Hittade en bra artikel idag, av författarinnan Celeste Ng. "Why I Don't Want to Be the Next Amy Tan" heter den, och handlar om hur amerikanska författare med kinesiskt ursprung alltid jämförs med andra kinesisk-amerikanska författare, medan författare med indisk bakgrund alltid jämförs med andra indisk-amerikanska författare och så vidare, istället för att jämföras med någon som skriver om samma ämnen eller i samma stil som de själva. En kines är en kines är en kines och inget annat.Jag har inte läst något av Celeste Ng förut (vilket förmodligen beror på att hon mest har skrivit noveller som publicerats i olika amerikanska tidskrifter), men här finns en inläsning av en poetisk och litet sorglig berättelse, "We Are Not Strangers", som ger smak på mer.
Jag har litet svårt för författare som koketterar med sitt utanförskap på det där sättet. Det är som om de inte vill bli jämförda med andra minoritetsförfattare samtidigt som de ständigt talar om sitt utanförskap och ibland bygger ett författarskap på det.
SvaraRaderaOch behandlas Ng så mycket mer annorlunda än andra författare? Om man läser recensioner av Stieg Larsson i amerikansk press så är nästan alltid det första de säger att "nu har vi en ny deckarförfattare från Sverige/Skandinavien" och så kommer de ena klyschan om svensk mentalitet efter den andra.
Jo, jag förstår vad du menar... En gång hörde jag Ana Martinez säga att hon inte ville räknas som invandrarförfattare, men jag har aldrig läst en enda krönika eller text av henne som inte handlar om skillnaderna mellan Sverige och Argentina. Samtidigt förstår jag också Celeste Ng. Jag har inte läst tillräckligt mycket av henne för att veta vad hennes "teman" är, men bara för att man är kines (eller har kinesiska föräldrar) är det ju inte säkert att man skriver om just det ämnet. Oftast handlar det väl om att journalister och förlag väljer den enkla vägen och marknadsför en bok eller författare på ett sätt som de vet fungerar.
SvaraRadera