Kinesiska författare om sitt skrivande

Chinese writers on writing heter en bok som jag köpte för ett tag sedan. Det är en samling texter av och om kinesiska poeter och prosaförfattare från Kina, Taiwan och Hongkong, som alla handlar om skrivande - om hur de själva började skriva, om hur god litteratur är beskaffad, om vad de strävar efter eller försöker undvika. Ibland består texterna av en essä, ibland en intervju (eller som i Li Angs fall, en autointervju). Texterna, som har sammanställts av Arthur Sze, ger en fin överblick över olika sätt att se på litteraturen och på författarens roll.

41 författare finns representerade i boken och originaltexterna publicerades ursprungligen mellan 1917 och 2010. De spänner från moderna klassiska giganter som Lu Xun, Wen Yiduo och Zhang Ailing till samtida författare som Gao Xingjian, Zhang Dachun och Xi Chuan. I vissa fall är texterna mycket politiska - det främsta exemplet är förstås Mao Zedongs tal om litteratur och konst i Yan'an. I andra fall är de mycket litterära i sig själv, som Gu Chengs korta "Poesilektioner" som inleds: "Det var en vattendroppe som introducerade mig för poesin". I några fall rör det sig om tydliga programförklaringar: se till exempel Hu Shis åtta berömda punkter i "Några blygsamma förslag till litterär reform" ("Gnäll inte om du inte är sjuk").

De exempel som finns är bra och i vissa fall rent fascinerande, som till exempel den taiwanesiske poeten Chen Lis dikt "Krigssymfoni" som utnyttjar de kinesiska skrivtecknens grafiska karaktär till fullo. Det är en dikt som inte riktigt låter sig översättas (även om det har gjorts försök) så jag klistrar helt enkelt in den som bild här nedan. För den som inte kan kinesiska så betyder de övre tecknen "soldat", de enbenta och enarmade tecknen längre ner är onomatopoetiska tecken som uttalas "ping" och "pong" (gissa idrottsgrenen!) och tecknen mot slutet betyder "kulle" men kan också ses som gravhögar.

En animation av dikten och en uppläsning där Chen Li själv framför texten kan man hitta på YouTube.

Överlag är Chinese writers on writing en liten guldgruva när det gäller just texter om skrivande. Det jag saknar är analyser och fler exempel på författarnas egna texter, så att man kan jämföra teorin med praktiken.Tänk bara vilken bra utgångspunkt för en kurs i modern kinesisk skönlitteratur den här boken skulle kunna vara! Att läsa författarnas egna tankar kring skrivande och litteratur, och sedan komplettera med att läsa noveller, dikter och romanutdrag för att försöka se hur deras idéer tar sig uttryck i texten. Det vore något, det.