Kärlek under hagtornsträdet

Eftersom jag nyligen gjorde ett inlägg här om hur man skriver en kinesisk kärleksroman som slår tycker jag att det passar med en recension av succéromanen Shanzhashu zhi lian 《山楂树之恋》 (Hagtornsträdskärlek eller kanske Kärlek under hagtornsträdet), en "sann historia" som författaren Ai Mi 艾米 fick höra av en kinesisk kvinna som hon träffade under ett besök i USA. Shanzhashu zhi lian publicerades först på internet och sedan i tryckt form. Själva boken har sålt i mer än en miljon exemplar, den har vunnit flera prestigefulla läsarpriser och håller som bäst på att filmas, i regi av Zhang Yimou. Låter bra, va? Men tyvärr...

Shanzhashu zhi lian utspelas under kulturrevolutionen och handlar om en ung flicka, Jingqiu, som lever under mycket svåra förhållanden. Hennes pappa har klassats som kontrarevolutionär och hennes bror har skickats ut på landsbygden för att lära av bönderna, så Jingqius mamma måste ensam försörja Jinqiu och hennes syster. Familjens dåliga politiska status gör att Jingqiu hela tiden strävar efter att vara så duktig och politiskt korrekt som möjligt, så att hon inte ska råka ännu mer illa ut. Eftersom hon är litterärt begåvad väljs hon ut för att delta i en grupp som ska åka ut till en by på landet och skriva ner dess historia. Förhoppningen är att boken ska kunna användas som läromedel på nationell nivå, och på så vis sätta Jingqius skola på kartan.

När Jingqiu kommer till byn får hon bo hemma hos en bondefamilj som är mycket snäll mot henne. Hon trivs relativt bra – som fattig är hon ju van att leva enkelt och i byn äter man betydligt bättre än hon brukar göra hemma. Redan den första dagen i byn träffar Jingqiu Trean, en ung man som hon först tror hör till den familj hon bor hos men som visar sig vara tillfälligt bosatt där. I själva verket är också han en stadsbo. Han är stilig, intelligent, musikalisk och har humor. Jingqiu faller förstås som en fura – även om hon inte vill medge det för sig själv. Men den oerhört strikta och repressiva sexualmoralen i Maos Kina gör att en ung stadsflicka som hon inte vet hur hon ska förhålla sig till pojkar. Jingqiu är oerhört rädd för att kopplas ihop med Trean på ”fel” sätt. Hon lägger en enorm betydelse i enkla saker som att hålla handen och är livrädd för att någon ska se att hon och Trean tar en promenad tillsammans.

Jingqius rädsla och hennes oförmåga att erkänna sina känslor ens för sig själv gör att hon hela tiden missförstår Treans avsikter och inte vågar ta reda på hur det verkligen förhåller sig. När hon får höra att han redan har en fästmö i staden (i själva verket är det hans föräldrar som har lovat bort honom) bestämmer hon sig för att han är en skurk och att hon inte vill träffa honom mer. Jingqiu återvänder till staden. Trean, som är en otroligt ridderlig ung man, skickar henne pengar och mat via andra, som får låtsas att det är de som skänker gåvorna – annars skulle Jingqiu inte ta emot dem. När Jingqiu till sist inser att Trean verkligen älskar henne och att hon också älskar honom är det försent: han har drabbats av leukemi och ligger för döden. Deras kärlekshistoria får ett tragiskt slut, men i hela sitt liv ska Jingqiu minnas den vackre mannen som alltid fanns där för henne, trots att hon hela tiden avvisade honom.

Jag har inget emot sorgliga eller dramatiska kärleksromaner. Jag tyckte till och med att Stephenie Meyers Twilight-serie var helt okej (även om jag inte direkt blev besatt av den). Men Shanzhashu zhi lian är alldeles för sötsockrat romantisk och saknar helt den sälta eller syra som en historia av det här slaget måste ha om den ska gå att läsa utan att man finner den löjeväckande. Jingqius sätt att tänka och handla blir snabbt mycket förutsägbart – lika förutsägbart som att den ridderlige Trean hela tiden ska förlåta henne (hans litet farbroderliga och nedlåtande attityd mot Jingqiu är också rätt irriterande). Språket i romanen gör inget för att förbättra den, tvärtom har författaren valt att låta romanfigurerna använda ett mycket modernt sätt att tala som inte ger någon som helst smak av den tid under vilken berättelsen utspelar sig. Och trots att personerna i boken ska vara förtryckta och ha det svårt kan de ändå resa runt litet som de vill och gå på restaurang eller ta in på hotell om de känner för det, vilket så vitt jag vet inte var någon enkel sak utan krävde intyg från arbetsgivare. Kulturrevolutionens alla prövningar reduceras helt enkelt till en enkel bakgrundskuliss, en förklaring till varför Jingqiu är så fattig (och behöver räddas av den rike och ståtlige prinsen).

Att Shanzhashu zhi lian har slagit i Kina kan jag förstå – de litet äldre minns sin tid som unga under kulturrevolutionen och blir nostalgiska, de unga tycker nog att det är spännande att läsa om en tid då ungdomar var så ”oskyldiga” och okunniga om sex och relationer. Som film kan den nog också bli bra, för då kan man kanske kompensera sockret med ett spännande fotografi. Men att läsa den var en prövning, i alla fall för mig.

(Foto: Polandeze på Flickr)