Kinesisk litteratur i väst

Nu är det ungefär en vecka sedan jag kom hem från översättarkonferensen 第二次汉学家文学翻译国际研讨会 i Peking och egentligen borde jag väl på något sätt sammanfatta mina tankar, men det har jag inte hunnit med än så det får bli någon annan gång.

Det var i alla fall mycket intressant att träffa kollegor som har ungefär samma problem och glädjeämnen som jag själv och det märktes på föredragen att till exempel vi européer har mycket gemensamt. Själv talade jag litet kort om processen från det att en bok ges ut på kinesiska i Kina till dess att den kommer ut i svensk översättning. Det är ju också en sådan sak som jag skulle kunna skriva om på den här bloggen, men så fick jag syn på Bertrand Mialarets artikel om samtida kinesisk litteratur och dess mottagande i väst, och då kände jag att det var lika bra att bara lägga upp en länk till den istället. Det är en bra artikel så läs den gärna! Varannan sida är på kinesiska så dem kan man hoppa över om man hellre läser den på engelska ...

En sak som jag tar med mig från konferensen är också att det finns något värre än att sitta och lyssna på föredrag på stapplig engelska, nämligen att sitta och lyssna på föredrag på hackig kinesiska. 天不怕,地不怕,只怕外国人说普通话。

Men bäst var nog ändå att jag träffade den otroligt charmerande Yan Lianke, som jag bara har mött en gång tidigare, i Stockholm. Han var förstås inte inbjuden till konferensen, som arrangerades av det kinesiska författarförbundet, men kom till hotellet för en liten pratstund helt privat med sina översättare. Vilket snart inkluderar även mig, för medan jag befann mig i Peking fick jag också beskedet att Atlantis ska ge ut Yans 《丁庄梦》. En riktigt bra nyhet!

Koreasommar: Kim Young-ha

Kim Young-ha har under senare år har lyfts fram av koreanska litteraturkännare som exempel på en ung, intressant författare med potential att slå internationellt. Han finns översatt till engelska, franska och en drös andra språk, och sedan i våras finns han också på svenska med novellsamlingen Hur gick det för mannen som satt fast i hissen? som är översatt av Jonas Thelander och utgiven på bokförlaget Tranan.

Hur gick det ... är en bok på knappt 250 sidor som innehåller nio noveller ur Kims produktion, men det framgår inte om de är skrivna i ett svep eller vid olika tidpunkter i hans karriär. Själv hade jag läst ett par av hans böcker tidigare och gillat dem, så det var med stort intresse som jag tog mig an den här novellsamlingen.

De nio novellerna i boken är av ganska skiftande karaktär. Det finns ett gemensamt drag hos dem och det är tonfallet och den litet kyliga distansen till läsaren, ett slags hinna som gör det svårt för mig att känna att jag kommer personerna i berättelserna nära. För mig är det här intressant eftersom det är något jag känner igen från kinesisk litteratur i översättning: det är något i originaltexterna som är nästan omöjligt att översätta och det blir lätt ett slags glapp i överföringen som gör texterna kyligare och mindre engagerande än de är i original. Förmodligen beror det på att det finns nyanser i språket som försvinner på vägen och som vi dessutom inte heller förmår uppfatta om de bevaras eftersom vi inte är vana vid dem. Det finns också en speciell asiatisk blandning av humor och allvar som kan vara litet svårt att få grepp om. Har ni sett asiatiska komedier så vet ni vad jag menar: grov buskis, smetig romans och ganska brutala våldsinslag om vartannat på ett sätt som gör att den som är van vid västerländsk film ibland blir helt förvirrad och inte har en aning om vart handlingen är på väg. Är det meningen att det ska vara allvarligt romantiskt nu, tre sekunder efter att de där gubbarna halkade på bananskalet?

