Sidor

onsdag 21 december 2016

Lite smått och gott

Eftersom jag inte alls har tid att uppdatera den här bloggen nu tänker jag bara lägga upp några länkar till saker jag har skrivit på annat håll under hösten.

God jul på er!

tisdag 29 november 2016

Kärlek är inte bra för hjältar

Icke samtida fotografi av Liu Bang och Xiang Yu.

Kapitel 1

Wu Song slåss mot en tiger på Jinyangberget; Pan Jinlian föraktar sin make och uppför sig otuktigt

Dikten säger:

Hjälten svingar sin krok från Wu
I hopp om att huvuden ska flyga
Hur kan ett hjärta av järn och sten
Smältas av en enda blomma?

Se blott på Xiang Yu och på Liu Bang
Det får ens hjärta att brista
När de mötte fru Yu och fru Qi
Slocknade modets gnista

Ämnet för denna dikt är begreppen lidelse och skönhet, som hör ihop med varandra på samma sätt som begreppen material och funktion. När skönheten bländar ögat föds lidelsen i hjärtat: lidelsen och skönheten är varandras upphov, hjärtat och ögat leder varandra. Det är ett faktum som respektabla män i alla tider borde lägga på minnet!
     Som en man från Jin en gång lär ha sagt: ”Lidelsen kan drabba var och en av oss. Den är som magneten som utövar sin osynliga dragningskraft på järnet till och med när det finns ett hinder i vägen. Och om det gäller för ett föremål utan känsla, hur mycket mer stämmer det då inte för oss människor, som varje dag lever omgivna av känslor och skönhet?”
     ”Hjälten svingar sin krok från Wu”, står det i dikten. Kroken från Wu är ett slags uråldrigt svärd, från en tid då vapnen hade namn som Gan Jiang och Mo Ye, Kroken från Wu, Fisktarmen och Dödsbringaren. Dikten berättar om en hjälte med ett hjärta av järn och ett inre av sten, en man kapabel att utföra stordåd som välver sig över himlen likt en regnbåge, men som ändå går under på grund av en kvinna. Den handlar om krigarkungen av västra Chu, han som hette Xiang Ji och hade stilnamnet Yu. Det här var under den tid då den förste kejsaren av Qin styrde – den fördärvade monark som förskansade de fem bergskedjorna i söder, byggde den långa muren i norr, fyllde igen havet i öster och byggde Afangpalatset i väster samtidigt som han erövrade de sex staterna, begravde de lärde och brände böckerna. Xiang Yu gjorde uppror tillsammans med kungen av Han, som hette Liu Bang och hade stilnamnet Ji. De samlade en här, drog in över fiendens domäner som en virvelvind och krossade Qin. Därefter delade de upp landet mellan sig och drog gränsen vid Honggoukanalen. Med Fan Zeng som strateg segrade sedan Xiang Yu över kungen av Han i tjugosju fältslag, men sedan förälskade han sig i en kvinna, konkubinen Yu. Det var en passion av det slag som får städer att falla och han kunde inte vara ifrån henne ens i härlägret, varken dag eller natt. Till sist besegrades han av general Han Xin och tvingades fly under natten, ända bort till Yinling, där fiendetrupperna hann ikapp honom. Xiang Yu kunde i sin nöd ha kallat på hjälp från området öster om Den långa floden, men han ville inte överge konkubinen Yu. När han hörde att fiendens soldater, som hade omringat honom, sjöng sånger från hans hembygd Chu insåg han att allt var över, suckade och utbrast:

Stark nog att flytta berg är jag
Ack ve!
Med mod som sträcker sig till världens slut
Men tiden är emot mig nu
Ack ve!
Jag rider aldrig mer på stridshäst ut

Jag rider aldrig mer på stridshäst ut
Ack ve!
Vad ska jag göra nu, så säg?
Å, Yu, min Yu, vad ska nu ske med dig?

Och när han hade sjungit färdigt föll tårarna.
     Konkubinen Yu sade: ”Kan det vara så att min herre tänker ge upp fälttåget för sin frillas skull?”
     ”Så enkelt är det inte”, svarade kungen. ”Vi två kan inte överge varandra. Och du är en sådan skönhet att Liu Bang, som är känd för sin kärlek till vin och kvinnor, helt säkert kommer att göra dig till sin så fort han får syn på dig.”
    Då grät konkubinen Yu och svarade: ”Jag dör hellre för en värdig sak än lever i skam.” Sedan bad hon kungen om hans dyrbara svärd, skar upp strupen och dog. Och kungen greps av en sådan sorg att han gjorde detsamma. En historiker skrev följande dikt om händelsen:

Borta var styrkan som flyttade berg och drömmen om makt och prål
Han sjöng en sång om sin trötta häst, gav svärdet åt sin gemål
Månskenet lyste upp lägret under vattenblek midnattsky
Hur skulle han kunna gå därifrån och lämna den sköna Yu?

