Modern kinesisk poesi, 100 år senare

Zhai Yongming, Ouyang Jianghe, Hu Dong, Xi Chuan, Qiao, Yu Xiuhua, Yu Youyou, Xu Lizhi ... Den som är intresserad av modern kinesisk poesi (eller poesi överhuvudtaget) kan med fördel läsa senaste numret av Lyrikvännen (nr 2, 2016), som har just detta som särskilt tema.

Större delen av översättningarna är gjorda av det eminenta paret Björn Kjellgren och Lan Xu, som också har skrivit en kort introduktion till temat. Göran Sommardal och Viola Bao ligger bakom översättningar av Qiao och Yu Youyou.

Ayam Curtain

Om man vill ha lite variation i sin fantastikläsning och söka sig en bit bort från den vanliga mittfåran, men ändå nöja sig med att läsa på engelska, så kan man bege sig till Singapore, där det finns en hel del författare av både sf och fantasy. Tyvärr kan det vara lite knepigt att få tag på deras böcker om man bor i Sverige, men vill man så går det.

Och varför inte starta med en antologi? Ayam Curtain (redigerad av June Yang och Joyce Chng) är en samling som har sin utgångspunkt i tanken på fågeln som en varelse som kan röra sig mellan olika världar. Vad skulle en fågel kunna se om den förflyttade sig mellan olika tidsplan eller olika alternativa versioner av Singapore?

Första delen av antologin består av korta minitexter på en eller två sidor, andra delen innehåller längre (men ändå ganska korta) noveller. Författarna verkar överlag vara ganska unga och nya som författare, men här finns även en internationellt känd veteran som Alvin Pang.

Jag skulle nog klassa de flesta novellerna i samlingen som sf, inte minst för att det oftast finns ett starkt framtids- eller teknikfokus i dem - men med det sagt är det inte någon hård sf det rör sig om, fokus ligger oftast på människors känslor när de ställs inför nya och förbluffande insikter, eller försöker hantera en hård och skrämmande verklighet. Här finns övernaturliga inslag som andeväsen som krigar i tunnelbanetunnlar och merlioner (Singapores eget mytiska djur, som vad jag vet inte har något annat namn på svenska), men överlag handlar det mer om dystopiska framtidsskildringar av strängt övervakade samhällen som kräver extrem konformism eller där robotvarelser och virtuell verklighet har ersatt det naturliga ekosystemet.

Vissa berättelser är svagare, andra starkare. Bland de kortare historierna tycker jag bäst om "Tales from the Lonely Tree" av Vanessa Ng Liu Rui och "They Come From Faraway Places" av Carrick Ang, bland de längre gillar jag "Battery" av Gwyneth Teo (om hetsjakt på politiska motståndare efter ett attentat), "Garisan Kuning" av Michelle Tan (som inleds: "God traveled incognito nowadays - it was much easier that way; more cost effective to dispense with the army of angels and just hop on a plane"), "Her name was Jane" av Joses Ho (om överföring av minnen) och "A Better Place" av Alvin Pang (om vad man kan ta sig för i det evighetslånga livet efter detta).

Överlag en bra samling att plocka någon novell ur då och då - man ska inte läsa alla på en gång, de fungerar bättre om man sprider ut läsningen en aning.

The Vegetarian

Det här är ingen roman om vegetarianer i allmänhet, eller om hur en persons beslut att bli vegan kan driva omgivningen till vansinne. Man skulle kunna tro det, eftersom den onekligen inleds på det sättet, men under ytan är det annat som ligger och bubblar.

Tidigt en morgon kliver Yeong-Hyes man ur sängen och upptäcker att hans fru håller på att rensa kylskåpet. Hon har plockat ut allt kött och tänker slänga bort det. Hon har haft en dröm, säger hon, och från och med nu ska hon aldrig äta kött mer. För den köttälskande maken kommer detta som en chock – kanske inte så mycket på grund av de förändrade ätvanorna som för att han aldrig kunde föreställa sig att Yeong-Hye skulle visa sig ha en egen vilja. Att hon står fast vid sitt beslut trots hans protester chockerar honom. Även hennes föräldrar – och framförallt då den hårdföre fadern, en pensionerad officer – blir mycket upprörda över beslutet och försöker till och med tvinga i henne kött med våld, ett övergrepp som inte slutar väl.

