Writing Chinese

Det är inte utan att jag blir lite avundsjuk när jag ser det här projektet, Writing Chinese, som universitetet i Leeds har dragit igång. I projektet ingår bland annat en läsecirkel där alla som vill får vara med och diskutera månadens roman eller novell, på plats i Leeds eller på nätet. Man har också bjudit in både författare och översättare som föreläser om sina texter. Dessutom anordnas ett symposium nästa år där deltagarna får följa ett verks tillkomst, från den första idén på kinesiska till en färdiga engelska översättningen. Tänk så kul det skulle vara om det gjordes något liknande här.

(Foto: Cathy Cho på Flickr.com)

Det föräldralösa barnet Zhao

Nog förstår man att Royal Shakespeare Company fastnade för pjäsen 《趙氏孤兒》 (Det föräldralösa barnet Zhao) av den kinesiske 1200-talsdramatikern Ji Junxiang 紀君祥. Det är något mycket shakespearianskt och elizabetanskt över detta drama om den ondskefulle general Tu'an som mördar sin hederlige rival, minister Zhao, och hela hans släkt - utom förstås ministerns nyfödde sonson, som överlever för att hans mor anförtror honom åt en äldre läkare och sedan tar sitt eget liv för att inte kunna avslöja något om hon blir torterad. När den onde generalen mycket Herodeslikt hotar att döda alla nyfödda barn i landet lämnar Cheng Ying över sitt eget barn och låtsas att det är Zhao. Barnet mördas och Cheng Ying uppfostrar Zhao som sin egen son. Vad som händer sedan kan ni förstås räkna ut: det föräldralösa barnet Zhao växer upp till en ståtlig ung man och får så småningom veta vem han är. Han hämnas på generalen och återfår den ställning han har rätt till.

Det föräldralösa barnet Zhao var det första kinesiska drama som spelades i Europa och inför Royal Shakespeare Companys uppsättning gjordes en nyöversättning till engelska av poeten James Fenton.



RSC:s uppsättning fick en hel del kritik eftersom alla roller spelades av vita skådespelare, detta trots att det finns gott om asiatiska skådespelare i Storbritannien. RSC bemötte kritiken med att den här sortens drama är universellt och att skådespelarnas hudfärg inte spelar någon roll, något som retade många med asiatisk bakgrund som menade att de ofta får höra att de inte passar för olika roller just för att de inte är vita - tydligen pågick där till och med en debatt på 1990-talet om att svarta inte kan spela i Shakespearepjäser. När Det föräldralösa barnet Zhao sattes upp i New York hade skådespelarna däremot asiatisk bakgrund och huvudrollen spelades av B.D. Wong, känd från tv-serien Law & Order.



Alldeles nyligen kom också kortfilmen The Orphan of Zhao Redux av skådespelaren och regissören Daniel York, som också skriver en del om debatten kring RSC:s uppsättning (ni hittar mer info om den på nätet). Reduxversionen är mycket suggestiv och intressant, men man bör nog känna till historien för att få ut det mesta av den.

Självklart har Det föräldralösa barnet Zhao satts upp många gånger på kinesiska scener. Och filmats har den också, senast 2012, då med titeln Sacrifice och Ge You i en av huvudrollerna. Vem vet? En dag kanske den spelas på Dramaten?

Som solen på en blå himmel

Konst och kultur är ett andligt ingenjörsprojekt och konstnärer och kulturarbetare är själens ingenjörer. God konst ska vara som solen på en blå himmel och en mild vårvind som inspirerar tanken, värmer hjärtat, förfinar smaken och sopar undan alla tendenser till dekadens och förstämning.

Ni tror kanske att citatet ovan är hämtat från någon 1930-talspamflett mot entartete Kunst eller kanske från inledningen till Sverigedemokraternas kulturprogram, men nej, det kommer från det tal om konst och kultur som Kinas president Xi Jinping höll häromdagen.

Xi var inbjuden till ett symposium om kultur där han, enligt kinesiska media, uppmärksamt lyssnade till representanter för olika kulturformer (författarförbundets ordförande Tie Ning var bland annat på plats för att avlägga rapport) och sedan kom med några egna synpunkter. Jag hade egentligen tänkt översätta ett längre stycke ur hans föredrag, men efter en stund gav jag upp - kinesisk politiskt språk är bland det värsta man kan jobba med eftersom det både är så innehållslöst och fluffigt men samtidigt så fullt av tolkningsmöjligheter. Istället bjuder jag på några korta pärlor och hänvisar vidare till CCTV:s tämligen utförliga rapport samt BBC och The Times.

Ni får ha överseende med att jag inte har orkat putsa på citaten och kom gärna med korrigeringar om det behövs. Stilistiskt är texten inte någon höjdare ens i original ...

En grundförutsättning för kulturell blomstring och utveckling är att det produceras framstående verk som är vårt stora folk och vår stora tidsålder värdiga.
...
Kulturen ska spegla folkets önskningar på ett bra sätt och dess framtida inriktning ska fortsatt vara att tjäna folket och socialismen. Detta är ett grundläggande krav som Partiet ställer på den konstnärliga och kulturella frontlinjen och det är den springande punkt som avgör framtiden för kultursektorn i vårt land.
...
Kulturen får inte svepas med av marknadsekonomins tidvattenvåg eller ta miste på vem den är till för; i så fall förlorar den sin livskraft. Vulgaritet är inte detsamma som folklighet, lusta inte detsamma som förhoppningar, ren sensorisk njutning inte desamma som andlig glädje. Det som ger högkvalitativa verk deras kvalitet är intellektuellt djup, konstnärlig perfektion och utsökt hantverk.
...
Folket är konstens och kulturens källsprång och så fort kulturen avlägsnar sig från folket blir den ett rö utan rot, en klagande utan sjukdom, en kropp utan själ. Om ett konstverk är betydande eller ej avgörs framförallt av om det är skrivet för folket, uttrycker folkets känslor och frambär folkets åsikter.
...
Konstens eviga värde ligger i att den strävar efter det sanna, det goda och det sköna. I sitt högsta stadium kan konsten och kulturen vidröra människors hjärtan, ge dem ett andligt dop, få dem att upptäcka naturens, livets och andens skönhet. Via konst och kultur kan vi föra det sanna, det goda och det sköna vidare, sprida allt bättre och godare värderingar, stärka människors moraliska kompass och hederskänsla, och på så sätt närma oss en livsstil där moral är något som eftersträvas, respekteras och upprätthålls.

Dessa och andra utvalda godbitar kan ni också hitta här (på kinesiska). Om nu bara konstnärer och kulturarbetare följer Xis råd så kommer allt att bli bra. Själv tänker jag tillbringa resten av dagen med att översätta en både deprimerande och (förmodligen) dekadent roman som enligt min mening är djupt moralisk.

Tillägg: En intressant artikel om Zhou Xiaoping, en av de unga författare som Xi hade bjudit in till mötet och som är känd för sina nationalistiska texter på nätet.