Gott nytt år!

Gott nytt år på er alla! Nu åker jag till Vietnam i ett par veckor och ser fram emot att få uppleva ett nytt land och kanske upptäcka några litterära godbitar! På bilden här ovan syns några av de böcker jag har läst och skrivit om på den här bloggen. Fler blir det nästa år!

När man talar om trollen...

Idag rapporterar nyhetsbyråer och andra medier att kinesiska arkeologer har hittat en grav som tros tillhöra Cao Cao 曹操, den kände krigsherren och politikern som gjorde karriär under Östra Handynastin och postumt utnämdes till kejsare av Wu.

Graven sägs vara 740 kvadratmeter stor och innehålla kvarlevorna av en man i 60-årsåldern samt två kvinnor. Dessutom har man funnit stora mängder gravgods av ädla metaller, lack, ben och jade. Trots gravens imponerande storlek är arkitekturen stram och enkel: graven innehåller till exempel inga som helst väggmålningar. Zhengzhou wanbao skriver om händelsen på kinesiska och Daily Mail har en del fina fotografier från graven på sin webbplats.

Kanske kan fyndet inspirera till läsning av Luo Guanzhongs roman De tre kungarikena 《三国演义》, en 1300-talsklassiker som ingen kinesisk politiker verkar ha missat - den innehåller gott om listiga planer och snillrika strategier som kan ge uppslag till egna intriger. Romanens handling har sin utgångspunkt i den faktiska historiska situationen under slutet av slutet av Handynastin, men är naturligtvis också utsmyckad och utbroderad på olika sätt och vis. En bra översikt över handlingen går att hitta på Wikipedia. Cao Cao är en av romanens "skurkar" och ett av de många vanliga kinesiska talesätt som går att härleda till De tre kungarikena lyder: "När man talar om Cao Cao så kommer han". Låter bekant, eller hur?

Vill man läsa boken på kinesiska så går den att låna på ett antal bibliotek (på Internationella biblioteket finns den även som ljudbok). Det finns flera översättningar till engelska också, för den som hellre väljer det språket. På svenska finns den dock inte - än. Vill man ha en lightversion med ett kortare smakprov på innehållet går det bra att se filmen Red Cliff av John Woo, som handlar om ett av de berömda slag som beskrivs i romanen. Och vill man själv delta i striderna får man väl spela något av de olika dataspel som baseras på texten...

Första kinesiska stämningen mot Google för copyrightbrott

Först ut med att stämma Google för upphovsrättsbrott vid publicering av kinesisk skönlitteratur på nätet blir Mian Mian 棉棉. Google har efter anmodan raderat hennes roman Acid Lover 《盐酸情人》från sin webbplats, men enligt Mian Mian går den fortfarande delvis att läsa där. Även om man kan diskutera poängen med att stämma just Google när andra verk av Mian Mian på kinesiska redan finns utlagda på nätet, är det ett principiellt intressant fall och Mian Mian har fått stöd för sin stämning från kinesiska organisationer som arbetar för att stärka författares rättigheter.

Man skulle kanske kunna tro att författare i ett land så hemsökt av piratkopiering som Kina inte skulle reagera särskilt kraftigt på just Googles inscanningsprojekt, men det har faktiskt skrivits och diskuterats en hel del om detta. Vill man sätta sig in litet mer i den debatten så kan man med fördel börja på Nya Kinas webbplats, där de försöker reda ut begreppen och dessutom hänvisar vidare till ett antal olika artiklar i den så kallade "Upphovsrättsbrotts-gate-incidenten" “侵权门事件”. Vill man läsa mer om just Mian Mians stämning på engelska så går det bra att göra det hos China Daily, eller genom att helt enkelt googla :-)