Yeong-Hye förklarar aldrig riktig sitt beslut för familjen. Hon hänvisar till drömmen, men drar sig samtidigt alltmer in i sig själv. Helt klart har hon upplevt något förfärligt som radikalt har förändrat hennes syn på livet. Hon äcklas inte bara av köttet hon äter, utan även av den köttiga lukten från makens svett, av människor överlag, och hon plågas av en stark skräck för att själv orsaka levande varelser skada. Snart äter hon allt mindre, inte bara av kött utan av all mat. Det dröjer inte länge förrän hon hamnar på sjukhus.

Romanens läsare följer förloppet via tre olika personer: maken, svågern och systern. Yeong-Hyes man är typexemplet på en dryg och otrevlig karl som ser sin fru som en tjänsteande som bara ska passa upp och hålla tyst, ja, det var faktiskt därför han valde att gifta sig med henne: för att hon var så fruktansvärt ordinär att han inte behövde oroa sig för sin överhöghet. Men nu! Nu måste han till och med klä på sig själv på morgonen:

Not once did my wife bother to peer out from the kitchen in the time it took me to get ready, slinging my tie round my neck like a scarf, pulling on my socks, and getting my notebook and wallet together. In the five years we’d been married this was the first time I’d had to go to work without her handing me my things and seeing me off.

Klart att frun måste vara galen. Yeong-Hyes svåger är en helt annan historia. Han är konstnär med skapandekramp, ekonomiskt beroende av sin vackra och kompetenta hustru. Han fascineras av den sjuka Yeong-Hye och fixeras av en blå mongolfläck som hon har i ryggslutet. Hon är ett objekt, någon som hetsar upp honom sexuellt och frigör hans konstnärliga skapande, inte en person med egen identitet. Hans besatthet – som till inte ringa del beror på en känsla av underlägsenhet gentemot hustrun – förstör äktenskapet.

Den tredje person genom vars blick vi möter Yeong-Hye är hennes syster och först nu, mot slutet av romanen, börjar vi förstå vad det kan ha varit som har fått Yeong-Hye att reagera som hon har gjort, och vad som ligger bakom hennes flykt in i galenskapen. Mycket mer än så tänker jag inte säga, men det här är en roman som går att tolka på många olika sätt: den är obehaglig, fascinerande, tankeväckande och på många sätt mycket vacker. Som jag förstår det kommer Natur & Kultur att ge ut den på svenska så småningom, men innan dess publicerar de en annan och senare roman som har den engelska titeln Human acts. Själv läste jag som synes också The Vegetarian på engelska, i översättning av Deborah Smith.

Ris

Idag fick jag hem flera lådor fulla med böcker - nytryckta exemplar av Su Tongs 苏童 roman Ris 《米》. Jag tycker mycket om den här ganska obehagliga berättelsen och hoppas att den ska hitta sina läsare i Sverige. Så här lyder baksidestexten:

Hunger, hat och hämnd är de tre grundkomponenterna i denna roman om bondpojken Wulongs karriär i risbranschen och den undre världen i 1920- och 1930-talets Kina. Med brutal hänsynslöshet och en ständig känsla av att vara förnedrad arbetar han sig upp från utblottad tiggare till maffiaboss med munnen full av guldtänder. Efter sig lämnar han ödeläggelse och en dysfunktionell familj, där de bägge systrarna Zhiyun och Qiyun båda för en tid blir hans hustrur och där hans våldsamma arv förs vidare till nästa generation. 

En modern kinesisk klassiker som skoningslöst skildrar svältens och fattigdomens konsekvenser, samt kvinnors och barns utsatta position i ett samhälle där bara den starkaste överlever. 

Om författaren: 
Su Tong (Tong Zhonggui), född 1963, kommer från Suzhou men bor numera i Nanjing. Han har skrivit ett antal romaner och drygt tvåhundra noveller. I väst är han mest känd för kortromanen "Hustrur och bihustrur", som låg till grund för Zhang Yimous Oscarnominerade film Den röda lyktan från 1992. Han är en flerfaldigt prisbelönad författare vars verk är osentimentala och ofta grymma skildringar av människolivet. På svenska finns sedan tidigare Den röda lyktan: två berättelser från Kina (Tranan, 1993) och Binu och den stora muren (Bonniers, 2008).