Zhang Zhilu

Jag vill ju gärna göra inlägg om kinesisk/östasiatisk barn- och ungdomslitteratur på den här bloggen, mest för att det är en typ av litteratur som sällan uppmärksammas av oss i väst - de flesta översättare och sinologer har en tendens att fokusera på vuxenlitteratur. En författare som jag har läst flera böcker av och även träffat både i Beijing och i Stockholm, eftersom han besökte Sverige 2005 för att delta i Internationella bibliotekets barnboksvecka, är Zhang Zhilu. Så nu kommer några korta rader om honom!

Zhang Zhilu föddes i Beijing 1945. Som ung studerade han naturvetenskap, men började under 1960-talet skriva skönlitterära texter. Inspirationen till det fick han under kulturrevolutionen då han skickades ut på landet för att arbeta och träffade på ungdomar som hade studerat språk och litteratur. De roade sig med att hitta på berättelser som de läste för varandra i den gemensamma bespisningen och Zhang upptäckte att han minsann var lika duktigt som de.

Efter kulturrevolutionen arbetade Zhang som lärare i Beijing och var enligt egen utsago en ganska hetlevrad ung magister som ville ha ordning i klassen och ofta bråkade med de andra lärarna. Så småningom övergav han lärarbanan och övergick till film- och tevebranschen. Idag är Zhang anställd av China Film Corporation där han skriver manus för barn- och ungdomsfilmer baserade både på egna och andras texter. En av hans största filmsuccéer är Statiske Beibei 《霹雳贝贝》 från slutet av 1980-talet, den första science fictionserie för barn som visades på kinesisk teve och som blev oerhört populär. När huvudrollsinnehavaren, som inte är så liten längre, gifte sig 2005 var det en nyhet som gick att läsa i många tidningar och på olika hemsidor. Även flera andra av Zhangs romaner verk som Tredje kompaniet 《第三军团》 och Olaglig kunskap 《非法智慧》 har blivit framgångsrika teveserier. Zhang Zhilu har också skrivit en bok om den kinesiska barnfilmens historia.

Zhang Zhilus skönlitterära produktion är stor och hans romaner och noveller för barn och ungdom har publicerats både i Kina och på Taiwan. Hans böcker riktar sig till barn från mellanstadiet och uppåt och i hans produktion finns både humoristiska berättelser, vardagsskildringar och ungdomsthrillers där huvudpersonerna lika gärna är flickor som pojkar. De mer humoristiska böckerna riktar sig ofta till de litet yngre läsarna och huvudpersonen är för det mesta ett barn som de kan identifiera sig med: den typiske centralfiguren är en helt vanlig pojke på mellanstadiet som inte utmärker sig för att vara särskilt duktig på någonting, snarare är han ofta litet blyg och skäms över att vara medelmåttig. Under berättelsens gång inträffar spännande, roliga och litet pinsamma händelser som tvingar honom att övervinna sin blyghet och rädsla för att i slutänden känna sig säkrare på sig själv och mer nöjd med sin situation. Dessa teman, att övervinna sina rädslor och att en på ytan inte särskilt märkvärdig person kan ha en djup inneboende styrka, går igen även i de mer spännande böckerna (som ofta har science fiction-inslag) för äldre barn och ungdomar.

Zhang Zhilus språk är rakt och enkelt. Han främsta styrka är hans förmåga att skapa en intrig som suger tag i läsaren och tvingar honom/henne att läsa vidare för att se hur allt ska sluta. Hans erfarenheter av manusskrivande märks också i böckernas filmiska karaktär: när man läser en Zhang Zhilu-bok kan man ofta se scenerna framför sig som om de vore på film. Det är bland annat detta som har gjort honom till en mycket populär författare med en stor läsekrets.

De två Zhang Zhilu-böcker som jag gillar mest av de få jag har läst är den ovannämnda Olaglig kunskap (som kanske hellre borde kallas Farlig kunskap på svenska) och Jag och min skugga 《我和我的影子》.

Olaglig kunskap handlar om tonårstjejen Sang Wei. Hon har blivit antagen till en gymnasieskola för särskilt begåvade barn, men redan första kvällen inser hon och hennes nya klasskamrater att skolan inte är den idyll den ser ut att vara. Flera av de äldre eleverna beter sig underligt. Sang Weis vän, den snälle och omtänksamme Lu Yu, har förvandlats till en känslokall och överlägsen person som inte tycks känna igen henne. När Sang Wei försöker ta reda på vad som ligger bakom förändringen får hon hotfulla meddelanden i sin telefon. Men hon ger inte upp, hon måste ta reda på vad som har drabbat Lu Yu. Så småningom inser hon att eleverna på skolan är utsatta för ett experiment, Projekt Nyckelpigan, där deras tankar och drömmar manipuleras så att de blir marionetter i händerna på dem som leder projektet. Självklart lyckas Sang Wei till sist med hjälp av några vänner avslöja experimentet och rädda de som drabbats.

Olaglig kunskap är en suggestivt berättad historia. Det är spännande att följa Sang Wei när hon dels ska försöka anpassa sig till den nya och ganska speciella skolmiljön och dels hantera de mystiska drömmar hon har och de underligt hotfulla meddelanden som kommer per SMS till hennes mobiltelefon. Slutet är onödigt tillkrånglat på ett litet fånigt sätt, men i övrigt är det en mycket bra bok, som har vunnit ett av Kinas största barnbokspriser och både filmatiserats och gått som radioföljetong.

Jag och min skugga är en humoristisk bok för de litet yngre. Den handlar om pojken Li Dami, en snäll och välartad gosse som lider litet av sitt idiotiska namn (da mi = stort ris/vitt ris). Dami drabbas av en mystisk sjukdom som gör att han faller i sömn litet då och då, utan förvarning. Ingen kan förstå vad som orsakar problemet. Efter ett tag upptäcker Dami att det hänger ihop med hans skugga. Skuggan har nämligen en egen vilja och har börjat ge sig iväg på egna små utflykter, och det är när han lämnar kroppen som Dami somnar. Det här går ju inte för sig, så Dami får skuggan att lova att inte fortsätta på det sättet. Men har man nu börjat styra sig själv är det förstås svårt att sluta, och då och då tar skuggan helt enkelt över Damis kropp och får honom att säga och göra en massa underliga saker. Skuggan är inte elak, men han är rätt busig och förstår inte riktigt hur man uppför sig. Det leder förstås till en mängd dråpliga situationer och allt blir mer och mer komplicerat för stackars Dami. Allt slutar förstås bra till slut, om än litet vemodigt. Kanske kan man jämföra Jag och min skugga med Astrid Lindgrens Karlsson på taket. Med vissa modifieringar (nu för tiden har inte ens kinesiska barn personsökare, utan precis som här mobiltelefon) skulle Jag och min skugga fungera bra på svenska, tror jag.

Zhang Zhilu har inte bara fått inhemska priser utan även det internationella HC Andersenpriset 1992. Här en artikel av honom, där han i egenskap av vice ordförande för kinesiska författarförbundets barn- och ungdomssektion bland annat talar om den kinesiska barnbokens historia.