Ja, här är den då: trailern för Zhang Yimous film Under the Hawthorne Tree. Romantik i kubik. Snart på en biograf och i en bokhandel nära dig.
Sidor
▼
fredag 28 januari 2011
söndag 23 januari 2011
En ungdom i myrstacken
Jag är trött, otroligt trött. Dan Lu är död, Duoduo har åkt hem, Meng Xiaoshuang har ljugit om mig, Wei Junze litar inte på mig längre, och Xiao Yu och Wang Jun ser ner på mig. Jag tänker supa mig full. Jag tänker inte bry mig om något annat än att hälla i mig sprit tills alkoholen kommer ut som tårar istället. Jag tänker inte fortsätta. Jag tänker inte arbeta för att uppnå något, tänker inte kämpa längre. Jag tänker sitta här tills jag rostar. Jag har inga krafter kvar, inga alls. Jag har blivit gammal.
Det är bara ett år sedan jag kom till Beijing och jag är inte längre samma person som när jag klev ut genom skolporten för sista gången. Jag är inte längre entusiastisk och jag hoppas inte på ett gott liv. Jag tror inte längre på att det räcker med att anstränga sig för att lyckas. Jag har ansträngt mig, jag har verkligen ansträngt mig, men vad har jag fått för det? Tomhet. En orkeslöshet som äter upp mig inifrån. Jag är så svag att jag inte orkar prata längre. Bara dricka - det ena glaset efter det andra.
Inledningen till Huan Yans 欢颜 roman En ungdom i myrstacken 《蚁族:蚁穴中安放的青春》 är inte precis glättig. Flickan som har gett upp och bara vill supa skallen av sig heter Zhou Yunyao och alla hennes drömmar har gått i kras. Ett år tidigare kom hon till Beijing med höga förhoppningar om att hitta ett bra arbete, tjäna pengar och skapa ett gott liv åt sig själv. Hon hade ju faktiskt toppbetyg från universitetet och flera av hennes elevarbeten hade vunnit priser i olika tävlingar, så det borde inte vara så svårt.
Tyvärr råkar Zhou Yunyao tillhöra den grupp som sociologerna har döpt till "myrorna" eller "myrklanen" - välutbildade ungdomar från landet eller från mindre städer som väller in till Beijing, Shanghai och de andra storstäderna i jakt på arbeten. De är många - minst 100.000 bara i Beijing - och konkurrensen om jobben är stenhård. Så istället för att tjäna storkovan hamnar de flesta i kåkstäder där de för några hundralappar (vilket ibland kan vara halva deras lön) hyr plats i ett rum som de delar med flera andra, och där de varken har egen toalett, dusch eller riktiga kök. Och för varje ledigt arbete finns tusentals sökande som alla är lika kvalificerade. Bara beskrivningarna av hur myrorna i romanen försöker komma på bussen varje morgon är otroliga och får en att omedelbart sluta klaga över trängseln i tunnelbanan på vardagsmorgnarna.
Den som myntade uttrycket "myrorna" var sociologen Lian Si 廉思, som nu har skrivit flera böcker på temat. Myrorna är ett helt nytt fenomen i Kina, där utbildning alltid har lönat sig, och på sikt löper de risk att bli en källa till oro i samhället. "Revolutions are made by losers", skrev historikern Angus W McDonald en gång om de missnöjda högutbildade men fattiga studenter som kom att utgöra stommen i det tidiga 1900-talets revolutionsrörelse, och det stämmer väl i de allra flesta fall - inte bara i Kina och inte bara i medelklassen. Än så länge är myrorna lugna och har inte visat några tecken på att organisera sig eller kräva förändringar av samhället, men om situationen håller i sig kanske de en dag slutar att tro att "man kan bara man vill" och då vet man inte vad som händer. Å andra sidan kanske lösningen är att ungdomar slutar att utbilda sig (tydligen är det färre som söker in till universiteten nu än för några år sedan) eller helt enkelt stannar kvar i sina hemstäder istället för att flytta.
