Det gamla fartyget

Zhang Weis 张炜 roman Det gamla fartyget 《古船》 är något av en modern klassiker i den post-kulturrevolutionära kinesiska litteraturen. Det är en bok som inte är helt lätt att ta till sig, men också en bok som förvånar och delvis chockerar. Om jag ska börja med att beskriva handlingen så kan jag kanske helt enkelt modifiera texten på omslagets innerflik:

I den lilla köpingen Wali pågår en maktkamp mellan tre mäktiga klaner: Sui, Zhao och Li. Klanen Sui har i generationer kontrollerat glasnudeltillverkningen, ortens viktigaste näring. Men när klanens svarta får, den kringdrivande Sui Buzhao, kommer hem från sina resor på de sju haven följer de olycksbådande tecknen slag i slag: det gamla templet brinner ner, floden torkar ut och snart kommer revolutionen som vänder allt över ända. Klanen Zhao tar makten i Wali och inget är som förut.

I Det gamla fartyget får vi följa de tre syskonen Baopu, Jiansu och Hanzhang som alla hanterar sina svåra upplevelser av livet i det maoistiska Kina på sitt eget sätt. Baopu, den äldste sonen i familjen Sui, är den som har bevittnat de värsta grymheterna och som en följd av detta har han dragit sig tillbaka till den gamla kvarnen där han tillbringar dagarna med att mala bönor. Hans yngre bror Jiansu brinner av revanschlust och när de politiska vindarna vänder bestämmer han sig för att ta tillbaka fabriken. Och medan bröderna kämpar för att övertyga varandra om att just deras livsstil är den rätta tynar deras syster Hanzhang bort under tyngden av sin egen fruktansvärda hemlighet.

När jag första gången läste Det gamla fartyget trodde jag till en början att den skulle vara en vanlig småtråkig familjeroman. Jag är litet övermätt på berättelser där man följer familjer genom flera generationer eller städer och platser under långa tidsperioder och jag har ofta litet svårt att engagera mig tillräckligt i personerna i sådana böcker. Katedralen vid havet var till exempel inget för mig. Men ju längre in i Det gamla fartyget jag kom, desto mer fascinerad blev jag. Romanen publicerades första gången 1987 - samma år som Mo Yans Det röda fältet - och det är intressant att en bok som så naket och osminkat skildrar de fruktansvärt brutala händelserna under tiden för revolutionen, under den stora hungersnöden och under kulturrevolutionen överhuvudtaget fick komma ut.

Huvudkonflikten i boken står mellan bröderna Baopu och Jiansu, som har samme far men olika mödrar. Baopu är flera år äldre än Jiansu och har erfarenheter som Jiansu inte delar. Hans fruktansvärda minnen och känslan av ständigt överhängande fara får honom att dra sig undan, hans sätt att hantera världen är att försöka göra sig osynlig och inte väcka någon uppmärksamhet. Jiansu, som inte bär på riktigt samma traumatiska bagage, har svårt att förstå brodern. Han drömmer istället om att göra precis tvärtom, att stiga fram, ta tillbaka fabriken, återupprätta familjens ära. Bröderna är motsatser men det ska visa sig att de både behöver och kompletterar varandra. De har också en syster, Hanzhang, en vacker och spröd flicka som i likhet med sin äldre bror är mycket tillbakadragen och sluten. Hon verkar lida av en underlig sjukdom som får henne att långsamt tyna bort. Det bröderna inte vet är att hennes sinnestillstånd beror på att hon under många år har utsatts för sexuella övergrepp i ett påtvingat förhållande som hon inte kan göra sig fri från.

Vid sidan om syskonens historia får läsaren också följa en rad andra personer i staden: syskonens alkoholiserade farbror som drömmer sig tillbaka till sitt liv på sjön, den mystiska byhäxan Zhang-Wang, den galne uppfinnaren Li Qisheng, den vackra och envisa Naonao och Zhao Bing - den obehaglige grå eminens som egentligen styr allt som sker i staden.

En dyster historia? Ja, oerhört. Och det är bara början. När romanen når sitt klimax och Baopu till sist berättar för Jiansu om det han har varit med om blir det nästan outhärdligt. Scenerna från revolutionens slutskede, när stadsborna först tar ut sin ilska på de rika för att sedan i sin tur bli offer för de motattacker som kontrarevolutionärerna sätter in är fruktansvärda. Att människor kan vara så grymma är mer än man vill påminnas om. Och samtidigt är det förstås viktigt att den där påminnelsen kommer, att någon har skildrat den här tiden i all dess vedervärdighet och att vi orkar sätta oss ner och läsa om den så att vi inte kan låtsas som om den inte har funnits. Litteraturen kan inte bara bestå av feelgood-romaner. Vi, som förhoppningsvis aldrig kommer att behöva uppleva något som liknar Baopus helvete, måste åtminstone försöka förstå hur han har det.

Försök bara föreställa dig hur det var. Jag hade precis fyllt sju, så om jag lever till sextio kommer jag att ha haft femtiotre år på mig att minnas den synen. Det går inte att stå ut med. Jag vet att mitt liv i princip är över och att jag kommer att vara tvungen att leva med mina rädslor i framtiden, men jag kan inte göra något åt det. Kanske kommer du att säga: "Jo, jag hörde talas om de där fyrtiotvå personerna som begravdes levande i potatiskällaren", men Jiansu, du såg dem inte. Du hörde inte hur de skrek. Det är en enorm skillnad. Om du hade varit där skulle du aldrig ha glömt det och det skulle kväva dig.