Kungen av Han, Liu Bang, var ursprungligen härskare över ett litet område vid Sifloden, men med sitt tre fot långa svärd hade han dödat den vita ormen och startat ett uppror i Mangtangbergen. Efter två år hade han krossat Qin, efter fem år hade han tillintetgjort Chu och därmed hade han lagt världen under sig och besteg tronen som kejsar Gaozu. Men så förälskade han sig i en kvinna med familjenamnet Qi. Fru Qi födde en son som fick titeln Ruyi, kung av Zhao. Eftersom kejsarinnan Lü var svartsjuk och hoppades att det skulle gå fru Qi illa var fru Qi mycket orolig. En dag mådde kejsar Gaozu dåligt och lade sig ner med huvudet i fru Qis knä. Då började hon gråta och sade: ”Vem kommer min son och jag att kunna lita på när kejsarens tiotusen år är till ända?”
     ”Var inte rädd”, svarade kejsaren. ”När jag framträder vid hovet i morgon låter jag avsätta tronarvingen och utnämner vår son i hans ställe. Vad tror min fru om det?” Fru Qi torkade tårarna och tackade kejsaren för hans stora nåd. Men kejsarinnan Lü fick höra talas om saken och kallade i hemlighet till sig Zhang Liang, kejsarens främste rådgivare, för att be om hjälp med en plan. Zhang Liang föreslog att hon skulle övertala De fyra vitskäggiga från berget Shang att infinna sig vid hovet och visa sitt stöd för tronarvingen. Snart dök de upp tillsammans med tronarvingen, och när kejsaren fick syn på de fyra gamla männen med sitt snövita hår och skägg och sina respektingivande kappor och hättor frågade han vilka de var. De svarade att de var mäster Dongyuan, Qili Ji, mäster Xiahuang och magister Luli. Kejsaren blev mycket förvånad och utbrast: ”Varför kom ni inte förr, när jag erbjöd er anställning? Och varför dyker ni upp här nu tillsammans med vår son?”
     ”Tronarvingen är den som ska bevara ert arv åt eftervärlden”, svarade De fyra vitskäggiga.
     Då kejsar Gaozu hörde detta blev han både upprörd och uppgiven, och när De fyra vitskäggiga var på väg ut från palatset kallade han till sig fru Qi, pekade ut dem för henne och sade: ”Jag hade velat avsätta tronarvingen, men dessa fyra herrar har gett honom sitt stöd. Nu när hans vingar har vuxit ut blir det svårt att rubba honom.”
     Fru Qi grät otröstlig och kejsaren improviserade en sång för att förklara situationen.

Svanen svävar högt på starka vingar
Med draken i sin famn korsar han De fyra haven
Ja, De fyra haven korsar han, så vad kan vi göra?
Silkessnöret är redo, men hur kan vi honom binda?

Kejsaren tystnade. Han upphöjde aldrig kung Zhao till tronarvinge, och när han hade dött mördade kejsarinnan Lü kung Zhao med förgiftat vin och lät tortera fru Qi så att hon förvandlades till ett mänskligt svin – endast så kunde hon bli kvitt larmet i sitt hjärta.* Diktarens dom över Xiang Yu och Liu Bang är att de bägge var ojämförliga hjältar men ändå förlorade både vilja och handlingskraft på grund av sina kvinnor. Även om en hustrus ställning i allmänhet är bättre än en konkubins gick fru Qi ett långt värre öde till mötes än konkubinen Yu. Det är sannerligen inte lätt för en kvinna att vara en god hustru och samtidigt se till att huvudet sitter kvar på halsen! Och vad gäller de två kungarna så stämmer det bra att ”när de mötte fru Yu och fru Qi slocknade modets gnista”.
Det finns en annan dikt som också vittnar om detta:

Så tragiskt det slutade för Liu Bangs och Xiang Yus mest älskade!
Hjältar må männen ha varit, men skydda sina kära förmådde de ej.
Vet herrn månne var fru Qi vilar nu?
Hennes öde var värre än konkubinen Yus, som i alla fall fick en grav.

