Att skriva för nätet - och bli accepterad som författare

Folkets dagblad fortsätter sin serie artiklar om internetlitteratur med att ta upp nätlitteraturens status. Ett av de stora problemen för nätförfattarna är att många av dem som är kontrakterade av de stora litteraturwebbplatserna är tvungna att uppdatera sina romaner två eller tre gånger om dagen, med så mycket som fyra- eller femtusen tecken åt gången. Det skapar en oerhörd press på författarna och leder till att texterna fylls ut med onödigheter - man får ett slags Dickensartade långa följetonger som i själva verket skulle ha varit betydligt bättre i kortare format.

Ett annat problem är att nätlitteraturen fortfarande inte är rumsren i kulturkretsar. Trots att det produceras enorma mängder litteratur på nätet blir den nästan aldrig föremål för recensioner av professionella kritiker. Det leder i sin tur till att de enda kriterierna för hur man bedömer framgång på nätet idag är inkomster och antal läsare, det vill säga, det är bara de kommersiella aspekterna som styr, något som Kinas samhällsvetenskapsakademi påpekar i en av sina rapporter. Även Kinas författarförbund anser att detta är problematiskt och har därför genomför en undersökning (网络文学十年盘点) där man har låtit flera större litteraturtidskrifter och litteraturwebbplatser nominera verk från de senaste tio åren. 2000 romaner nominerades och dessa har sedan lästs och diskuterats av litteraturvetare och kritiker. Diskussionerna och kritiken har hela tiden publicerats på projektets webbplats, och en första gallring ledde till att 110 verk gick vidare till ytterligare en bedömningsomgång. Målet är att till sist välja 2000-talets tio hittills bästa nätromaner.

Författarförbundet vill också gärna att nätförfattarna ska bli en del av det övriga författarkollektivet. Därför har man startat en speciell klass på den anrika Lu Xuns Litteraturakademi - en skola där kända författare som Jiang Zilong 蒋子龙 , Wang Anyi 王安忆 och Liu Zhenyun 刘震云 har studerat - där just nätförfattare ska kunna vidareutbilda sig och få tips av redan etablerade författare.

Kanske är det inte bara nätförfattarna som har ett behov av Författarförbundet, utan i lika hög grad Författarförbundet som har behov av nätförfattarna. För som Folkets dagblad konstaterar i sin avslutande artikel i serien är nätlitteraturen här för att stanna: 98% av dess läsare är mellan 18 och 30 år gamla och även om många människor fortfarande saknar tillgång till internet ökar ständigt antalet nätanvändare i Kina.

Och varför skulle man inte välkomna nätlitteraturen? Huang Jiwei 黄集伟, vice chefredaktör för bokförlaget Jieli 接力出版社, menar att: "Nätläsning och traditionell läsning hjälper varandra istället för att 'döda' varandra." Och Wang Yugang 王余光, forskare vid Bejings universitet konstaterar självklart att: "Internet har förvandlat en hel generations sätt att läsa och det är bara naturligt. Den som läser böcker är inte nödvändigtvis god och den som läser på nätet är inte nödvändigtvis depraverad."

Så trots de problem som också förknippas med litteratur på nätet - Folkets dagblad tar bland annat upp piratkopiering och fortsättningar på populära verk som skrivs av andra författare - verkar nätlitteraturen vara här för att stanna.

Artiklarna på kinesiska hittar du här, här och här.