Mashengs hämnd och Det flygande templet

Två vackra seriealbum av Zhang Xiaoyu 张晓雨 pryder numera min bokhylla. Det ena är en fransk (naturligtvis) översättning av hans 《面人麻生》 med titeln La Vengeance de Masheng, det andra den kinesiska utgåvan av Det flygande templet 《云中兰若》 (egentligen Ett tempel bland molnen).

Jag är inte världens största serieläsare, men jag tycker mycket om de här två albumen, kanske för att Zhang har kombinerat de ganska läskiga historierna med så vackra bilder och dessutom valt teman som känns mycket kinesiska och verkligen inte är manga-pastischer.

La Vengeance de Masheng (Mashengs hämnd) utspelar sig någon gång under 1930- eller 1940-talet och handlar om en mystisk man som tillverkar små degfigurer som han säljer på marknaden i en liten stad. Mannen är nedgången och försupen och bär på en mörk hemlighet. Så småningom kommer en högt uppsatt person på besök till staden och Mashengs hemlighet avslöjas på ett mycket blodigt sätt. Hela historien berättas av en liten snorig pojke, som har fascinerats av Masheng och hans berättelser om de olika degfigurerna.

Den snorige lille pojken dyker upp i Det flygande templet också, men här är han en annan person - åtminstone tror jag det. Några barn söker upp en gammal historieberättare som börjar förtälja historien om hur en liderlig munks övernaturliga krafter får ett helt tempel att lyfta och sväva upp i himlen med munkar och allt, och om hur de stackars munkarna sedan desperat försöker ta sig ner till marken på olika sätt medan maten tar slut och syret minskar.

Den liderlige munken har en gång gjort sitt inträde till staden som hyllat och respekterat halvhelgon och hans fall blir en stor chock både för templet och stadsborna. Det flygande templet blir däremot en sevärdhet som lockar folk från när och fjärran. Uppe bland molnen får den döde munkens ande sin hämnd och en liten novis som en gång visade medlidande med honom blir den ende som överlever.

Det känns ganska typiskt att den enda översättning som finns av Zhang Xiaoyus egna album har kommit ut på franska. Jag önskar att något svenskt serieförlag skulle våga ta sig an de här två böckerna.

 

Ur Det flygande templet (vänster) och Mashengs hämnd (höger)

Lite deprimerande ...

Det är inte utan att man som översättare av kinesiska blir litet lätt deprimerad när man ser det här cirkeldiagrammet från Sveriges författarfond. Fonden, som varje år får in statistik över utlåningen på folkbiblioteken i Sverige, har sammanställt en lista över de 200 mest utlånade författarna. Som framgår av diagrammet är det bara ynka 2% som lever utanför Europa eller USA. De allra flesta författare på listan är svenskar. Är vi läsare verkligen så snäva i vår världsbild att vi inte kan se längre än så? Att bara två av hundra böcker vi läser kommer från Afrika, Asien, Latinamerika eller Australien?

Kanske finns en del av förklaringen i att listan inte gör någon skillnad på vuxenlitteratur och barn- och ungdomslitteratur vilket gör att topplatserna intas av just barnboksförfattare, och för de åldrarna är ju utgivningen av utomeuropeisk litteratur nästan obefintlig.

Men ändå. Det är trist.