Men varför vill vår berättare så gärna tala om passion och lidelse? Sedan äldsta tid har man ju vetat att män som skryter med sitt intellekt är moraliskt förkastliga och att kvinnor som stoltserar med sin skönhet är sedeslösa. Om de bara kunde lära sig att använda sin begåvning på bästa sätt men samtidigt hålla igen en aning, som ärbara män och kvinnor! Då skulle många tragedier undvikas. Så har det alltid varit, för rika likväl som för fattiga. Denna bok är berättelsen om en vacker kvinna med tigersjäl, en lösaktig varelse som får ihop det med en horbock och som sedan dag efter dag jagar efter älskog och morgon efter morgon låter sig berusas av kärleken. Men till sist blir hennes öde ändå att förlora huvudet och färga de Gula källorna med sitt blod. Aldrig mer får hon klä sig i siden och silke, aldrig mer sminka sin hy med puder och rouge. Så låt oss nu lugna oss en stund och tänka efter. Hur kommer det sig att sådana saker sker? Och vad spelar det för roll om en kvinna av det slaget dör? Den som åtrådde henne miste både liv och lemmar; den som älskade henne förslösade en oerhörd förmögenhet. Händelserna orsakade stor uppståndelse i Qinghe härad och väckte uppmärksamhet i hela Dongpings prefektur. Faktum är att ingen vet vilken familj hon kom från, vems fru hon var, vem som sedan erövrade henne eller för vems hand hon dog. Sannerligen:

Om jag sade det skulle berget Huas topp falla av,
Det avslöjandet skulle få Gula flodens flöde att vända.

Och om ni vill veta vad som hände sedan måste ni vänta tills jag är färdig med översättningen av Jinpingmei ...

* Hon högg av fru Qis armar och ben, stack ut hennes ögon, skar av hennes tunga och slängde henne i svinstian, där hon fick ligga tills hon dog.

söndag 20 november 2016

Nya böcker i svensk översättning

Det kommer ut mer och mer kinesisk skönlitteratur i svensk översättning! Här är till exempel två romaner som alla bör ta sig tid att läsa - den ena kort och den andra riktigt lång. Kanske kan de till och med passa som julklapp till någon du känner?

Först har vi A Yis kriminalroman Och sen då? som jag skrev ett inlägg om på den här bloggen en gång för länge sedan. A Yi, som själv har arbetat som polis, vill inte gärna kalla sig deckar- eller thrillerförfattare, men även om hans berättelser inte är renodlad spänningslitteratur har de ofta någon form av brott som katalysator. Chinlit, förlaget som ger ut boken på svenska, har intervjuat honom om hans skrivande, och den intervjun hittar du här. Och sen då? har översatts till svenska av Eva Ekeroth. Den finns både som e-bok och pappersbok: e-boken har redan kommit ut och pappersboken kommer i januari.

Sedan har bokförlaget Wanzhi gett ut en svensk översättning av Yu Huas långa roman Bröderna, där vi får följa styvbröderna Song Gang och Skallige Li, som svetsas samman av hemska upplevelser under barndomen och vars vänskap sätts på hårda prov även i det nya, kapitalistiska Kina. Romanen var Yu Huas "återkomst" efter ett antal tysta år, och skiljer sig rätt rejält i stil från tidigare succéer som Att leva och En handelsman i blod. Det är en både gripande och humoristisk historia, i översättning av Britta Kinnemark. 704 sidor.

måndag 24 oktober 2016

En magisk bok

Jag byter om till aftonklädsel och går hem till Lu, där jag inte har varit på mycket länge. 

Zhou Xuan 周璇
När jag går in i salen sitter hon i skenet från den röda lampan och spelar piano. En dadelfärgad kappa ligger under ett fat med glänsande gröna palmblad vid sidan om instrumentet; två mjuka, vita händer dansar lätt över tangenterna. Det korta håret darrar i takt med musiken. 

Lampans ljus förvandlar allt till en rosafärgad skymning. Hela rummet genomsyras av leende ungdom. Under såna omständigheter förstår väl var och en att det finns annat än vin man kan berusa sig på här i världen?

Jag går tyst fram till henne och när hon får syn på mig tystnar pianomusiken med ens. När det gäller musik är jag inte särskilt insatt, det vet jag, och det vet hon också. 