Mian Mian (född 1970, i Shanghai) slog igenom år 2000 med romanen Godis 《糖》som rått och osminkat skildrar en ung kvinnas liv, med narkotikamissbruk, problematiska kärleksförhållanden, prostitution och rockstjärnedrömmar. Det är en roman med starka självbiografiska inslag - Mian Mian hade själv rockstjärnedrömmar som ung, men istället för att slå igenom som artist blev hon narkoman, och det var först efter ett antal långa och svåra avgiftningsomgångar som hon insåg att hon kunde skriva bort ångesten istället för att knarka. Hon har senare publicerat flera novellsamlingar med samma tematik, men även arbetat som filmregissör, drivit klubbar och arrangerat konserter. Godis finns översatt till både engelska och franska, men på svenska finns bara novellen "En patient" som ingår i antologin Solskenet i munnen (Tranan, 2004) och handlar om en ung kvinna som läggs in på sjukhus för avgiftning. Tre av hennes böcker på kinesiska finns att låna på Internationella biblioteket i Stockholm. Själv läste jag Godis när den just hade kommit ut och tyckte rätt mycket om den. För mig kändes den som en betydligt ärligare och mer äkta skildring än den upphaussade Shanghai Baby. Mer information om Mian Mian kan man bland annat hitta i den svenska litteraturdatabasen Macondo.

Inga fler personliga webbplatser tillåts i Kina

Enligt nya regler som trädde i kraft i måndags måste man numera vara registrerad som företag eller myndighet för att få ett domännamn i Kina. Anledningen till detta sägs vara att myndigheterna vill komma åt pornografiskt och "skadligt" material som förekommer på vissa privata/personliga webbplatser. En individ kan nu alltså inte längre skaffa ett domännamn och starta en webbplats.

Om detta också leder till att redan existerande webbplatser och diskussionsforum förbjuds eller läggs ner är fortfarande oklart, men enligt South China Morning Post och India Times har privatpersoner i Jiangsu, Shanghai, Zhejiang, Henan och Jiangxi rapporterat att de inte längre kan komma åt sina webbplatser.

För den som inte har tillgång till SCMP finns mer information att hämta hos CNN, och den som vill läsa de nya reglerna på kinesiska hittar dem här.

Tre dikter av Hai Zi

Hai Zi var en kinesisk poet som begick självmord i mars 1989, bara 25 år gammal. Efter sin död uppnådde han ett slags kultstatus och hans dikter, som tidigare inte hade publicerats i någon större skala, lästes plötsligt av studenter över hela Kina. Kanske hade den plötsliga populariteten inte bara med dikternas ibland litet naiva enkelhet (Hai Zi brukar beskrivas som "mystiker") och hans sorgliga livshistoria att göra, utan berodde även på tidpunkten för självmordet - bara en månad innan demonstrationerna på Himmelska fridens torg drog igång.

Vänd mot havet, på våren när blommorna blommar

Från och med i morgon ska jag bli en lycklig människa
Mata hästar, hugga ved, resa runt i världen
Från och med i morgon ska jag ägna mig åt säd och grönsaker
Jag har ett hus som ligger vänt mot havet, det är vår och blommorna blommar

Från och med i morgon ska jag skriva till alla mina nära
och berätta för dem om min lycka
Det lyckans blixt har sagt mig
ska jag återge för alla
Var flod och varje berg ska få ett varmt namn
Främling, jag önskar också dig lycka!

Må du få en strålande framtid!
Må din älskade bli din hustru!
Må du finna lyckan i världen!
Själv vill jag bara leva vänd mot havet, på våren när blommorna blommar

Tibet

En ensam sten fyller hela himlen
Ingen natt kan få mig att somna
Ingen gryning kan tvinga mig att vakna

En ensam sten fyller hela himlen
Den säger: I tusen år har jag enbart älskat mig själv

En ensam sten fyller hela himlen
Inga tårar kan förvandla mig till en blomma
Ingen kung kan göra mig till sin tron

En dikt till den svarta natten - till den svarta nattens dotter

Den svarta natten stiger ur jorden,
döljer den ljusa himlen,
fälten som ligger öde efter skörden
Den svarta natten stiger ur ditt inre

Du kommer fjärran ifrån, jag är på väg dit
Jag är på genomresa under en lång färd
Varför tröstar det mig
att himlen inget äger?

Fälten ligger öde efter skörden
Människorna har fört bort det skördade
Fört bort maten, ridit undan hästarna
De män som blivit kvar här ute ligger djupt begravna

Högafflarna glänser och blixtrar, stjälkarna läggs på elden
riset läggs på hög i det mörka lagret
Därinne är det alltför mörkt, för tyst, för fullt och ändå alltför ödsligt
Under skörden fick jag se kung Yamas ögon

En flock fåglar, svarta vattendroppar,
flyger ut ur skymningen och in i natten
Varför tröstar det mig
att den svarta natten inget äger?

