Glasnudeltillverkning med förhinder - eller med generatorer?

Jag brukar nästan alltid skriva själv här på bloggen, men nu har jag faktiskt äran att ha en gästbloggare på besök. Det är ingen annan än Pär Bergman, översättare av Cao Xueqins Drömmar om röda gemak, som har skrivit recensioner av två romaner av Zhang Wei och som nu låter mig publicera dem. Det är jag mycket glad för! 

Här kommer den första!

Glasnudeltillverkning med förhinder - eller med generatorer?
Ett universellt problem på lokal nivå

Den i Kina välkände Shandongförfattaren Zhang Weis (f. år 1956) genombrottsroman Det gamla fartyget (Gu chuan) publicerades i Kina 1987 och finns nu sedan 2013 i svensk språkdräkt av Anna Gustafsson Chen (Jinring Pbulishing House). Det tog - enligt baksidestexten - 28 år för författaren att fullborda den drygt 500 sidor långa romanen, och författaren har i hemlandet tilldelats flera utmärkelser, bl.a. det kanske främsta litterära priset, Mao Dun-priset, för en vida längre roman (fyra miljoner tecken) år 2011. Jinring Publishing House har också publicerat Zhang Weis Septemberfabel i översättning av Lennart Lundberg (2014).

Det gamla fartyget är en modern 1900-talsroman i den stora klassiska kinesiska episka berättartraditionen med en oftast allvetande berättare, tidigare under 1900-talet företrädd av författare som Ba Jin och den nyss nämnde Mao Dun. Det är fråga om en väldigt släktkrönika, där klanen Sui i tre generationer spelar huvudrollerna. Det hela utspelas med få undantag i Shandong-köpingen Wali, och romanens symboliska titel anspelar på ett påträffat fartygsvrak från köpingens storhetstid vid Luqin-floden, som senare slammat igen, vilket fått fabrikerna att förfalla. Köpingen blir berövad fartygsresterna som placeras på ett museum i närmaste provinsstad. En hemvändande lätt galen sjöbuss i andra generationen av Sui-släkten fantiserar och fabulerar inför häpna ortsbor om den berömde Ming-amiralen Zheng He, och många snabba sidoblickar ges till Kejsardömet ända från Qi-riket för ca 2500 år sedan.

Men det är släkt- och lokalhistorien som helt dominerar, och mycket kretsar kring Walis tidigare berömde tillverkning av glasnudlarna "Vita drakens nudlar" och maktkampen om nudelkvarnarna mellan Sui-, Zhao- och Li-klanerna. Huvudpersonerna i Sui-släktens tredje led, som ägnas mest utrymme, är Baopu och Jiansu, två markbundna men mycket olika brorsöner till den hemvändande sjöbussen, och deras syster.

Baopu verkar länge helt ha givit upp kampen, där han sitter i en av de fallfärdiga gamla nudelkvarnarna, men den yngre Jiansu är till en början revanschsugen på Zhao-släkten som sköter - eller kanske snarare - missköter det hela. Representanter för Li-släkten står i hög grad för nytänkande och mekanisering och släktens "Galenpanna" försöker förstå avancerad modern teknik såväl som kapprustningen mellan USA och Sovjet. Gammal kinesisk filosofi, mest från mästaren Lao och daoister, blandas i romanen med tankar kring Det kommunistiska manifestet och annat modernare tankegods. Nog får den Kinaintresserade läsaren många överraskande inblickar i sociala förhållanden på det lokala planet och i kinesiskt tankegods över huvud.

Zhang Wei drar sig inte för att skildra fruktansvärda grymheter och missförhållanden på lokalplanet under såväl tidig maoism som under Kulturrevolutionens fraktionsstrider, och läsaren får lätt intrycket att det vilar något slags förbannelse över ort och invånare, som förutom av politiska och andra människor orsakade katastrofer drabbas av naturkatastrofer som jordbävning, av epidemier och allsköns elände.

Vad som händer i romanslutet skall ej här avslöjas, men något slags optimism finns där, bl.a. i den underjordiska kanal som ett geologiskt arbetslag upptäckt. Kanske finns här en ljusning för köpingen vid den igenslammade floden, och kanske kan generatorer och mekanisering av diverse arbetsprocesser i nudelproduktionen åter göra Vita drakens nudlar ekonomiskt gångbara.

Det gamla fartyet är i sanning en märklig roman som måste ha ställ den för bl.a. Mo Yan-översättningar prisade överättaren inför många hart när olösliga problem, vilka hon av översättningen att döma lyckats bemästra lysande. Romanen blir lättläst och får ofta läsaren att fundera. En och annan korrekturmiss må ursäktas i detta väldiga romanbygge.

Pär Bergman

Ett tidigare kort inlägg om Det gamla fartyget hittar du här.