Men tillbaka till Zhou Yunyao. När hon har gjort av med det mesta av sina besparingar får hon hjälp av en gammal skolkamrat, Duoduo. Tillsammans hyr de ett enkelt rum i en typisk myrstack i utkanten av Beijing och lever på nudlar som Duoduo köper för de pengar hon tjänar på sitt lågbetalda jobb. Eftersom alla som lever i myrstacken är i samma ålder och i samma situation skaffar de sig också många vänner bland grannarna, som ger dem tips och råd. Yunyao hittar arbete, men det är slitigt och dåligt betalt och dessutom inser hon snabbt att man måste vara mycket försiktig med att dela med sig av sina idéer om de inte ska stjälas av andra. Hon förälskar sig i en pojke som verkar vara rena drömprinsen, tills det visar sig att hans storslagna planer mest är tomt prat. Dessutom försöker han våldta henne när hon är sjuk. Hon reser hem över nyåret och när hon kommer tillbaka hyr hon rum i en källare inne i stan, ett ställe som visar sig vara ännu hemskare och smutsigare än myrstacken. När hon befinner sig allra längst ner på botten - i stycket som inleder romanen - träffar hon till sist drömprinsen som räddar henne ur fattigdomen - en rik affärsman i 40-årsåldern som låter henne flytta hem till sig och överöser henne med pengar och presenter. Nu borde hon vara lycklig, men efter ett tag inser hon att det livet inte heller är något för henne. Hon känner sig som en fågel i en gyllene bur och till sist beslutar hon sig för att lämna sin välgörare och flytta tillbaka till hemstaden. Men inte för evigt. En dag ska hon komma tillbaka. Drömmarna är inte lika storslagna längre, men hon vet vad hon vill.
Jag tittade ut genom fönstret, bort mot staden, och sade tyst till mig själv: "En dag ska jag ha en egen liten lägenhet med en säng, en dator, en toalett och ett litet kök. Den kommer att vara trång men hemtrevlig, för den är min egen. Och när jag kommer hem från jobbet och öppnar dörren sitter det en liten vit hund i hallen och ser på mig med värme och kärlek i blicken."
En ungdom i myrstacken är en intressant roman och Zhou Yunyao är en klassisk hjältinna med en lagom blandning av naivitet och beslutsamhet. Det som gör djupast intryck på läsaren är - förutom myrornas eländiga livssituation - den hjälpsamhet många av dem visar mot varandra. I nöden prövas vännen, brukar man säga, och det stämmer sannerligen här. Huan Yan, som har skrivit romanen med utgångspunkt i egna erfarenheter, sade i en intervju att myrlivet avslöjar människors karaktär, både de dåliga och de goda sidorna. Zhou Yunyao, Duoduo och deras granne Dan Lu ställer verkligen upp för varandra i vått och torrt. Samtidigt leder förstås den hårda konkurrensen till att Yunyao och hennes vänner blir lurade ett antal gånger. I arbetskrig och kärlek är tydligen allt tillåtet.
Författarinnan Huan Yan levde själv som myra i flera år, men idag har hon ett chefsjobb på ett fastighetsbolag och hör alltså till de myror som faktiskt har uppnått det de strävar efter. Boken har också fått ett soundtrack, skapat av gruppen Tangjialingbröderna (Tangjialing är den mest kända myrstacken i Beijing, nu tydligen hotad av rivning). Youku vill inte låta sig inbäddas på Blogspot-bloggar, men ni kan se videon här.
Det är bara ett år sedan jag kom till Beijing och jag är inte längre samma person som när jag klev ut genom skolporten för sista gången. Jag är inte längre entusiastisk och jag hoppas inte på ett gott liv. Jag tror inte längre på att det räcker med att anstränga sig för att lyckas. Jag har ansträngt mig, jag har verkligen ansträngt mig, men vad har jag fått för det? Tomhet. En orkeslöshet som äter upp mig inifrån. Jag är så svag att jag inte orkar prata längre. Bara dricka - det ena glaset efter det andra.