Jag sjunger
där jag går på vägen
En vind viner över åsens kam
Framför mig den oändliga himlen

Årets bästa barn- och ungdomsböcker

Såg ni att SvD:s kritiker listar årets bästa böcker för barn och unga? Med på listan finns - Vänner av Kazumi Yumoto!

"Originell läsning för dem som likt bokens tolvåriga pojkar grubblar över döden och livet, glömska och minnen. Existentiella frågor vi är förtrogna med får här en touche av en fjärran kultur och samtidigt lär vi oss något om japanskt skolpojksliv."
(Ying Toijer-Nilsson)

Kul! Och den som inte ens har hunnit recenseras än!

Hundraårsförbannelsen

En av de mest populära författarna inom spänningsgenren i Kina just nu är Naduo 那多, en av alla dessa mycket produktiva personer som befolkar den kinesiska nätlitteraturscenen. Nu har även jag läst en av hans romaner, med den lockande titeln Hundraårsförbannelsen 《百年诅咒》.

Hundraårsförbannelsen handlar om den unge regissören Fei Cheng, som efter ett besök på en filosofisk salong där man diskuterar förekomsten av övernaturliga fenomen får reda på att hans farbror, den berömde skådespelaren Fei Kequn, just har avlidit i vad som först verkar vara ett allvarligt astmaanfall. Så här beskriver Naduo den scenen:

Fei Kequn lutade sig över tvättstället och doppade huvudet i vattnet. När han gnuggade ansiktet med händerna fick han vatten i näsan och tappade andan ett ögonblick.

Det spände till i bröstet och gjorde ont. Luftstrupen brände som om han hällt pepparvatten i den och han kunde inte förmå sig att dra djupa andetag. Fei Kequn hade haft astma i mer än trettio år, men de senaste åren hade sjukdomen lättat betydligt. Det här anfallet var värre än något han upplevt tidigare.

Någonstans i bakhuvudet ringde en varningsklocka. Stödd mot väggen stapplade han bort mot sovrummet, och när han trevade med handen efter lysknappen värkte det till i bröstet som om någon virat taggtråd om det. Hopvikt av smärta drog han ut nattduksbordslådan, benen vek sig under honom och han satte sig ner på sängen.

Tur att han förvarade medicinen på en plats där han så lätt kunde hitta den. Med darrande händer fiskade han upp en inhalator ur kartongen. Plötsligt hejdade han sig. Det var inte mer än en månad sedan han hämtat ut lådan på apoteket, och så vitt han kom ihåg hade han aldrig öppnat den. Ändå saknades inhalatorns plastförsegling. Men sådana detaljer hade han inte tid att bekymra sig om nu. Han satte inhalatorn mot läpparna och tryckte till.

Inget moln av livräddande, sval ånga. Behållaren var tom.

Han mådde sämre nu än inne i badrummet, mycket sämre. Han måste kalla på hjälp.

I samma ögonblick som han lyfte handen för att plocka upp mobilen och knappa in 120 började den ringa. Rösten i andra änden var välbekant och Fei Kequn andades ut. Han ville förklara för personen vad som höll på att hända, men upptäckte att han knappt kunde få ur sig ett ord. Andas djupt, andas... Nej, det var nästan omöjligt, luftrören hade dragit ihop sig, vartenda andetag var en plåga. Fei Kequn försökte minnas vad han lärt sig att man skulle göra vid ett astmaanfall. Han lutade huvudet bakåt, sträckte på halsen och masserade sig i tumvecket. Han önskade att han hade kunnat meddela sig med personen i telefonen. Nu hördes rösten igen.

Två minuter senare lade Fei Kequn ifrån sig telefonen och föll omkull på sängen. Ett hest väsande, som från en galen hund, kom ur hans strupe. Han spärrade upp ögonen och stirrade ut från sängen. Det gjorde ont att försöka fästa blicken på något, och hjärtat bultade stötvis, som i kramp. Taggtråden runt bröstet drogs åt hårdare.