En handelsman i blod - the movie

Det har gjorts film av Yu Huas En handelsman i blod - i Korea. Jag har bara sett trailern, som verkar lite väl humoristisk (romanen är ju faktiskt en riktigt sorglig och allvarsam historia), men vem vet, den kan ju vara sevärd ändå. Och det är svårt att tänka sig att det skulle kunna bli värre än den hemska filmversionen av Jia Pingwas Lyckan häromåret. Hu ...

I Kina vill man inte vara sämre och enligt medierna pågår nu en kinesisk filmatisering av romanen.

Yngel

Nu är äntligen Mo Yans Yngel ute i handeln! På kinesiska heter den ju snarare Grodor, men kopplingen mellan grodor och spädbarn (wa och wa) blir tydligare med den nya svenska titeln. Tack till YuSie som hjälpte till att spåna fram den!

Så här presenteras romanen på nätet:

Hjärtat Wan har ägnat hela sitt liv åt att förlösa barn. Hela tio tusen har det blivit, hävdar hon själv. Hennes brorson som är pjäsförfattare bestämmer sig för att skriva om hennes liv. Från 1950-talet fram till nutid tar han oss med på en resa med Kinas samtidshistoria som kuliss, och med den omdiskuterade ettbarnspolitiken som tema. Hjärtat Wan -- en blandning av ängel och demon, lika fascinerande som skräckinjagande -- prisas i sin ungdom för sina färdigheter som barnmorska. När hennes fästman visar sig vara en avhoppare bestämmer hon sig dock för att visa lojalitet mot partiet genom att strikt driva igenom dess befolkningspolitik. Med tiden hinner hon även med två tusen aborter, otaliga tvångssteriliseringar och en mängd utredningar om olagliga graviditeter.

Yngel är en både upplysande och förkrossande roman, en stundtals blodig och våldsam skildring av en praktik som orsakat mycket lidande och lett till ett stort överskott av män, samt till prostitution, kidnappningar och tvångsaborter. Mo Yan berättar historien med mörk humor, som vanligt med människorna på landsbygden i förgrunden, och väjer inte för hur det fula och vackra kan blandas samman.

Vill man läsa ett smakprov ur boken så kan man göra det på Smakprov.se
Jag har också skrivit om den tidigare och även då bjudit på ett oredigerat smakprov.

Vår familj

Huvudpersonen i Yan Ges 颜歌 roman Vår familj 《我们家》 heter Xue Shengqiang. Han är snart femtio och chef för en fabrik som tillverkar doubanjiang, ett slags stark chilipepparsås som är mycket typisk för Sichuanprovinsen, där boken också utspelar sig. Xue Shengqiang – som i boken genomgående kallas pappa, eftersom historien berättas av hans dotter Xingxing – är något av familjens stöttepelare. Det är han som drar in pengarna, det är han som tar hand om sin gamla mor, det är han som känner varenda kotte och bemöts med respekt av alla i den lilla staden. Det är också han som är mannen man inte skulle vilja vara gift med, för han festar, super och är otrogen stup i ett, och när han blir på dåligt humör skäller han ut personalen på fabriken, särskilt den söta sekreteraren som är så gullig när hon gråter. Sin senaste älskarinna, en betydligt yngre kvinna som han har varit ihop med ett bra tag, har han installerat i en lägenhet i samma hus som sin mor, vilket ska visa sig vara både bra och pinsamt när han mitt i kärleksakten får en hjärtinfarkt och älskarinnan tvingas knacka på hos den gamla damen för att be om hjälp.

Nej, Xue Shengqiang är inte precis mannen i ens drömmar. Men hans tålmodiga fru står ändå ut med honom, kanske för att hon själv en gång var otrogen. DET glömmer Xue Shengqiang aldrig.

Det som får saker att börja röra på sig är inte hjärtinfarkten, utan gamla farmors födelsedag. Åttio år ska hon bli och det är klart att familjen måste ställa till med kalas. Xue Shengqiang känner sig kallad att arrangera det hela, men så dyker plötsligt hans storebror upp på scenen. Till skillnad från den ganska okultiverade och ruffiga Shengqiang är storebror professor i litteraturvetenskap och en mycket belevad man. Han har inte varit hemma på flera år och när han nu dimper ner i familjen uppstår med ens enorma spänningar. När Shengqiangs storasyster dessutom också kommer på besök blir allt bara värre. I takt med att födelsedagen närmar sig ökar påfrestningarna och snart känns det som om en urladdning är oundviklig. Men det döljer sig mer bakom de olika motsättningarna än man först tror och de olika familjemedlemmarna kommer alla att få omvärdera både sig själva och varandra innan festen är över.