Inledningen till Huan Yans 欢颜 roman En ungdom i myrstacken 《蚁族:蚁穴中安放的青春》 är inte precis glättig. Flickan som har gett upp och bara vill supa skallen av sig heter Zhou Yunyao och alla hennes drömmar har gått i kras. Ett år tidigare kom hon till Beijing med höga förhoppningar om att hitta ett bra arbete, tjäna pengar och skapa ett gott liv åt sig själv. Hon hade ju faktiskt toppbetyg från universitetet och flera av hennes elevarbeten hade vunnit priser i olika tävlingar, så det borde inte vara så svårt.
Tyvärr råkar Zhou Yunyao tillhöra den grupp som sociologerna har döpt till "myrorna" eller "myrklanen" - välutbildade ungdomar från landet eller från mindre städer som väller in till Beijing, Shanghai och de andra storstäderna i jakt på arbeten. De är många - minst 100.000 bara i Beijing - och konkurrensen om jobben är stenhård. Så istället för att tjäna storkovan hamnar de flesta i kåkstäder där de för några hundralappar (vilket ibland kan vara halva deras lön) hyr plats i ett rum som de delar med flera andra, och där de varken har egen toalett, dusch eller riktiga kök. Och för varje ledigt arbete finns tusentals sökande som alla är lika kvalificerade. Bara beskrivningarna av hur myrorna i romanen försöker komma på bussen varje morgon är otroliga och får en att omedelbart sluta klaga över trängseln i tunnelbanan på vardagsmorgnarna.
Den som myntade uttrycket "myrorna" var sociologen Lian Si 廉思, som nu har skrivit flera böcker på temat. Myrorna är ett helt nytt fenomen i Kina, där utbildning alltid har lönat sig, och på sikt löper de risk att bli en källa till oro i samhället. "Revolutions are made by losers", skrev historikern Angus W McDonald en gång om de missnöjda högutbildade men fattiga studenter som kom att utgöra stommen i det tidiga 1900-talets revolutionsrörelse, och det stämmer väl i de allra flesta fall - inte bara i Kina och inte bara i medelklassen. Än så länge är myrorna lugna och har inte visat några tecken på att organisera sig eller kräva förändringar av samhället, men om situationen håller i sig kanske de en dag slutar att tro att "man kan bara man vill" och då vet man inte vad som händer. Å andra sidan kanske lösningen är att ungdomar slutar att utbilda sig (tydligen är det färre som söker in till universiteten nu än för några år sedan) eller helt enkelt stannar kvar i sina hemstäder istället för att flytta.
Men tillbaka till Zhou Yunyao. När hon har gjort av med det mesta av sina besparingar får hon hjälp av en gammal skolkamrat, Duoduo. Tillsammans hyr de ett enkelt rum i en typisk myrstack i utkanten av Beijing och lever på nudlar som Duoduo köper för de pengar hon tjänar på sitt lågbetalda jobb. Eftersom alla som lever i myrstacken är i samma ålder och i samma situation skaffar de sig också många vänner bland grannarna, som ger dem tips och råd. Yunyao hittar arbete, men det är slitigt och dåligt betalt och dessutom inser hon snabbt att man måste vara mycket försiktig med att dela med sig av sina idéer om de inte ska stjälas av andra. Hon förälskar sig i en pojke som verkar vara rena drömprinsen, tills det visar sig att hans storslagna planer mest är tomt prat. Dessutom försöker han våldta henne när hon är sjuk. Hon reser hem över nyåret och när hon kommer tillbaka hyr hon rum i en källare inne i stan, ett ställe som visar sig vara ännu hemskare och smutsigare än myrstacken. När hon befinner sig allra längst ner på botten - i stycket som inleder romanen - träffar hon till sist drömprinsen som räddar henne ur fattigdomen - en rik affärsman i 40-årsåldern som låter henne flytta hem till sig och överöser henne med pengar och presenter. Nu borde hon vara lycklig, men efter ett tag inser hon att det livet inte heller är något för henne. Hon känner sig som en fågel i en gyllene bur och till sist beslutar hon sig för att lämna sin välgörare och flytta tillbaka till hemstaden. Men inte för evigt. En dag ska hon komma tillbaka. Drömmarna är inte lika storslagna längre, men hon vet vad hon vill.