”Vad är det där för något?” Jag ler och pekar på noterna. 
”Det där? Det förstår du inte. Det är en skrift för himmelska odödliga!” 
”En skrift för odödliga? Hm. Du har verkligen ett bra minne, som kommer ihåg Drömmar om röda gemak så väl!” Jag kan inte låta bli att bita mig i läppen och le.*

Det slår henne plötsligt att hon har uttryckt sig lite väl obetänksamt och hon sänker långsamt blicken. I lampskenet ser hennes ansikte ovanligt rosigt ut. 

”Vi går upp på övervåningen. Qiang och Fang är där.” 
Hon slår igen noterna, fnissar till och springer ut ur salen. 

*Den unge mannen syftar på ett stycke i 1700-talsromanen Drömmar om röda gemak, där huvudpersonen Jia Baoyu kommer hem till sin kusin Lin Daiyu, som sitter och spelar qin. Han förstår inget av hennes bok med noter och kallar den för "en skrift för himmelska odödliga". Att detta gör den unga Lu generad beror på att Baoyu och Daiyu är romanens kärlekspar.

Ur Ye Lingfeng 叶灵凤, De 《她们》, 1927.

lördag 22 oktober 2016

Wei

Wang Ying 王莹

”Släpp in mig!”

Det är en kall vinternatt och en ung man står utanför det pappersklädda fönstret till de kvinnliga studenternas sovsal och ropar. Där ute viner nordanvinden och snöflingorna glittrar som månsken.

”Snälla släpp in mig!” ropar den unge mannen bedjande igen.
 

”Släpp in honom nu, säger Mei till Wei. Hon står inte ut med att höra honom längre.
 

”Strunta i honom bara”, säger Wei och fortsätter att läsa sin bok som om inget har hänt.

”Släpp in mig, jag måste tala med dig !”

”Det är ju synd om stackaren. Släpp in honom.”

”Hm! Du ställer dig alltid på karlarnas sida. Vänta får du se hur lycklig det kommer att göra dig. Det är inte jag som har bett honom komma.”

”Jag var så dum! Det är bara mitt fel! Snälla, släpp in mig så vi kan prata! Jag lovar att inte störa dig mer sedan.”

Wei sträcker sig efter eldgaffeln och petar på träkolsbitarna med den. Det verkar inte som om hon hör rösten där ute. I det varma rummet får skenet från lamporna deras skuggor att avteckna sig tunga och tydliga mot fönsterpapperet.

”Släpp in mig! Låt mig komma in och be om förlåtelse. Jag svek inte mitt löfte med flit, jag lovar.”

”Vilket löfte?” viskar Mei.

”Inte vet jag! Det är han som är överkänslig. Låt honom skrika. Strunta i honom.”

”Låt mig få komma in och prata med dig. Jag kan dö sedan, om du vill. Är du fortfarande arg? Jag lovar att jag aldrig ska göra så mot dig igen.”

”Det är väldigt kallt ute. Låt honom komma in.”

”Bry dig inte. Låt honom stå där. Är du rädd att han ska förfrysa sig? Kärleken är grym – om han vill drömma kärleksdrömmar så är det lika bra att han får känna på lite grymhet redan nu.”

”Men det är ju synd om honom. Har du inte straffat honom tillräckligt nu, fröken Wei?”

”Släpp in mig en stund!”

”Jag tänker stanna här tills jag får prata med dig, till och med om jag fryser ihjäl på kuppen!” Han stampar med fötterna när han säger det. Det ser ut som om han gråter.

”Säg åt honom att gå!” Mei står faktiskt inte ut längre.

”Jag har inte bett honom komma, varför ska jag be honom gå? Om han klarade av att ta sig hit måste han väl klara av att gå härifrån också? Det är ju löjligt!”

”Om du inte släpper in mig stannar jag här tills jag dör!”

”Herr Liu, det är sent. Ta och gå hem nu, i morgon …”

”Tala inte med honom!” Wei skyndar fram och lägger handen över Meis mun.

”Jag går inte. Om hon inte släpper in mig stannar jag tills jag dör.”

”Hör du! Nu blev han bara uppeggad.” Wei pekar mot fönstret och ser argt på Mei.

”Du är så grym!”

”Hur kan du vara så hårdhjärtad? Kan du inte förlåta mig? Bara en enda gång? Släpp in mig så jag får prata med dig! Bara några ord! Om du inte släpper in mig stannar jag tills jag dör!”

Wei fortsätter att lugnt läsa i sin bok. ”En man som har gått igenom något sånt här kommer inte att våga sig på att lura en kvinna igen”, säger hon och ler. Bönandet och bedjandet där ute bara fortsätter. Plötsligt hörs ljudet av steg långt bortifrån och hon lystrar till, rester sig snabbt och släcker lampan.

