In the Claws of the Dragon

Det här är ju förstås inte kinesisk litteratur, men väl litteratur om Kina. Ja, en fantasi om Kina i alla fall. In the Claws of the Dragon av George Souliet de Morant. Och vad gör den på den här bloggen? Jo, den är här för att visa på Biblioteca Sinica 2.0, en länksamling till äldre litteratur om mötet mellan Kina och väst.

Just In the Claws of the Dragon ligger lagrad på det gigantiska Internet Archive, där man hittar både musik, filmer och litteratur att lyssna till, se och läsa i många olika format. Språksökningen fungerar litet sådär - söker man på kinesiska som språk kan man få upp en bok av Homeros på engelska. Men det finns många fynd att vaska fram.

Negationer av ett solrosfrö

- till Ai Weiwei

jag kan inte föreställa mig att Du Fus båt en gång
låg förtöjd i denna flod av porslin
jag känner inte månskenet       ser bara diktens klarhet
krymper rad för rad till en icke-människa
till en symbol som avhandlar allt och ändå undflyr det
jag är ingen symbol        inte heller den sol som dör under hårda       
solrosfröskal     barnens snövita kollapsade kött
är inte borta       gryningshorisonten kan inte
ha glömt denna smärta       när skelettet skars sönder av glaset liknade det glaset
som inte hann inte skrika och därför måste skrika i varje grynings ljus
en jordbävning står aldrig stilla
en sorts kvävning inträffar inte efter döden       staketen som planteras bort till världens ände
sätter handfängsel på den ännu skändligare tystnaden       därför      räds jag inte
att den unga kvinnliga polisen tittar på min nakna kropp
den formades av elden    skiljer sig inte från din
vet inget annat sätt att krossa       än att hundra miljoner gånger förstärka mitt eget sönderfall
faller inte i jorden      utan i floden som inte flyter
ignorerar det gyllengula som stenarna bär på      måste fortsätta
bära       som en droppe av Du Fus gamla tårar
hindra denna dikt från att förgås i en dödligt likgiltig skönhet

En dikt av Yang Lian 杨炼

Nattvandraren

Här kommer han: nattvandraren!

Tunga fotsteg på de iskalla gatorna,
ut ur den mörka dimman
in i den mörka dimman

Nattens bästa vän är han,
han känner alla dess små egenheter,
så välbekant är den att han under dess inverkan
har smittats av dess udda sinnelag

Nattvandraren är den märkligaste av människor.
Så ser du honom i den svarta natten:
han bär en hatt av svart filt,
går med steg lika tysta som natten.

(Dai Wangshu, 1905-50)
Foto: Josef Stuefer på Flickr)

Mmmmm.... Durian!

Det var ett tag sedan jag skrev om någon bilderbok, men nu ska jag bättra mig. Och vad passar bättre att skriva om en varm sommardag än litet läskande frukt?

I Liu Xugongs 劉旭恭 söta bok Jag vill så gärna äta durian! 《好想吃榴槤》 är det en liten råtta som plötsligt drabbas av en häftig längtan efter att smaka på den taggiga frukten. Ni som någon gång har ätit durian eller befunnit er inom en 100-metersradie ifrån en durianfrukt vet att den har en minst sagt originell smak - surströmming i fruktskepnad, kanske man kan kalla den. Dess aficionados påstår att den är läcker, själv är jag något kluven i frågan.

Den lilla råttan är dock lyckligt ovetande om detta och springer runt och frågar de andra djuren i skogen om de vet hur durian smakar. De han först pratar med har ingen aning, men så småningom träffar han en flodhäst som menar att durian är fantastiskt gott, som en blandning av vattenmelon och ananas. Råttan lyckas få tag på en frukt och djuren samlas runt honom för att vara med när han skär upp den. Resultatet? Råttan svimmar och de andra djuren flyr.

Men till sist vågar råttan i alla fall smaka, och då inser han att frukten faktiskt är ganska god. Han övertalar de andra djuren att också prova varsin bit, och till sist traskar alla hem med en egen durianfrukt i bagaget.

Jag vill så gärna äta durian! är en taiwanesisk berättelse med lokal karaktär som också har översatts och publicerats i andra sydostasiatiska länder där durian är vanlig. Här i Sverige är det inte ofta man hittar färsk durian, men ibland kan man köpa duriangodis i asiatiska matvaruaffärer i Stockholm. Jag avråder från att duka fram det som överraskning till fredagsmyset - det har en smak och doft som kräver viss tillvänjning.


Boken finns förstås att låna eller beställa från Internationella biblioteket.

Ballader från Himalaya

När jag undervisade i Lund förra hösten läste vi en kort novell av Ma Yuan 马原 med titeln "Irrande ande" 《游神》. I novellens inledning citerar Ma Yuan Borges och det märks att han åtminstone på den tiden var ordentligt influerad av den argentinske författaren, för "Irrande ande" påminner mig litet om Borges "Blåa tigrar" (eller för den delen Sheridan le Fanus "Grönt te") på så sätt att den kretsar kring ett mysterium som aldrig löses, en gåta som aldrig får något svar.

