Sommarsång

Idag kom en liten bok på posten, en bok som jag översatte i våras. Den heter Sommarsång 《夏日和声》 och är skriven av en kvinnlig författare, Yin Jianling 殷健灵. Boken innehåller två noveller, "Sommarsång" och "Vägen hem", som är riktigt fina små berättelser om barn i svåra situationer.

"Sommarsång" handlar om en pojke i tolvårsåldern som heter Bi Xiaosheng men kallas för Pizza Hut, trots att han aldrig har ätit en pizza. Hur skulle han ha kunnat göra det? Han och hans familj är migrantarbetare från landet som bor i en riktigt fattig del av storstaden, i ett träskjul med tak av svart filt. Hans bästa vän, Moli, bor i en gammal järnvägsvagn. Bi Xiaoshengs föräldrar är lumphandlare och han roar sig så gott han kan med att leta skatter i skräphögarna runt skjulet. Men ibland längtar han hem:

Förr i tiden levde jag i en annan värld. Det var innan jag fyllde åtta. Förr i tiden bodde jag inte här utan i en by på landet, långt härifrån, tillsammans med min farmor och min lillasyster. Farmor var gammal och orkade inte vara bonde längre, så mamma och pappa jobbade och gav pengar åt henne så att hon skulle ha något att leva av. Vi var väldigt fattiga, men jag var glad ändå. Vi fångade fisk och räkor i dammen och plockade massor med frukt uppe på berget. Farmor brukade säga:
- En vacker dag kommer du att flytta till staden och bli ett stadsbarn.

Migrantarbetarnas barn går i skolan. Det är en enkel skola i en nedlagd gammal fabrik, men det är alltid något. Så en dag får de en ny lärare. Det är ung kinesisk-amerikansk kvinna som ska undervisa klassen i musik. Bi Xiaosheng blir omedelbart litet förälskad i henne och hans högsta dröm blir att komma med i skolkören.

"Vägen hem" är berättelsen om Danlu som är sexton år och vars mamma nyligen har dött i cancer. Hon funderar över deras förhållande till varandra och inser att hon nu måste bli vuxen och själv ta ansvar för sitt liv och hjälpa sin pappa och lillebror.

Jag tycker om de här novellerna. Visst, de har förstås litet av den typiska kinesiska sentimentaliteten, men inte för mycket. Och även om de är sentimentala och litet romantiserande så ger de faktiskt en liten inblick i hur fattiga barn och ungdomar kan ha det idag, även om de inte visar de värsta sidorna.

Sommarsång är en bok som är litet svår att placera. Yin Jianling brukar beskrivas som författare av barn- och ungdomslitteratur, men frågan är om de här två berättelserna är berättelser för barn eller berättelser om barn för vuxna. Det faktum att barnen i boken är i olika åldrar gör också att det kanske är litet svårt att säga den passar för någon särskild ålderskategori.

Formgivningen av boken kunde ha varit roligare. Som den ser ut nu liknar den mest en religiös skrift eller omslaget till ett kinesiskt äktenskapsbevis eller betyg. Faktiskt tycker jag i det här fallet att det kinesiska originalomslaget var betydligt finare och jag såg att även Yin Jianling uttryckte en viss förvåning över att svenska barnböcker ser så vuxna ut på sin blogg. Personen som gjorde inlagan har lagt in en blankrad mellan varje nytt stycke och det finns några korrekturmissar i den (samt något tillägg och någon ändring som jag avrådde från). Men man får försöka bortse från det och läsa berättelserna ändå. Jag tror inte att boken går att få tag på - den går inte att hitta vare sig på nätet eller i någon bokhandel, vilket är synd - och jag undrar hur det går för förlaget JH Publishers, vars webbplats också verkar ligga nere nu. Man får väl utgå från att KB i alla fall har ett exemplar.

Ytterligare några berättelser av Yin Jianling har översatts till svenska. Där är det Göran Sommardal som står för översättningen och boken heter Den inramade katten 《画框里的猫》. Eftersom jag inte har läst den kan jag inte säga något om den - jag får väl försöka låna ett exemplar av Göran, kanske. Omslaget går dock i samma stil som Sommarsång, fast svart.