Underliga berättelser från södern

Spökhistorier och skräckberättelser är inte ovanliga i Kina nuförtiden (det fanns en tid då det övernaturliga inte fick nämnas, eftersom den socialistiska människan står över sånt). Modernare skräcklitteratur skiljer sig inte så väldigt mycket från den vi hittar här i väst, även om den rör sig i en kinesisk miljö, men handlar det om mer klassiska spökhistorier kommer man inte ifrån Pu Songling 蒲松龄 (1640-1715) som det självklara föredömet.

En variant på hederliga gamla spökhistorier i Pu Songlings stil hittar man i Wu Sifangs 武司风 novellsamling Underliga berättelser från södern《南国异语》. Här möter vi kvinnliga spöken som förälskar sig i unga studenter, fenixfåglar och drakar, tigerandar och magiska svärd. Allt sammanhållet av en ramberättelse om en ung forskare som av en slump hittar en gammal bok och får besök av dess författare, som förstås också är ett spöke. Wu Sifeng har verkligen fångat Pu Songlings sätt att skriva även om hans berättelser är mycket längre. Han använder sig också av ett språk med en klang som påminner om den man kan hitta i äldre talspråksromaner, men som ändå är så pass modernt att man inte har några problem med att förstå det. Roligt är också att boken är illustrerad, vilket ju inte är så vanligt i böcker för vuxna. Illustratören heter Yin Kaiyue 尹凯悦 och arbetar i en stil som starkt påminner om Victo Ngais. Även om illustrationerna inte riktigt når upp till Ngais nivå är de fina och förstärker den spöklika men inte särskilt skrämmande stämningen.

En fin bok att läsa en berättelse i då och då!