Ma Yuan är en av de författare som under 1980-talet påverkades starkt av tibetansk kultur och precis som sin kollega Ma Jian lät många av sina noveller utspelas i Tibet. Men där Ma Jians berättelser är grymma och ofta ganska groteska historier som ibland nästan tycks frossa i smuts och elände (förmodligen delvis ett resultat av den besvikelse Ma Jian upplevde när han äntligen nådde sina drömmars plats och insåg att den inte var ett himmelrike) är Ma Yuans noveller gåtfulla berättelser laddade med en fascination för tibetansk kultur och historia utan att för den skull vara lika överdrivet exotiserande som de flesta Tibetromaner som skrivs av han-kineser idag.

Nu finns Ma Yuans tibetanska noveller tillgängliga på engelska, i översättning av Herbert Batt. Ballad of the Himalayas heter boken, som kom ut på Mervin Asia litet tidigare i år. Läs dem gärna!

Devil's place - actionkomedi på papper

Så här är läget för huvudpersonerna i Brian Gomez roman Devil's Place:

- Ning Somprasong slutade att gå på gatan i Thailand och började istället arbeta i Kuala Lumpur. Hon hoppas på att kunna skicka hem så mycket pengar att hennes dotter kan få en utbildning. Nu har hon två uppdrag på gång: först en träff med en arabisk affärsman och sedan ett jobb på en svensexa på samma hotell.

- Terry Fernandez är en halvlyckad musiker som ska gifta sig med utbildningsministerns dotter. När han kommer till svensexan på Grand och hittar sina vänner döda tror han omedelbart att ministern - som avskyr honom och inte vill att bröllopet ska bli av - försöker ta livet av honom.

- Chia Chee Ming är en paranoid taxichaufför som tror att CIA och regeringen är ute efter honom på grund av hans avancerade teorier om mänsklig kloning. Konstigt nog lyssnar ingen på hans ständiga varningar.

- Julio Chavez arbetar för CIA och avskyr sin postering i Malaysia. När en terrorist hittas död på ett rum på Grand förstår han att de kinesiska kommunisterna måste vara inblandade. Vilka andra skulle kunna ta död på en av de värsta arabiska terroristerna någonsin?

- Suleiman Salleh har återvänt till Malaysia efter att ha gömt sig i Indonesien i flera år. Den mest eftersökte mannen i Sydostasien har ett mycket viktigt uppdrag, men tror att han är förföljd av en homosexuell man.

- Fellatio Lim Boon Fatt är en hallick som har tappat bort en av sina flickor på Grand. Han tror att namnet Fellatio betyder "den grekiske makt- och önskeguden".

Alla dessa personer får uppleva hur deras vägar korsas en ödestiger natt på Grand och sedan på olika platser runt om i staden. Ning misshandlas av terroristen Ibrahim bin Ahmed, som har kommit till Malaysia för att överlämna en stor summa pengar till sina vänner i Jemaah Islamiyah. När hon ger igen ramlar han och slår skallen så svårt att han dör. Hon rafsar åt sig pengarna som han har strött ut över sängen och sticker. Det blir början på en lång och komplicerad jakt där bin Ahmeds partner Suleiman Salleh försöker få tillbaka pengarna och Ning och Terry, som ofrivilligt paras ihop under flykten, bara försöker klara livhanken. På vägen stöter de ihop med en tuff krogägare, en gammal man som letar efter sin katt, en korrumperad polis och en massa andra underliga typer.

Folk dör till höger och vänster, kulorna viner och det är konstigt nog roligt. Roligt på samma sätt som en fars där folk springer in och ut genom dörrar och missförstånden haglar och alla små detaljer till sist fogas ihop och visar sig passa precis. Brian Gomez driver med varenda fördom man kan tänka sig och skriver i korta lättlästa scener fulla av action. Här finns verkligen inte en död stund. Om jag någonsin har läst en bok som var som gjord för att filmatiseras så är det den här. Mengamuk!

För övrigt finns en novell av Brian Gomez i svensk översättning, den heter "Vad äter bögar?" och hittas i Karavan 2010:4.

I Kina lever man redan i framtiden

China Daily har en kort men intressant intervju på engelska med SF-författaren Han Song 韩松, som menar att det inte är särskilt svårt att skriva science fiction i Kina, eftersom utvecklingen går så fort där att man hela tiden känner sig som om man befinner sig i en roman. Om det är en dystopi eller en utopi avslöjar han dock inte. Kanske är det också därför som SF känns som en av de mest intressanta genrerna i Kina just nu? Läs intervjun här!

En annan, betydligt längre, artikel på engelska om Han Song och andra SF-författare hittar man i Global Times.