Synliga spöken

Tre gånger har jag börjat läsa Li Angs 李昂 bok Synliga spöken 《看得见的贵》och de två första gav jag upp ganska snabbt, eftersom språket var så tungt och det tog en sådan tid att ta sig igenom texten. Tredje gången gick det bättre.

Synliga spöken är inte en roman, utan fem olika berättelser som utspelas till öster, söder, väster, norr om och mitt i staden Lucheng under olika tidsperioder. Varje berättelse handlar om en kvinna som av någon anledning har dröjt sig kvar i världen som spöke efter sin död. Flera av kvinnorna har inte stannat på grund av någon särskild önskan att hämnas, utan mer eller mindre av en slump. Spöket i den första berättelsen är till exempel en kvinna som tillhör den taiwanesiska urbefolkningen och som har försörjt sig som prostituerad. Hon avrättas så småningom och när ingen kommer för att hämta liken tycker stadsborna synd om henne och häller salt över kroppen, som kapslas in och bevaras. Inne i höljet vaknar till sist spöket, upptäcker förundrat att hon lever och studerar såren efter tortyren. Dock finns här också ett par riktigt hämdlystna spöken som blivit illa behandlade av män och är ute efter att ge igen.

Bäst är kanske historien om flickan som tvingas ta livet av sig efter att hon råkat tappa en näsduk (eller var det kanske en solfjäder) som föll ut genom fönstret och plockades upp av en ung man. Eftersom hon broderat sitt namn och en romantisk vers på den skulle man kunna tro att den var en kärleksgåva, och därmed har hennes heder gått förlorad. Hon dränker sig i brunnen, men hennes ande blir kvar i det stora huset. Och först nu, när hon är död, kan hon röra sig fritt och få tillgång till böckerna i biblioteket - böcker som inte bara bär på sedesamma historier utan även mer ekivoka berättelser. Till sist vågar hon sig till och med ut från huset, som hon inte fått lämna sedan hon blev så stor att hon måste hållas instängd av sedlighetsskäl. Först som död blir hon fri att utforska världen.

Berättelserna i Synliga spöken är förstås inte tänkta att skrämma läsaren, utan snarare att visa på de begränsningar som drabbat kvinnor genom tiderna. Kanske måste en kvinna, åtminstone förr i tiden, dö och bli ett spöke för att kunna ställa egna krav. Eller är det så att kvinnor som ställer krav, upptäcker världen och kräver hämnd för oförrätter automatiskt betraktas som spöken?

Endast en av Li Angs böcker finns översatt till svenska, romanen Slaktarens hustru (Tranan, 1992).