Herregud! tänkte han plötsligt. Chatthistoriken! Han hade inte hunnit radera den ur datorn.

Men han kunde inte längre röra ett finger.

Fei Cheng tror inte på teorin med astmaanfallet utan misstänker att det snarare handlar om mord. När han går igenom farbroderns kvarlåtenskaper hittar han ett mystiskt manuskript, en tidigare okänd pjäs av den österrikiske författaren Stefan Zweig. Han bestämmer sig för att sätta upp pjäsen, men när Xia Qiwen, den aktris han engagerar för huvudrollen, lånar honom Zweigs självbiografi upptäcker han att Zweig själv trodde att det vilade en förbannelse över hans pjäser - en förbannelse som leder till att någon av de viktigaste personerna i varje uppsättning dör. Både Fei Cheng och Xia Qiwen blir nervösa, och Fei Cheng tar kontakt med den unga psykologen Han Shang i hopp om att hon ska kunna lugna honom (hon är bestämd motståndare till alla idéer om det övernaturliga och menar att det alltid går att hitta en psykologisk förklaring till sådana fenomen).

Men ju mer Fei Cheng och Han Shang rotar i saken, desto verkligare tycks förbannelsen bli. Xia Qiwen hör mystiska ljud i sin lägenhet och Han Shang tvingas ta itu med det faktum att hon ända sedan barndomen har plågats av osedvanligt verkliga drömmar om sin farfar, en judisk rabbin i Andra världskrigets Shanghai. Så småningom börjar Fei Cheng och Han Shang urskilja spår av en mycket gammal plan, ett experiment för att ta reda på vilka krafter som döljer sig i människans inre. Det visar sig också att Xia Qiwen faktiskt är förföljd - någon spionerar på henne med avlyssningsapparater och dolda kameror. Frågan är bara hur allt detta hänger ihop.

Hundraårsförbannelsen är en mycket lättläst bok. Naduo har lärt av Dan Brown och hållit de flesta kapitlen korta och effektiva, så att man gärna tänker: "Äsch, jag kan läsa ett till" istället för att lägga ifrån sig boken. Det finns också driv i berättelsen och tillräckligt med skumma figurer och luddiga antydningar om fara för att hålla spänningen uppe rätt länge, även om han inte lyckas riktigt hela tiden. Visst känner man igen den typiska berättarstilen från amerikanska romaner i samma genre?

Mannen satte i den nya färgpatronen i skrivaren. Efter en stunds surrande återupptog maskinen det avbrutna arbetet. Skrivarmunstycket sprutade fram ett färgstarkt mönster på fotopapperets blanka yta. Så fort maskinen spottade ur sig ett nytt foto klistrade han upp det på väggen med genomskinlig tejp. Surrandet fortsatte en lång stund och han var tvungen att byta färgpatron ytterligare en gång. Sammanlagt etthundra foton. De täckte hela väggen.

När han var färdig lät han blicken vandra över bilderna ett par gånger och nickade sedan.

Det fanns inga människor på fotografierna, bara klänningar, byxor och skor. Kvinnokläder.

Arbetet hade knappt börjat.

Mannen öppnade väskan och tog fram ett svart läderfodral, ur vilket han plockade upp ett guldfärgat föremål. Så fort han hade anslutit USB-minnet öppnades ett fönster på skärmen som visade att systemet automatiskt hade upptäckt den nya programvaran.

Han gnuggade sin kliande näsa. Knappt hade han sänkt handen förrän det stack till i halsen. Han försökte hålla emot, men var tvungen att snabbt böja på nacken och nysa. Den häftiga rörelsen fick det att värka dovt i vänster kind. Halsen hade börjat svida igår, och de senaste tre timmarna hade han nyst minst tjugo gånger. Om det fortsatte så här kanske ärret skulle spricka upp igen.

Han klickade och öppnade en av mapparna i USB-minnet. Den där säkerhetsvakten hade nyst honom rakt i ansiktet för tre kvällar sedan. Han måste han smittats då, även om symptomen inte hade visat sig förrän nu.

