Gravplundrarnas kung

Man blir ju litet sur ibland, när man har sett fram emot att läsa en bok som man tror ska vara bra och den visar sig vara ganska tråkig. Gravplundrarnas kung 《盗墓王》av Zhong Liancheng 钟连城 såg rätt lovande ut, tyckte jag. För det första har den ett omslag som ligger rätt nära det klassiska "suddig man, sedd bakifrån, går in i ett dunkelt valv", vilket brukar vara ett tecken på att boken hör till en genre som jag gillar. Och så ville jag verkligen läsa en spännande historia om gravplundrare på 1910-talet. Men icke...

Gravplundrarnas kung handlar om en stackars föräldralös pojke, Tan Xiaoku, som får anställning hos en begravningsentreprenör. Det visar sig snart att begravningsentreprenörerna i staden av tradition även försörjer sig som gravplundrare - oerhört praktiskt förstås, eftersom de ju vet precis vad som finns i gravarna. Visst konkurrerar de med varandra, men de verkar ändå på det stora hela ha det rätt bekvämt. Men så dyker en historieberättare upp och börjar berätta historier om en specifik gammal kungagrav med ovärderliga skatter. Det här drar till sig uppmärksamhet från stadens polischef, en korrupt typ som inte alls har något emot att begå egna brott. Snart är flera olika grupper av gravplundrare, poliser och rövare invecklade i en kamp om vem som först ska hitta graven och överlista alla de fällor som gravkonstruktörerna installerade innan kungen begravdes.

Jag tycker att Gravplundrarnas kung var rätt seg. Det tog halva boken innan något började hända och även om historieberättaren egentligen var ett bra inslag så blev det litet för mycket prat. Och alldeles för mycket springande fram och tillbaka mellan värdshus och fängelser och bostäder och residens och munkkloster och begravningsplatser och ... Å andra sidan misstänker jag att det här är en sådan bok som man ska läsa snabbt. Ungefär som när man läser Dan Brown eller James Rollins - man ska inte hinna tänka så mycket under läsningens gång. Och jag läser inte fort på kinesiska. Kanske var det där problemet låg. Sedan tyckte jag också att boken var litet tung i språket, inte så smidig och med många vändningar som väl var avsedda att härma språket under Republiken Kinas första år, men som hela tiden gav mig en känsla av att allt utspelades mycket tidigare under Qingdynastin. I och för sig kanske inte helt fel, antar jag.

Nej, jag väntar fortfarande på den där riktigt fantastiska kinesiska thrillern. Den som är så spännande att man faktiskt inte kan lägga boken ifrån sig.