De hundra gastarnas gata


Vissa noveller är litet för långa för att fungera i den här bloggen. Vilken tur då att man ibland hittar en översättning till ett annat språk som kan fungera för den som inte kan kinesiska. Här är ett exempel, novellen "Hundra gastar går förbi" 《百鬼夜行街》 av Xia Jia 夏笳, i översättning till engelska av Ken Liu och publicerad i Clarkesworld Magazine ("A Hundred Ghosts Parade Tonight"):

Awakening of Insects, the Third Solar Term:

Ghost Street is long but narrow, like an indigo ribbon. You can cross it in eleven steps, but to walk it from end to end takes a full hour.

At the western end is Lanruo Temple, now fallen into ruin. Inside the temple is a large garden full of fruit trees and vegetable patches, as well as a bamboo grove and a lotus pond. The pond has fish, shrimp, dojo loaches, and yellow snails. So supplied, I have food to eat all year.

En vacker spökhistoria med den där typiska kinesiska sentimentaliteten i precis rätt dosering. Xia Jia har skrivit en hel del noveller inom genrerna skräck/fantasy/science fiction och vill man läsa just den här novellen på kinesiska så finns den här.

måndag 6 februari 2012

Kinesiska författare om sitt skrivande

Chinese writers on writing heter en bok som jag köpte för ett tag sedan. Det är en samling texter av och om kinesiska poeter och prosaförfattare från Kina, Taiwan och Hongkong, som alla handlar om skrivande - om hur de själva började skriva, om hur god litteratur är beskaffad, om vad de strävar efter eller försöker undvika. Ibland består texterna av en essä, ibland en intervju (eller som i Li Angs fall, en autointervju). Texterna, som har sammanställts av Arthur Sze, ger en fin överblick över olika sätt att se på litteraturen och på författarens roll.

41 författare finns representerade i boken och originaltexterna publicerades ursprungligen mellan 1917 och 2010. De spänner från moderna klassiska giganter som Lu Xun, Wen Yiduo och Zhang Ailing till samtida författare som Gao Xingjian, Zhang Dachun och Xi Chuan. I vissa fall är texterna mycket politiska - det främsta exemplet är förstås Mao Zedongs tal om litteratur och konst i Yan'an. I andra fall är de mycket litterära i sig själv, som Gu Chengs korta "Poesilektioner" som inleds: "Det var en vattendroppe som introducerade mig för poesin". I några fall rör det sig om tydliga programförklaringar: se till exempel Hu Shis åtta berömda punkter i "Några blygsamma förslag till litterär reform" ("Gnäll inte om du inte är sjuk").

De exempel som finns är bra och i vissa fall rent fascinerande, som till exempel den taiwanesiske poeten Chen Lis dikt "Krigssymfoni" som utnyttjar de kinesiska skrivtecknens grafiska karaktär till fullo. Det är en dikt som inte riktigt låter sig översättas (även om det har gjorts försök) så jag klistrar helt enkelt in den som bild här nedan. För den som inte kan kinesiska så betyder de övre tecknen "soldat", de enbenta och enarmade tecknen längre ner är onomatopoetiska tecken som uttalas "ping" och "pong" (gissa idrottsgrenen!) och tecknen mot slutet betyder "kulle" men kan också ses som gravhögar.


En animation av dikten och en uppläsning där Chen Li själv framför texten kan man hitta på YouTube.

Överlag är Chinese writers on writing en liten guldgruva när det gäller just texter om skrivande. Det jag saknar är analyser och fler exempel på författarnas egna texter, så att man kan jämföra teorin med praktiken.Tänk bara vilken bra utgångspunkt för en kurs i modern kinesisk skönlitteratur den här boken skulle kunna vara! Att läsa författarnas egna tankar kring skrivande och litteratur, och sedan komplettera med att läsa noveller, dikter och romanutdrag för att försöka se hur deras idéer tar sig uttryck i texten. Det vore något, det.