Quiet Time - en roman om att vara homosexuell i Singapore

Johann S. Lee anses vara den författare som har skrivit mest och bäst om att leva som homosexuell i Singapore. Han debuterade som 21-åring 1992 med romanen Peculiar Chris, en rätt så självbiografisk skildring av en ung pojke som kommer ut som bög, och följde upp många år senare med To Know Where I'm Coming From, om en man som återvänder till Singapore efter 15 år i London. De två romanerna har jag inte läst, men däremot hans senaste, Quiet Time, från 2008.

Quiet Time handlar om Kuang Ming, en homosexuell man som börjar närma sig de fyrtio (även om han förstås hellre säger att han är i "sen trettioårsålder"). De senaste tio åren har han levt tillsammans med Josh, som också är hans arbetsgivare på Adonis.com, en mötesplats på nätet för homosexuella där Kuang Ming skriver artiklar om hälsa, stil och skönhet. Josh är en rik man, så även om Kuang Ming inte tjänar särskilt mycket lever de ett gott liv i sin snygga lägenhet. Men av någon anledning känns det inte bra längre. Det är någonting som inte fungerar - åtminstone inte för Kuang Ming. Han börjar bli less på att springa på klubbar och festa, på att träna som en besatt på gymmet för att se lika fräsch och snygg ut som när han var tjugofem och på att bara glida runt och inte göra någon riktig nytta. Allt oftare tänker han tillbaka på tiden när han först träffade Josh, som då var en tanig, otränad men oerhört karismatisk ung man, inte den steroidknaprande festmaniker han nu har blivit. Men vad Kuang Ming vill ha istället vet han inte riktigt.

Dessutom är det stora spänningar i resten av hans familj. Hans yngre bror Shaun har just kommit ut som homosexuell och det får Kuang Ming att fundera på vilken roll han kan ha spelat i den processen. Till råga på allt har deras ädre syster Min Li blivit strängt religiös sedan hennes dotter visade sig vara autistisk och hennes avsky för bögar leder till allt större konflikter. Någonstans i botten finns även en konflikt kring deras döde far, som spelade bort allt familjen ägde och sedan dog av en hjärtinfarkt.

Mitt i allt detta träffar Kuang Ming Ethan, en singaporean som har bott många år i London men tillfälligt flyttat tillbaka för att ta hand om sin sjuke far. Ethan är sällan ute och festar, han går inte på gym (utan ägnar sig åt "riktigt" idrott) och han är en lugn, stabil och trygg person som Kuang Ming har lätt att umgås med och anförtro sig åt. Det dröjer inte länge förrän de har inlett ett förhållande. Ethan visar Kuang Ming att det finns andra sätt att leva som homosexuell och presenterar honom bland annat för ett lesbiskt par som uppfostrar en dotter tillsammans. Och Kuang Ming börjar inse att det nog är det här han vill ha: ett lugnare, djupare liv och ett mognare förhållande. Men ska han lämna Josh för Ethan, eller stanna och försöka på nytt?

Quiet Time är till viss del en relationsroman som många andra. Det som gör den speciell är förstås att man som läsare får vissa insikter i hur det kan vara att leva som homosexuell i Singpore. Bland annat får läsaren följa hur lillebror Shaun bestämmer sig för att komma ut offentligt i finalen för en manlig modelltävling och hur en namninsamling för att avskaffa förbudet mot homosexualitet i Singapore förstärker konflikterna inom familjen. Stilistiskt är romanen ganska enkel - den är varken formmässigt vågad eller språkligt avancerad - men Johann S. Lee har en fantastisk förmåga att skriva bra dialoger och berättelsen engagerar. Man vill verkligen veta hur det ska gå för Kuang Ming och vem han i slutänden ska välja. För mig kändes det som om jag kom personerna mycket nära. De dröjer sig kvar inom mig som om de vore riktiga, levande människor och jag har märkt att jag har gått och funderat på dem och deras öden en hel del sedan jag läste ut boken.