Jag tittade ut genom fönstret, bort mot staden, och sade tyst till mig själv: "En dag ska jag ha en egen liten lägenhet med en säng, en dator, en toalett och ett litet kök. Den kommer att vara trång men hemtrevlig, för den är min egen. Och när jag kommer hem från jobbet och öppnar dörren sitter det en liten vit hund i hallen och ser på mig med värme och kärlek i blicken."
En ungdom i myrstacken är en intressant roman och Zhou Yunyao är en klassisk hjältinna med en lagom blandning av naivitet och beslutsamhet. Det som gör djupast intryck på läsaren är - förutom myrornas eländiga livssituation - den hjälpsamhet många av dem visar mot varandra. I nöden prövas vännen, brukar man säga, och det stämmer sannerligen här. Huan Yan, som har skrivit romanen med utgångspunkt i egna erfarenheter, sade i en intervju att myrlivet avslöjar människors karaktär, både de dåliga och de goda sidorna. Zhou Yunyao, Duoduo och deras granne Dan Lu ställer verkligen upp för varandra i vått och torrt. Samtidigt leder förstås den hårda konkurrensen till att Yunyao och hennes vänner blir lurade ett antal gånger. I arbetskrig och kärlek är tydligen allt tillåtet.
Författarinnan Huan Yan levde själv som myra i flera år, men idag har hon ett chefsjobb på ett fastighetsbolag och hör alltså till de myror som faktiskt har uppnått det de strävar efter. Boken har också fått ett soundtrack, skapat av gruppen Tangjialingbröderna (Tangjialing är den mest kända myrstacken i Beijing, nu tydligen hotad av rivning). Youku vill inte låta sig inbäddas på Blogspot-bloggar, men ni kan se videon här.
torsdag 20 januari 2011
Yang Jiang och Qian Zhongshu
The Institute of Asian Research vid University of British Columbia har lagt ut några korta (alltför korta) intervjusnuttar om Yang Jiang och Qian Zhongshu, två mycket berömda författare som också var gifta med varandra. Kul, men det hade varit ännu roligare om intervjuerna hade varit längre...
fredag 14 januari 2011
Bokmarknaden på Taiwan
I det senaste numret av Taiwan Review (2011:1) finns flera artiklar om bokmarknaden på Taiwan idag. Bland annat tar man upp taiwanesiska förläggares syn på e-böcker samt förhållandet till Kina och bokmarknaden där.
En artikel handlar om barn- och ungdomslitteratur och en annan om taiwanesisk manga. Där hittar man t.ex. information om manga-artisten Akru, som har uppmärksammats för att hon skrivit om ursprungsbefolkningen på Taiwan. Själv är jag inte helt förtjust i manga-stilen (framförallt har jag svårt för de extremt spetsiga näsorna på personer som ska föreställa vara östasiater), men samtidigt är jag ganska förtjust över att man kan läsa åtminstone vissa av hennes berättelser på nätet, så här länkar jag i alla fall till en av dem.
Vill man läsa serier från Taiwan på svenska så finns ju Tsai Chih-chungs böcker om filosofi (samt några spökhistorier) utgivna av Alhambra. Moderna klassiker, kan man nog kalla dem. När det gäller taiwanesiska barnböcker i svensk översättning är det ännu mer tunnsått, men det finns i alla fall en bok av Jimmy Liao - Monstret som åt upp mörkret. Snart kommer fler!
I pappersversionen av Taiwan Review hittar man också de kinesiska tecknen i författarnas och illustratörernas namn, något som man underligt nog inte har tagit med när man har lagt ut texterna på nätet.
En artikel handlar om barn- och ungdomslitteratur och en annan om taiwanesisk manga. Där hittar man t.ex. information om manga-artisten Akru, som har uppmärksammats för att hon skrivit om ursprungsbefolkningen på Taiwan. Själv är jag inte helt förtjust i manga-stilen (framförallt har jag svårt för de extremt spetsiga näsorna på personer som ska föreställa vara östasiater), men samtidigt är jag ganska förtjust över att man kan läsa åtminstone vissa av hennes berättelser på nätet, så här länkar jag i alla fall till en av dem.