Litet av den känslan får jag när jag läser Hur gick det ... Den första novellen är till exempel en kriminalhistoria om en polis som utreder ett mord. Jag får ingen riktig styrsel på berättelsen. Är det kanske en mordgåta? Men det finns inga ledtrådar för mig som läsare att nysta i. Är det en thriller? Nej, den är inte särskilt spännande eller läskig. Är det en psykologisk verklighetsskildring? Men då är den för tam. Jag väntar och väntar på att hitta tråden, men till sist känns det ändå som en historia utan mening och knorr (vilket hemskt ord). Men jag ska inte vara alltför negativ. Det finns noveller i den här samlingen som jag tycker mycket bra om också. Till exempel den intressanta "Åskledare", om en grupp människor som har träffats av blixten och överlevt och nu söker upp åskdrabbade platser för att få uppleva samma sak igen. Eller titelnovellen "Hur gick det för mannen som satt fast i hissen?", en komisk historia om en stackars man som på väg till arbetet får syn på en man som ligger avsvimmad och fastklämd bostadshusets hiss, men på grund av en räcka groteska olyckor och missöden aldrig lyckas kalla på hjälp. "Nödutgång", en novell om en smågangster som drar olycka över sig själv är också bra.

Jag har som sagt också läst två av Kims tidigare verk. Det första är debutromanen I have the right to destroy myself (ja, den heter förstås något annat på koreanska) som kom ut på engelska 2007. Det är en kort roman vars namnlöse berättare har som sysselsättning - eller snarare som artistisk hobby - att driva människor till självmord. Han väljer inte vem som helst, utan personer som vill dö men behöver litet hjälp, åtminstone psykologiskt, för att våga ta steget. Om berättaren tycker att deras fall är intressanta använder han materialet i sitt kundarkiv för att skriva skönlitterära berättelser om dem. Och det är en sådan berättelse som större delen av boken består av - en berättelse om två bröder och två kvinnor och deras förhållande till varandra. Det är några år sedan jag läste I have the right to destroy myself, så detaljerna har börjat blekna bort, men jag minns att jag tyckte att den var mycket välskriven och stämningsfull även om jag irriterade mig på den litet klichéartade framställningen av unga kvinnor som sårbara, psykiskt labila varelser som ger sig hän åt masochistiskt sex och skadar sig själva på olika sätt. Jag har nog läst litet för många sådana berättelser, eller hade gjort det just då. Hur som helst, den var väl värd att läsa.

I somras läste jag också ytterligare en roman av Kim, L'empire des lumières (i engelsk översättning som Your republic is calling you). Det här är en tjock roman om en sydkoreansk affärsman som i själva verket är nordkoreansk spion. I tjugo år har Kim Kiyeong levt ett stilla liv som student och sedermera importör av utländsk film. Han har en fru och en dotter och är en ganska alldaglig och småtråkig person. Han kom till Sydkorea som ung med falsk identitet och har varit "sovande agent" ända sedan dess. Det är faktiskt så länge sedan han överhuvudtaget hade någon kontakt med sina gamla arbetsgivare att han tror att de helt har glömt bort honom. Så en dag dyker ett mejl upp i hans dator och förändrar allt. Det innehåller ett citat ur en dikt av poeten Basho, som i sin tur är kod för den order som innebär att han omedelbart ska återvända hem och avlägga rapport. Plötsligt har Kim bara tjugofyra timmar på sig att bestämma sig för vad han ska göra: stanna i syd eller resa hem till en okänd framtid.

Kim och hans familj har dock fler problem. Hans fru är utled på äktenskapet. Hon har aldrig lyckats komma sin man inpå livet och söker nu bekräftelse hos andra. En ung älskare och hans vän drar med henne i en trekant på ett sjabbigt sexhotell just denna kväll när Kim våndas över sitt beslut. Deras dotter har sina egna tonårsbekymmer och är på väg att förälska sig i en skolkamrat som tycks ha ganska grava psykiska besvär, något hon inte riktigt verkar förstå. Hela familjen befinner sig dessutom under övervakning av mystiska män, men som läsare dröjer det ett tag innan man förstår vilka det är som spionerar på dem.

Det här var en roman i min smak. Litet tjock och stundtals överdrivet detaljerad, men spännande och intressant hela vägen: Kim Kiyeongs bakgrund, familjehistoria och utbildning finns där, tillsammans med berättelser från den sydkoreanska studentrörelsen som han skickades för att infiltrera; hustruns uppväxt och krossade drömmar, hennes desperation och självförakt; de andra agenterna som lever i skräck för att bli hemkallade eller redan har gått över till den andra sidan. Jag hoppas att också L'empire des lumières kan komma i svensk översättning någon gång i framtiden.