I mitten av romanen kommer en relativt lång svacka där författaren ägnar mycket tid åt att redovisa fakta om Stefan Zweig, Sigmund Freud och Salvador Dali, som alla har roller i boken. Men mot slutet tar berättelsen fart igen och Naduo gör några riktigt oväntade avslöjanden - både om Fei Kequns död och om själva förbannelsen. Slutet är mycket suggestivt. Jag förstår mycket väl att romanen har blivit en succé, och uppföljaren Orakelbensskärvor 《甲骨碎》 (där Sven Hedin lär dyka upp) har fått väldigt bra betyg av många kända författare.

Kan man kinesiska och vill läsa mer om Hundraårsförbannelsen kan man antingen göra ett besök på Naduos egen blogg, eller på den här fan-bloggen, där man bland annat hittar en rad recensioner och artiklar om romanen och personerna i den.

(Fotot på Naduo kommer från hans förlags webbplats)

Spöktåget kommer!

En underbart färgstark och detaljrik bilderbok av Rintaro Uchida och Shigeo Nishimura, om spöken och monster ur den japanska mytologin. Kommer nu, på bokförlaget Trasten: Klicka på bilden för ett större format och bläddra för ett smakprov!

Speak No Evil och By Moon Alone

Okej, jag har snöat in rejält på Filippinerna just nu och kan inte låta bli att göra ytterligare ett inlägg om filippinsk litteratur, i det här fallet en grafisk roman, Speak No Evil av Elan' Rodger Trinidad, som var nominerad till 2009 års Eisner Awards. Speak No Evil som går att läsa online, har undertiteln Melancholy of a Space Mexican, och är ett slags SF-roman om arbetare i rymdgruvor. Läs den! Den är bra!

En annan filippinsk grafisk roman av fantasytyp online är By Moon Alone av Honoel A. Ibardolaza, en berättelse som pågår och uppdateras varje vecka. Stilen är litet åt mangahållet till och den passar kanske bäst för de litet yngre.

Filippinsk fantasy on-line

Egentligen är det underligt att vi läser så litet filippinsk litteratur. En väldigt stor del av det som publiceras på Filippinerna skrivs ju på engelska, vilket gör texterna mycket mer lättillgängliga än de som skrivs i andra östasiatiska länder. Dessutom finns rätt mycket av det som skrivs utlagt på nätet, och går alldeles utmärkt att läsa härifrån.

Ta till exempel The Farthest Shore, en antologi med filippinsk fantasy. Tolv berättelser som finns publicerade på antologins egen webbplats. Själv har jag inte hunnit läsa dem än, men det kanske inte är så dumt med ett alternativ till vår västerländska fantasy ibland. Man kan ju åtminstone hoppas att filippinerna har lyckats ge genren en egen vinkling.

Är man intresserad av genrelitteratur så finns även nättidskriften Expanded Horizons, där fantastisk litteratur av olika slag (så kallad "spekulativ fiktion") finns att läsa - spökhistorier, fantasy och mycket annat. Många av berättelserna är väldigt bra, som till exempel den poetiska och vackra novellen The Oak Prison av Kendare Blake. Eftersom det finns författare från Filippinerna publicerade där trodde jag först att det var en webbplats för filippinsk litteratur, men det är en blandning av författare från olika länder. Bra är det hur som helst!

Ett tillägg:
Ytterligare ett smakprov på filippinsk fantastisk litteratur i olika genrer hittar man här, i online-antologin Philippine Speculative Fiction Sampler.

Bilderböcker med ekologiskt tema

Ibland hittar man böcker som är så vackra att man knappt vill lägga dem ifrån sig. Taiwanesiske illustratören Chang Yu-rans 张又然 två bilderböcker Hej då, lilla skogsdunge 《再见小树林》och Skogen där vårens andar dansar 《春神跳舞的森林》är just av det slaget.

Bägge böckerna (vars text är skriven av Yan Shu-nü 严淑女) har ett ekologiskt tema och handlar om hur viktigt det är att vi tar hand om naturen. I den förstnämnda boken handlar det om naturen alldeles intill oss, den som finns strax runt knuten. I den andra handlar det om en vildare natur, uppe bland bergen, inne i skogen.