Det är rätt sällan jag läser kinesiska romaner som jag inte vill lägga ifrån mig, men Vår familj var en sådan bok. Själva berättelsen är egentligen ganska enkel, även om den innehåller en del rätt intressanta svängar och överraskningar – det som gör den bra är språket och sättet författaren levandegör de människor hon skriver om, särskilt Xue Shengqiang. Dialogen är mycket naturlig; det är som om man själv satt med vid bordet när Xue Shengqiang och hans vänner är ute på krogen och super. Yan Ge har lagt in en hel del sichuanesiska ord och uttryck i texten, men det är ändå inte svårt att hänga med och hon har alla små ljud och onomatopoetiska uttryck – de där små wa och wo och ai och yo som kineser fyller ut sitt tal med – på precis rätt plats. Beskrivningarna av huvudpersonernas liv är också underbart satirisk. Ta till exempel den här beskrivningen av mamma Anqis hårda arbete i offentlig tjänst:

Hon släntrade in vid tiotiden på förmiddagen, bryggde sig en kopp te, slog sig ner vid skrivbordet, stickade litet, knaprade pumpafrön, läste en stund i en roman och kollade kanske på internet om hon hade lust, eller så pratade hon om vardagsbekymmer och storpolitik med sina arbetskamrater […] Klockan tolv började det kurra i magen och då gick hon till matsalen och åt lunch. Lunchen kostade fem yuan och då fick man två kötträtter, tre grönsaksrätter och en soppa; det var ingen brist på kyckling anka, fisk eller kött, och ibland kunde det hända att de fick några färska delikatesser från floden. När hon hade ätit kunde hon bara lämna skålen och pinnarna på bordet för det var naturligtvis någon annan som plockade undan. Sedan gick hon kanske ut på stan och promenerade en stund, provade ett par skor, tog sig en tupplur på skinnsoffan i fackföreningslokalen, och någon gång mellan två och tre ungefär var hon tillbaka på kontoret där hon fördrev en timme eller så innan hon gick hem.

Yan Ge är en ganska ung författare – hon är född 1984 – och hon är dessutom kvinna, så när romanen kom ut var det många kritiker som förvånades över att hon 1) valde att skriva ur en medelålders mans perspektiv 2) lyckades göra honom så verklig och dessutom sympatisk. För det är verkligen så: trots att Xue Shengqiang rent objektivt är en skitstövel så känner man efter ett tag stark sympati för honom. Man kanske inte gillar det han gör, men man förstår honom och förstår vilka känslor och erfarenheter som driver honom.

Själv har Yan Ge i olika intervjuer berättat om hur svårt hon tyckte att det var att debutera som författare vid 17 års ålder, just för att kvinnorollen kändes så begränsande. Som kvinnlig författare förväntades hon vara vacker och sälja sina böcker med snygga fotografier. Eftersom hon till en början dessutom skrev böcker som framförallt uppskattades av unga vuxna var det ännu svårare för henne att bli tagen på allvar av kritikerna. När hon beslutade sig för att skriva en roman riktad till vuxna och med en medelålders man som huvudperson var det ett sätt att bryta mot det som förväntades av henne. Det lyckades hon bra med.

Howard Goldblatt, Sylvia Li-Chun Lin och Jonathan Stalling diskuterar översättning

Filmad diskussion från National Chinese Language Conference i april i år, om hur man för ut kinesisk litteratur i världen genom översättning. Eftersom videon av någon anledning inte vill bädda in sig ordentligt får ni klicka på bilden och se den på Asia Societys webbplats istället.

Det var på tiden

Det har tagit några år, men nu verkar det som om Jean-Jacques Annauds film Vargens totem äntligen börjar bli färdig. I alla fall finns en trailer, med engelsk text, att se på Youtube. Du kan läsa mer om den på sin tid så otroligt populära romanen och om filminspelningarna via den här länken. Jag gissar att filmen, precis som sista delen av romanen, blir en riktig snyftare. Gulliga vargungar mot elaka kommunister - vem gråter inte över det?

Enslaved - en postapokalyptisk färd västerut

Jag är ju inte någon gamer precis, men idag snubblade jag över en notis om spelet Enslaved (ja, det är flera år gammalt, jag vet) som är baserat på den kinesiska romanen Färden till västern, men utspelar sig i en mer tekniskt avancerad postapokalyptisk miljö. Ingen dum idé alls, faktiskt!

Det finns ju faktiskt en del spel som baserar sig på gamla kinesiska romaner. De tre kungadömena, till exempel. Tipsa gärna i kommentarerna om ni känner till några.

Man undrar ju lite hur ett spel baserat på Drömmar om röda gemak skulle vara upplagt? Man spelar som Baoyu med uppdrag att se till att Lin Daiyu inte börjar lipa hela tiden?