Många kinesiska filmälskare hoppades nog att årets Oscar för bästa utländska film skulle gå till Zhang Yimous krigsdrama "Flowers of War" med Christian Bale i en av huvudrollerna. Så blev det nu inte, men filmen kan man ju se ändå och dessutom kan man läsa boken som den bygger på.
《金陵十三钗》heter den och är skriven av Yan Geling 严歌苓, en kvinnlig författare i övre medelåldern som numera är bosatt i USA och ger ut böcker både på kinesiska och på engelska. Titeln betyder i rak översättning "Jinlings tretton hårnålar", men hårnålar syftar i det här fallet på unga kvinnor och är ett uttryck som är hämtat ur äldre litteratur - bland annat används det ibland om de vackra flickorna i 1700-talsromanen
Drömmar om röda gemak. För enkelhets skull kan vi kanske här kalla även boken för
Krigets blommor.
Krigets blommor är en kortroman som utspelar sig under några få dagar 1937, när japanerna intar Nanjing. En grupp mellanstadieflickor från en katolsk skola är tillfälligt inhyst i den lokala kyrkan, i väntan på att ta sig över till den internationella säkerhetszonen. De flesta flickorna är barnhemsbarn som inte har någon släkt att förlita sig på - bara två av dem har föräldrar som skulle kunna ta hand om dem, men som inte har kunnat ta sig till Nanjing i tid. Prästen, fader Engelmann, och hans diakon Fabio har berett plats åt dem uppe på vinden. Förutom fader Engelmann och Fabio finns här även en kock och en annan kinesisk hjälpreda. Det är ont om mat och situationen är svår, men fader Engelmann är övertygad om att allt ska lugna ner sig så fort japanerna väl har intagit staden. Han har varit i Japan och vet att japanerna är ett mycket välorganiserat och civiliserat folk.
Det dröjer dock inte länge förrän kyrkan får ytterligare en grupp besökare - högst ovälkomna sådana. Ett gäng prostituerade på flykt klättrar över muren runt kyrkoområdet och ber om skydd från fienden. Fabio protesterar vilt men fader Engelmann tar emot dem och lovar att de ska få stanna i ett par dagar. För att de oskyldiga skolflickorna inte ska smittas av horornas dåliga leverne får den senare gruppen bo i källaren.
Skolflickorna är mycket nyfikna på de nya gästerna. Shujuan, den trettonåriga flicka som är en av romanens huvudpersoner, reagerar starkt på deras ankomst. Hon föraktar de fattiga och outbildade hororna och både hon och de andra flickorna är mycket upprörda över att behöva dela sin mat med dem. Men där finns något annat också, en underlig lockelse och en rädsla som Shujuan känner när hon betraktar kvinnorna. Hon har själv precis fått sin första menstruation och kan känna hur kroppen förändras. Ska hon bli en kvinna som dem en dag? Tanken är skrämmande.
Spänningen ökar i huset och det uppstår flera konfrontationer mellan flickorna och de prostituerade. Kocken George har svårt att stå emot de förföriska damernas flörtande och Fabio blir illa berörd bara av att vara i närheten av kvinnorna, särskilt den sofistikerade Zhao Yumo som har varit eskortdam på hög nivå och inte är lika grov i mun som de andra. Något senare dyker ytterligare flyktingar upp: tre sårade kinesiska soldater på flykt. Fader Engelmann vägrar först att ta emot dem, men tvingas till sist ge upp. Vid det här laget har han hört och sett tillräckligt för att förstå att japanerna inte har tagit med sig sitt civiliserade sätt över havet till Kina.
Det går som man kan förvänta sig. Japanska soldater bultar på dörren och snart vet de att det finns skolflickor i huset. Flickor som de tänker rekvirera och förlusta sig med. Och de prostituerade, som japanerna inte har hittat, bestämmer sig för att offra sig för barnen och gå i deras ställe.
Krigets blommor är på många sätt en väldigt sentimental historia. Den enkla och grovkorniga horan som visar sig ha ett hjärta av guld är ju inte precis någon ny figur. Men Yan Geling lyckas ändå gira förbi de farligast skären och berättelsen blir inte lika gråtmild som man först fruktar. Mest beror det på att personerna i boken alla har sina egna problem och bakgrundshistorier som ger litet sälta åt den söta anrättningen. Shujuan är både osäker, arg och stolt, och hennes förakt för de prostituerade beror lika mycket på hennes egen besvikelse och rädsla som på något annat. Fabio, som till en början inte vill släppa in kvinnorna i huset, blir till sist deras envisaste försvarare och tvingas tänka över sina livsval.
Krigets blommor är inte någon storslagen roman, men den är inte heller lång och den är en viktig påminnelse om den fruktansvärda japanska ockupationen och om hur hjälplösa vanliga civila var. Hur många som egentligen dog är fortfarande omtvistat, men siffran hamnar troligen
någonstans kring 200.000 personer på bara två månader.
Romanen finns i engelsk översättning, men om och när filmen kommer till Sverige vet jag inte. I filmen har bokens två präster slagits ihop till en och han spelas passande nog av Christian Bale, som ju startade sin filmkarriär med krigsdramat "Solens rike".