Hej då, lilla skogsdunge handlar om pojken Lü (Grön) som bor med sina föräldrar i ett äldre hus invid en ödetomt där det en gång har funnits en fabrik. Men fabriken revs för länge sedan och nu är tomten helt igenvuxen och full av höga träd och snår. En massa olika djur lever därinne i lugn och ro, och hälsar ibland på hemma hos Lü. Eftersom tomten är avspärrad och inringas av höga murar brukar Lü inte ta sig in dit, utan sitter istället i vindsrummet och tittar ut genom fönstret medan han fantiserar om vad som kan finnas inne bland träden. Men så en dag vaknar han av ljudet från grävskopor - man håller på att hugga ner träden och röja på tomten inför ett bygge. Lü blir förtvivlad. Så småningom ordnar det sig, när Lü upptäcker att ny grönska spirar bland stubbarna.

Bilderna i boken är fantastiska. Färgerna är varma och milda och det finns mängder med detaljer som ett barn (och en vuxen) kan försjunka i. När Lü vid ett tillfälle vågar ta sig över muren och in på ödetomten upplever han den som en riktig djungel, med tät vegetation och ett övervuxet tempel längst in. Även om han inte kan stoppa röjningen så lär han sig att livet alltid tar fart på nytt, bara det finns en jordplätt där det kan få fäste. Och grannarna inser att det är viktigt med grönska i området. Klicka gärna på bilden här nedanför, så får ni se den i ett större format där den kommer mer till sin rätt!

I Skogen där vårens andar dansar är huvudpersonen en liten pojke som tillhör Zou-folket, ett av de många minoritets- eller ursprungsfolk som finns på Taiwan. Adi, som pojken heter, har levt hela sitt liv i staden och aldrig varit uppe på berget Alishan, varifrån hans familj kommer. Det är först efter farmors död som hans pappa tar med honom dit. När Adi går ut på kvällen plockar han fram ett blomblad som farmor gav honom strax före sin död, och när blombladet bärs iväg av vinden följer han efter in bland träden. Långt inne i skogen hittar han det igen, och då träffar han också en grupp djur som oroar sig för att våren inte har kommit som den ska. Adi får i uppdrag att hjälpa till med att återkalla våren till skogen.

Skogen där vårens andar dansar är målad i en mörkare färgskala än Hej då, lilla skogsdunge, men färgerna är fortfarande lika milda och bilderna lika fantasifulla och detaljrika. Jag vet inte om Chang Yu-ran själv tillhör något minoritetsfolk, men med tanke på att två av de tre böcker han har skapat (den tredje heter En liten Sirayapojke) handlar om just minoritetsfolk och man i den tredje åtminstone antyder att mamman i familjen kan ha ett sådant påbrå (hon är "uppvuxen bland bergen") så verkar det inte osannolikt. Jag tycker att båda böckerna är fullkomligt underbara och absolut borde få komma även svenska barn till del.

Vill man titta på ett bildspel med några av bilderna ur Hej då, lilla skogsdunge kan man klicka här. En sammanfattning på kinesiska och fler bilder ur Skogen där vårens andar dansar hittar man här, och en animerad e-boksversion av En liten Sirayapojke finns på Barnens kulturhus.

Klotblixt

Den här veckan har Word Without Borders lagt ut ett intressant utdrag ur Liu Cixins 刘慈欣 SciFi-roman Klotblixt 《球状闪电》i översättning till engelska av Joel Martinsen. Romanen, som kom ut 2005, handlar om en man vars föräldrar dödas av en klotblixt och som sedan ägnar sitt liv åt att forska om detta rätt omstridda fenomen.

Så småningom hamnar han på ett militärt forskningsinstitut och slits mellan sin passion för vetenskapen och sin motvilja mot att forskningsresultaten är tänkta att användas för vapenproduktion.

Det skrivs rätt mycket science fiction i Kina och man kan undra varför så litet - ja, faktiskt i princip inget - av den översätts till europeiska språk. Om det är någon litteraturform som ständigt synar vår föränderliga omvärld och ställer stora och viktiga frågor om vårt förhållande till tekniken, forskningen, naturen och varandra så är det väl just den?

Det verkar vara rätt svårt att köpa Klotblixt trots att den ganska nyligen kom i en nyutgåva, men orkar man sitta och läsa på skärmen så finns texten i alla fall utlagd på nätet.