Jag har ingen aning om hur man skulle kunna flytta Gaomi dialekt till något motsvarande svenskt - och jag tror heller inte att det är det du har försökt till exempel i den fina översättningen av "Ximen Nao och hans 7 liv".
Nja, jag tror att en nyckelmening här är frasen "den har förstås i viss mån anpassats". Jag tycker inte att Mo Yan har ett så värst dialektalt språk i sina böcker - jag har i alla fall inga problem med att förstå det, vilket jag kan ha när det gäller vissa pekingförfattare som kör med lokal slang. Jia Pingwas Lyckan (snart i en butik nära dig) innehåller betydligt mer. Men då är det inte i första hand dialektala ord utan snarare ordspråk och "mustiga" uttryck som är rätt knepiga att översätta eftersom de lätt låter antingen helt platta eller väldigt grova på svenska. Min känsla är att det ofta är det kinesiska författare menar när de säger att de skriver dialekt. Ett tecken kan ju också uttalas på många olika sätt vilket inte alltid framgår i skrift. Dialektalt språk låter ofta väldigt klumpigt, grovt eller tillgjord i skriftlig svenska. Ska det in får man kanske nöja sig med att visa det med något ord här och var. Kineser använder ibland vissa speciella pronomen, tex 俺 istället för 我. Då har man markerat litet lätt att här är en lantlig person. Kanske kan man byta ut det mot "en" eller i vissa fall "n" (n'karlsson, han ä en bra karl). Ett annat problem är att man inte kan byta ut tex shandongdialekt mot pitemål - det blir litet konstigt. Så ska man låta folk tala dialektalt vill det nog till att man hittar på egen dialekt. I Lyckan har jag försökt klämma in en del äldre svenska ord här och var, det kan funka tycker jag. Ett fantastiskt bra exempel är Göran M:s användning av ordet "skräpper" istället för "skryter" i en av de Mo Yan-noveller han har översatt. Jag tror dock faktiskt inte att just det ordet är dialektalt i den kinesiska texten, men Görans val ger helt rätt känsla. Han kan sin sak, n'Göran.
Jag har ingen aning om hur man skulle kunna flytta Gaomi dialekt till något motsvarande svenskt - och jag tror heller inte att det är det du har försökt till exempel i den fina översättningen av "Ximen Nao och hans 7 liv".
SvaraRaderaHar du en kommentar?
Nja, jag tror att en nyckelmening här är frasen "den har förstås i viss mån anpassats". Jag tycker inte att Mo Yan har ett så värst dialektalt språk i sina böcker - jag har i alla fall inga problem med att förstå det, vilket jag kan ha när det gäller vissa pekingförfattare som kör med lokal slang. Jia Pingwas Lyckan (snart i en butik nära dig) innehåller betydligt mer. Men då är det inte i första hand dialektala ord utan snarare ordspråk och "mustiga" uttryck som är rätt knepiga att översätta eftersom de lätt låter antingen helt platta eller väldigt grova på svenska. Min känsla är att det ofta är det kinesiska författare menar när de säger att de skriver dialekt. Ett tecken kan ju också uttalas på många olika sätt vilket inte alltid framgår i skrift. Dialektalt språk låter ofta väldigt klumpigt, grovt eller tillgjord i skriftlig svenska. Ska det in får man kanske nöja sig med att visa det med något ord här och var. Kineser använder ibland vissa speciella pronomen, tex 俺 istället för 我. Då har man markerat litet lätt att här är en lantlig person. Kanske kan man byta ut det mot "en" eller i vissa fall "n" (n'karlsson, han ä en bra karl). Ett annat problem är att man inte kan byta ut tex shandongdialekt mot pitemål - det blir litet konstigt. Så ska man låta folk tala dialektalt vill det nog till att man hittar på egen dialekt. I Lyckan har jag försökt klämma in en del äldre svenska ord här och var, det kan funka tycker jag. Ett fantastiskt bra exempel är Göran M:s användning av ordet "skräpper" istället för "skryter" i en av de Mo Yan-noveller han har översatt. Jag tror dock faktiskt inte att just det ordet är dialektalt i den kinesiska texten, men Görans val ger helt rätt känsla. Han kan sin sak, n'Göran.
SvaraRadera