Tystnadens ekon

Nu när jag ändå är inne på kvinnliga kinesiskättade författare från Malaysia som skriver på engelska passar det bra att ta upp en roman som jag läste tidigt i höstas, Echoes of Silence av Chuah Guat Eng. Echoes of Silence publicerades första gången 1994 och var då den första romanen på engelska av en malaysisk författarinna. Den blev oerhört uppmärksammad och har fortsatt att läsas av studenter, litteraturforskare och vanlig allmänhet. Kanske är det inte helt fel att hävda att den blivit ett slags modern klassiker.

Vill man göra det enkelt för sig kan man säga att Echoes of Silence är en kriminalroman, för i centrum för berättelsen finns ett brutalt, ouppklarat mord som hänger som en skugga över huvudpersonerna under många år innan gåtan slutligen får sin lösning. Men det vore som sagt att göra det enkelt för sig. Echoes of Silence är mer än en deckare, och den samhälls- och kulturkritik som romanen är full av är inte den sorts litet pliktskyldigt påklistrade alibi som många svenska deckarförfattare lägger sig till med för att få sina alster att verka tyngre och finare, utan snarare berättelsens kärna.

Huvudpersonen i Echoes of Silence är Lim Ai Lian, en ung kinesisk-malaysisk kvinna som ser tillbaka på sitt liv. Det inledande stycket i romanen lägger grunden för allt som ska komma:

In March 1970, as a direct result of the May 1969 racial riots, I left Malaysia. I had only one objective: to find a safe, orderly, predictable place to live in. A place where I could sink into obscurity and, as a tiny minority of one or at most two, never present a threat to anyone. I was eighteen years old.

Ai Lian lämnar alltså Malaysia på grund av de raskravaller 1969 då mängder av kineser mördades av sina grannar, av polisen och av den malaysiska militären. Raskravallerna återkommer ofta i kinesisk-malaysisk litteratur, ibland som huvudtema för en berättelse, ibland som en mörk skugga i bakgrunden. Ai Lian och hennes föräldrar känner sig inte längre trygga. De trodde sig vara fullvärdiga medborgare och inbillade sig att de var lika mycket värda som andra malaysier. Nu vet de att de när som helst kan jagas från sitt hem eller kanske till och med mördas. Det ironiska är att Ai Lians föräldrar, och framförallt hennes mor, alltid har strävat efter att bli något mer än bara kineser och helt har brutit kontakten med sina egna familjer, som inte är tillräckligt fina och moderna.

Like all snobs, we lived in constant fear of doing something wrong. My mother, who never talked about her parents either, scoured the pages of her monthly and weekly magazines for tips on etiquette, for social niceties such as whether the Queen of England poured her tea before or after the milk. My father insisted on surrounding himself with British things, right down to his socks and shoe-laces. …
Whatever my parents’ reasons for breaking away from their past, the result was the same: stranded in a cultural vacuum, we began to absorb the only set of values and traditions made available to us by an understood language and its pervasive media. We became westernized not by choice but by default. The racial riots of May 1969 forced us to rethink our position. Besieged and beleaguered but emotionally unable to take sides, we came face to face with the misfortune of being Chinese without feeling particularly Chinese, in what suddenly appeared to be an anti-Chinese world.

Ai Lian flyr till Tyskland, men redan efter en kort tid där träffar hon Michael Templeton, en engelsk-malaysisk student, som blir hennes stora kärlek. Några år senare reser hon tillbaka till Malaysia för att träffa sin döende far och gör då ett besök på familjen Templetons plantage. Samma dag hon anländer mördas en ung kvinna, Michaels fars fästmö. Även om mordet och sökandet efter den skyldige driver berättelsen framåt är det egentligen inte mordgåtan som är det viktiga. Istället är det Ai Lians funderingar kring identitet, kopplad till språk och etnisk tillhörighet som står i centrum.

Känslan av att känna sig som något annat än hon egentligen är lever kvar hos Ai Lian under många år. När hon är ute med Michael och ser andra kinesiska kvinnor tillsammans med vita pojkvänner föraktar hon dem och föreställer sig dem som outbildade lycksökerskor som försöker gifta upp sig – tills hon plötsligt inser att det är exakt så hon själv måste se ut i omgivningens ögon. Att hon har en universitetsutbildning och ett välbetalt arbete betyder inget: den som ser henne promenera arm i arm med Michael ser bara en asiatisk slampa som är ute efter en västerländsk man. I takt med att tiden går känner Ai Lian ett allt större behov av att få klarhet i sin egen familjs historia, men också av att ta reda på vad som låg bakom mordet.

Till sist visar sig också mordgåtan ha långa rötter som är intrasslade i samma härva av etnicitet, identitet och osäkerhet, samma efterverkningar av kolonialismen, samma desperata försök att dölja en fattig, oansenlig bakgrund och skapa något nytt och bättre för sig och sina närmaste. Men mycket mer än så kan jag ju inte avslöja här.

Chuah Guat Eng är född 1943 och har publicerat två romaner och en novellsamling. Hon undervisar i ”creative writing” på Universiti Putra Malaysia och har en blogg där hon då och då gör inlägg om framförallt malaysisk litteratur på engelska. Som en introduktion eller ett smakprov på de tankar som dyker upp i Echoes of Silence kan man med fördel läsa hennes essä ”Thoughts from a disappearing island”, som handlar om hennes egen familjebakgrund och om det multietniska malaysiska samhället.