Strax innan jul, den 21 december, avled den kinesiske konstnären och författaren Mu Xin i en ålder av 84 år. Mu Xin föddes i Wuzhen i södra Kina och kom från en förmögen överklassfamilj. Under kulturrevolutionen tillbringade han 18 månader i fängelse och 1982 lämnade han sitt hemland och bosatte sig i USA, där han levde till för några år sedan, då han flyttade hem till Wuzhen igen.
Mu Xin var utbildad som konstnär i klassisk stil och har ställt ut sin konst på ett antal stora museer runt om i världen. Han var också känd som poet och för sina korta noveller och essäer. Själv ansåg han sig vara influerad av både kinesiska och västerländska klassiker och i en intervju beskrev han sig som "Shaoxing-grek". På det sättet påminner han inte så litet om Gao Xingjian, som ju också är konstnär, skriver prosa och dramatik och dessutom lever i Frankrike.
Förra året kom en samling med 13 av hans noveller ut i engelsk översättning med titeln
Empty room. Den fick otroligt bra kritik, men själv är jag inte helt förtjust i boken. Vissa av novellerna, som "The Moment When Childhood Vanished" och "Fong Fong No. 4" är mycket bra - exempel på hur man kortfattat och koncentrerat kan fånga många års politiska utveckling. Men det finns också ett antal berättelser som känns förutsägbara och litet meningslösa. Mu Xin är känd som en fantastisk stilist och kanske har min motvilja något med översättningen att göra - den enkla, avskalade skönheten är oftast den som är svårast att fånga i översättning. Men jag har inte läst Mu Xin på kinesiska, så det är kanske orättvist att lägga ansvaret för berättelsernas tillkortakommanden på Toming Jun Liu.
Är man intresserad av Mu Xins konst så kan man se en del målningar och läsa mer om dem
via den här länken till Asia Society.
