In the Claws of the Dragon

Det här är ju förstås inte kinesisk litteratur, men väl litteratur om Kina. Ja, en fantasi om Kina i alla fall. In the Claws of the Dragon av George Souliet de Morant. Och vad gör den på den här bloggen? Jo, den är här för att visa på Biblioteca Sinica 2.0, en länksamling till äldre litteratur om mötet mellan Kina och väst.

Just In the Claws of the Dragon ligger lagrad på det gigantiska Internet Archive, där man hittar både musik, filmer och litteratur att lyssna till, se och läsa i många olika format. Språksökningen fungerar litet sådär - söker man på kinesiska som språk kan man få upp en bok av Homeros på engelska. Men det finns många fynd att vaska fram.

Negationer av ett solrosfrö

- till Ai Weiwei

jag kan inte föreställa mig att Du Fus båt en gång
låg förtöjd i denna flod av porslin
jag känner inte månskenet       ser bara diktens klarhet
krymper rad för rad till en icke-människa
till en symbol som avhandlar allt och ändå undflyr det
jag är ingen symbol        inte heller den sol som dör under hårda       
solrosfröskal     barnens snövita kollapsade kött
är inte borta       gryningshorisonten kan inte
ha glömt denna smärta       när skelettet skars sönder av glaset liknade det glaset
som inte hann inte skrika och därför måste skrika i varje grynings ljus
en jordbävning står aldrig stilla
en sorts kvävning inträffar inte efter döden       staketen som planteras bort till världens ände
sätter handfängsel på den ännu skändligare tystnaden       därför      räds jag inte
att den unga kvinnliga polisen tittar på min nakna kropp
den formades av elden    skiljer sig inte från din
vet inget annat sätt att krossa       än att hundra miljoner gånger förstärka mitt eget sönderfall
faller inte i jorden      utan i floden som inte flyter
ignorerar det gyllengula som stenarna bär på      måste fortsätta
bära       som en droppe av Du Fus gamla tårar
hindra denna dikt från att förgås i en dödligt likgiltig skönhet

En dikt av Yang Lian 杨炼

Nattvandraren

Här kommer han: nattvandraren!

Tunga fotsteg på de iskalla gatorna,
ut ur den mörka dimman
in i den mörka dimman

Nattens bästa vän är han,
han känner alla dess små egenheter,
så välbekant är den att han under dess inverkan
har smittats av dess udda sinnelag

Nattvandraren är den märkligaste av människor.
Så ser du honom i den svarta natten:
han bär en hatt av svart filt,
går med steg lika tysta som natten.

(Dai Wangshu, 1905-50)
Foto: Josef Stuefer på Flickr)

Mmmmm.... Durian!

Det var ett tag sedan jag skrev om någon bilderbok, men nu ska jag bättra mig. Och vad passar bättre att skriva om en varm sommardag än litet läskande frukt?

I Liu Xugongs 劉旭恭 söta bok Jag vill så gärna äta durian! 《好想吃榴槤》 är det en liten råtta som plötsligt drabbas av en häftig längtan efter att smaka på den taggiga frukten. Ni som någon gång har ätit durian eller befunnit er inom en 100-metersradie ifrån en durianfrukt vet att den har en minst sagt originell smak - surströmming i fruktskepnad, kanske man kan kalla den. Dess aficionados påstår att den är läcker, själv är jag något kluven i frågan.

Den lilla råttan är dock lyckligt ovetande om detta och springer runt och frågar de andra djuren i skogen om de vet hur durian smakar. De han först pratar med har ingen aning, men så småningom träffar han en flodhäst som menar att durian är fantastiskt gott, som en blandning av vattenmelon och ananas. Råttan lyckas få tag på en frukt och djuren samlas runt honom för att vara med när han skär upp den. Resultatet? Råttan svimmar och de andra djuren flyr.

Men till sist vågar råttan i alla fall smaka, och då inser han att frukten faktiskt är ganska god. Han övertalar de andra djuren att också prova varsin bit, och till sist traskar alla hem med en egen durianfrukt i bagaget.

Jag vill så gärna äta durian! är en taiwanesisk berättelse med lokal karaktär som också har översatts och publicerats i andra sydostasiatiska länder där durian är vanlig. Här i Sverige är det inte ofta man hittar färsk durian, men ibland kan man köpa duriangodis i asiatiska matvaruaffärer i Stockholm. Jag avråder från att duka fram det som överraskning till fredagsmyset - det har en smak och doft som kräver viss tillvänjning.


Boken finns förstås att låna eller beställa från Internationella biblioteket.