Vill man läsa serier från Taiwan på svenska så finns ju Tsai Chih-chungs böcker om filosofi (samt några spökhistorier) utgivna av Alhambra. Moderna klassiker, kan man nog kalla dem. När det gäller taiwanesiska barnböcker i svensk översättning är det ännu mer tunnsått, men det finns i alla fall en bok av Jimmy Liao - Monstret som åt upp mörkret. Snart kommer fler!
I pappersversionen av Taiwan Review hittar man också de kinesiska tecknen i författarnas och illustratörernas namn, något som man underligt nog inte har tagit med när man har lagt ut texterna på nätet.
tisdag 4 januari 2011
Science Fiction från Malaysia
Ibland trillar det samtidigt ner en massa saker som hör ihop på något sätt, utan att man vet varför (om ni förstår vad jag menar). Idag hittade jag t.ex. en länk till denna korta artikel om science fiction från Malaysia, och vem nämns där om inte Shih-Li Kow?
Tunku Halim har jag faktiskt tänkt läsa, jag har beställt hans bok Vermillion Eye trots att jag hade lovat mig själv att inte köpa några nya böcker den närmaste tiden ...
(Bild: Kathryn Chong, ur hennes prisbelönade serie Puppet Eyes, som nämns i artikeln)
måndag 3 januari 2011
Läsartankar
Det är alltid roligt när någon läser det man har översatt och uppskattar det (eller åtminstone funderar kring det). Igår fick jag per mail en liten bok med texter som en klass på Rudbeckianska gymnasiet i Västerås har författat efter att ha läst novellen "Hos farmor Pathy" i tidskriften Karavan 2010:1.
Novellen, som är skriven av Shih-Li Kow och har originaltiteln "Into Grandma Pathy", är en kort och litet mystisk historia om en pojke vars bevingade far misshandlar honom, och en farmor i vars mage små utsatta varelser kan få skydd. Eleverna hade väldigt skilda åsikter om texten och hade också tolkat den på många olika sätt.
Jag blev jätteglad över att läsa texterna! Hoppas att det finns fler lärare som vågar sig på att använda litet "underliga" berättelser från olika länder i världen i sin undervisning.
En annan novell av Shih-Li Kow finns faktiskt att läsa här på bloggen, för den som vill. Den är betydligt mer "realistisk" och har en något ljusare ton. När ni är klara med den ska ni genast gå och leta upp Karavan på biblioteket och läsa "Hos farmor Pathy"! Dessutom kan ni passa på att köpa det senaste numret (som kom i mellandagarna) för där finns en i mitt tycke mycket bra novell av Brian Gomez (också från Malaysia) som heter "Vad äter bögar?" och som handlar om vad man gör när ens son berättar att han tänker ta med sin pojkvän hem på middag.
Novellen, som är skriven av Shih-Li Kow och har originaltiteln "Into Grandma Pathy", är en kort och litet mystisk historia om en pojke vars bevingade far misshandlar honom, och en farmor i vars mage små utsatta varelser kan få skydd. Eleverna hade väldigt skilda åsikter om texten och hade också tolkat den på många olika sätt.
Jag blev jätteglad över att läsa texterna! Hoppas att det finns fler lärare som vågar sig på att använda litet "underliga" berättelser från olika länder i världen i sin undervisning.
En annan novell av Shih-Li Kow finns faktiskt att läsa här på bloggen, för den som vill. Den är betydligt mer "realistisk" och har en något ljusare ton. När ni är klara med den ska ni genast gå och leta upp Karavan på biblioteket och läsa "Hos farmor Pathy"! Dessutom kan ni passa på att köpa det senaste numret (som kom i mellandagarna) för där finns en i mitt tycke mycket bra novell av Brian Gomez (också från Malaysia) som heter "Vad äter bögar?" och som handlar om vad man gör när ens son berättar att han tänker ta med sin pojkvän hem på middag.