Det gamla fartyget är en berättelse som utspelas på flera olika tidsplan, med ständiga tillbakablickar och hopp i tiden. Det här kan nog göra den litet svår att förstå för den som inte har tillräckligt med bakgrundskunskaper för att kunna identifiera den tidsperiod han eller hon för ögonblicket befinner sig i. När jag läste igenom boken ett andra varv insåg jag också att händelser som äger rum i början av romanen förklaras långt senare - men när jag kom dit hade jag glömt de där detaljerna och det var först vid andra genomläsningen som jag kunde pussla ihop alla delarna. Som att Baopu vid ett tillfälle får syn på ett visst träd och står som förstenad och stirrar på det en lång stund och mumlar för sig själv. Det är helt obegripligt när man först läser det, men mot slutet av boken framkommer det att han en gång blev vittne till hur några män i staden band fast liket av en skändad flicka vid just det trädet. De här scenerna inträffar med så långt mellanrum från varandra att jag inte kopplade ihop dem förrän andra gången jag läste berättelsen. Det gamla fartyget är alltså en betydligt mer komplicerad och intrikat berättelse än man kanske först tror.

Själv är jag litet orolig för att min översättning, som skedde under ganska stark tidspress, inte ska göra romanen rättvisa. Men i så fall får ni försöka ha överseende med det och ändå ta till er denna starka skildring av livet i en kinesisk stad under årtiondena närmast efter revolutionen.

Nutida kinesisk litteratur

Jag blir litet förvånad när jag inser att jag inte har skrivit något om Kerstin Johanssons bok Nutida kinesisk litteratur: Jakten efter det moderna (Carlssons förlag). Jag var så säker på att jag redan hade gjort det. Vilken miss! Det är ju inte så ofta det publiceras böcker om kinesisk litteratur här i landet så det måste ju uppmärksammas.

Kerstin Johansson är doktor i kinesiska och arbetar som bibliotekarie (ni ser, det finns fler än en med denna fina kombination). Dessutom skriver hon recensioner och artiklar för Helsingborgs dagblad. I Nutida kinesisk litteratur har hon samlat några av dessa texter och dessutom kompletterat dem med ett par nyskrivna. Första delen av boken handlar om Mo Yan och består av en nyskriven introduktion som följs av tre recensioner av de verk som finns i svensk översättning. Sedan följer texter om specifika författare som Li Rui, Jiang Rong, Lao She, Wang Shuo, Zhang Tianyi (som Kerstin skrev sin avhandling om) samt några mer övergripande artiklar om kvinnliga författare, upproriska barn, dystopier och bokmarknaden i Kina.

Nutida kinesisk litteratur är inte någon tjock bok och den är mycket redigt och klart skriven, så jag tror att den kan fungera alldeles utmärkt som introduktion för den nyfikne. Själv har jag redan läst alla recensionsartiklarna, så för mig är det de tematiska och nyskrivna artiklarna som var intressantast. Särskilt roligt tycker jag det är att Kerstin har tagit med inte bara en utan två artiklar om barnlitteratur i Kina - ett ämne som ytterst sällan tas upp när kinesisk litteratur presenteras utomlands. Kerstin doktorerade på barnboksförfattaren Zhang Tianyi (vi gick faktiskt samtidigt på universitetet i Lund så jag kan skryta med att vi var kurskamrater). Här behandlar hon främst den litteratur han skrev för vuxna under 1930-talet. Den som får mersmak kan med fördel gå vidare med att läsa hennes avhandling Barnlitteratur som medel och mål: Zhang Tianyi och den kinesiska barnlitteraturens utveckling som handlar om Zhangs karriär som barnboksförfattare på 1950-talet, efter revolutionen.

I kapitlet "Det är rätt att göra uppror: om litteraturens upproriska barn i Kina" tar hon upp det subversiva och rebelliska i kinesisk barnlitteratur, framför allt under 1930- och 1940-talet. Det är en ganska kort artikel och jag hade gärna sett att den var mycket längre eftersom det hade varit intressant att följa temat fram till idag. Vi får helt enkelt hoppas att Kerstin skriver mer om barn- och ungdomslitteratur i Kina. Kanske det kan bli en egen bok?

Om jag har någon invändning mot Nutida kinesisk litteratur är det väl snarast att jag skulle ha velat se litet längre och mer utvecklade texter. Jag förstår ju att längden har att göra med tidningsformatet, men det hade varit bra om Kerstins kunskaper hade fått mer utrymme. Hur som helst: läs gärna Nutida kinesisk litteratur för en lättläst introduktion till dagens litterära Kina som nästan säkert kommer att få er att vilja läsa mer.

Kinesisk sf på frammarsch

Det verkar som om kinesisk science fiction är inne just nu. Eller börjar bli i varje fall. Tidigare i år kom ju Science Fiction Studies ut med ett specialnummer på temat, med artiklar som täcker både äldre och nyare kinesisk sf, enskilda författare och verk samt bredare teman; för ett par veckor sedan intervjuade Los Angeles Review of Books sf-författaren Fei Dao om hans skrivande och om situationen för kinesisk sf just nu; och snart kommer den engelskspråkiga tidskriften Pathlight med ett särskilt framtids-nummer. Det kommer att innehålla översatta texter av Liu Cixin, Han Shaogong, Can Xue, Chen Qiufan, Yang Ping med flera och man kommer förmodligen att kunna köpa det via Amazon.

Dessutom kommer det nog att ingå någon artikel om kinesisk sf i tidskriften Karavans Kina-nummer som kommer ut i höst.

Nu gäller det bara att hitta ett förlag som vill ge ut kinesisk sf på svenska också ...