Sidor

söndag 21 april 2013

Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan

Ännu en stor jordbävning har drabbat Sichuan, mer än 150 personer har dött och många tusen skadats. Så här dagen efter har flera personer påpekat att Dai Sijies roman Balzac och den lilla skrädderskan från 2001 utspelar sig i närheten av Ya'an, där jordbävningen inträffade. Det kan vara värt att påminna om denna lilla pärla till roman som jag tyckte mycket om när jag läste den första gången.

I likhet med så många andra romaner av författare i Dais generation utspelar sig Balzac under kulturrevolutionen, i en by på landet där några stadsungdomar har placerats för att "lära av bönderna". Krocken mellan det enkla och hårda livet på landet och stadspojkarnas vanor och sätt att tänka är enorm. Romanen inleds med en både sorglig och dråplig scen där en av dem har plockat fram sin fiol och genast blir utsatt för förhör av de misstänksamma byborna. Musik av västerländska kompositörer är förbjuden, såväl som alla andra gammaldags, konservativa eller "feodala" kulturyttringar. Så när stadspojken Luo föreslår att berättaren ska framföra en sonat av Mozart blir stämningen ganska spänd.

"Vad är en sonat för något?" frågade ledaren mig misstänksamt.
"Jag vet inte", stammade jag. "Något västerländskt påhitt."
"En sång?"
"Mer eller mindre", svarade jag undvikande.
Genast blev ledarens blick vaksam som hos en god kommunist och hans röst var fientlig:
"Vad heter den, din sång?"
"Den liknar en sång, men det är en sonat."
"Jag frågar dig vad den heter!" skrek han och såg mig stint i ögonen. På nytt gjorde de tre bloddropparna i hans vänstra öga mig rädd.
"Mozart ...", sa jag tveksamt.
"Mozart vad då?"
"Mozart tänker på ordförande Mao", fyllde Luo i i mitt ställe.
Vilken djärvhet! Men den hade effekt, som om ledaren hade hört något mirakulöst blev hans hotfulla ansikte genast mildare. Hans ögon smalnade i ett stort, lycksaligt leende.
"Mozart tänker alltid på ordförande Mao", sa han.
"Javisst, alltid", instämde Luo.

Livet på landsbygden är hårt och tröstlöst. Men det finns ljuspunkter. En av dem är den vackra lilla skrädderskan som bägge pojkarna blir förälskade i, även om Luo påstår att hon inte är tillräckligt  "civiliserad" för honom. En annan är Glasögonormen, sonen till två intellektuella som fallit i onåd. Tillsammans med honom känns allt märkvärdigt, konspiratoriskt. Glasögonormen har en koffert full med västerländsk litteratur, den sort som är förbjuden - böcker av till exempel Balzac, Flaubert, Rolland och Brontë. Pojkarna stjäl böckerna och bestämmer sig för att "utbilda" den lilla skrädderskan så att hon ska bli värdig deras kärlek. Hur det går ska jag inte avslöja, men det utvecklar sig till en både vacker, rolig och sorglig berättelse. Och inte är den särskilt lång heller, den svenska boken är bara 180 sidor.

Dai Sijie skriver på franska och på svenska finns även romanen Di-komplexet från 2005. Bägge böckerna är översatta av Britt Arenander.

4 kommentarer:

  1. Jag har läst båda böckerna av Dai. Tyckte mycket om Balzac..... men DI komplexet var väl sådär.

    SvaraRadera
  2. Ja, det tyckte jag också. Jag har en annan av hans böcker på min "att läsa-lista": Once On a Moonless Night/Par une nuit où la lune ne s'est pas levée. Den verkar bättre.

    SvaraRadera
  3. Den är alltså inte översatt? Jag läser helst på svenska, så många böcker så lite tid du vet.....

    SvaraRadera