”Det här är flickornas sovsalar. Du bryter mot reglerna. Vad står du här för?”
Väktarens kyliga stämma. Wei kan inte låta bli att skratta.

”Wei är en otrolig kvinna”, sa Mei till mig. ”Hon kan lura en man i döden och den stackaren anar aldrig att han har blivit lurad.” 


Ur Ye Lingfeng 叶灵凤, De 《她们》, 1927.

fredag 21 oktober 2016

Han

Jin Yan 金焰
Morgonsolen silar in genom den tunna gröna tyllgardinen.

Han - en vacker tjugoettårig yngling, en ung man som får gifta kvinnor och fröknar att vrida på huvudet när han går ut på dansgolvet (fruarna vågar öppet peka och kommentera, de tillbakadragna fröknarna ler bara mot honom i anden) - ligger och sover, insvept i ett vitt lakan. Det avslappnade ansiktet strålar av ungdomlig skönhet och lycka. Han har aldrig upplevt svårigheter, aldrig varit utanför. Inget elände står ut med att komma nära en så vacker kropp och det eländet inte förmår närma sig kan inte heller samhället ignorera.
 

Han är himlens högfärdige son, lyckans bortskämda barn.
 

Och nu är det snart dags att stiga upp. Om bara en kvart ska han svara på solens begäran och stiga ur sängen. Han är lika mån om sin morgontoalett som vilken ung fröken som helst. Puder, rouge, ögonbrynspenna, parfym – han använder all världens konstgjorda skönhetsmedel för att skapa sin naturliga skönhet. Med hjälp av denna artificiellt naturliga fägring kan han få kroppar att svara och själar att sucka av hänförelse.
 

”Tänker du förföra dem?
Jag tänker se till att ingen av dem vågar sig på att förföra mig.” 
”I så fall blir du ensam, och när du blir ensam blir du sorgsen.” 
”Jag känner tröst i sorgen.” 
”Men det är en tröst som saknar själ.” 
”Bara en kropp utan själ är en sann kropp.”
 

Och så inleder han, en underbart vacker ung man, sitt själlösa liv och nedtecknandet av detsamma.

Ur Ye Lingfeng 叶灵凤, De 《她们》, 1927.

söndag 16 oktober 2016

Tröst för tigerhjärta

Jag är tiger, inte rädd för nån! 《我是老虎我怕谁?》 är titeln på denna fina bilderbok av Wang Ying 王莺 (text) och Wang Zumin 王祖民 (illustrationer).

Tiger är inte så snäll. Han är stor och stark och eftersom han (åtminstone enligt honom själv) är djurens konung behöver han inte ta hänsyn till någon. Han brottas med Lejon, tar Björns cykel och bråkar med Elefant och Krokodil. De mindre djuren är han ännu elakare mot. Men när det blir dags för födelsedagskalas och ingen vill vara med och fira är Tiger inte så kaxig längre. Och när han får en tagg i foten och alla de andra djuren skrattar - då är det inte roligt att vara Tiger! Till sist är det Mus som kommer till räddningen och visar förbarmande. Och Tiger inser att han måste uppföra sig lite bättre om han vill ha några vänner.

Wang Zumins illustrationer är enkla men kraftfulla. Bilderna är fulla av energi. När Tiger är arg och elak fyller han sidorna med sin stora, starka kropp. Men när ingen kommer till festen är han plötsligt bara en liten, liten Tiger som sitter ensam vid sin tårta. Den röda namnstämpeln på varje uppslag förstärker känslan av att illustrationerna, med sina djärva penseldrag och vita ytor, hämtar inspiration från traditionellt kinesiskt måleri.

En fin liten bok som också finns i tvåspråkig utgåva med engelsk och kinesisk text.


onsdag 28 september 2016

Chinese books for young readers


Jo, en sak: Jag är numera en del av litteraturbloggen Chinese books for young readers, där jag tillsammans med Minjie Chen och Helen Wang kommer att presentera kinesisk barn- och ungdomslitteratur. Följ oss gärna!

lördag 24 september 2016

En osynlig man

Ge Fei 格非 tillhör den generation författare som slog igenom under 1980- och 1990-talet, med experimentella och ofta ganska grymma noveller. Numera är han professor i litteraturvetenskap vid Qinghua-universitetet i Peking men också filmvetare. Under 2000-talet har han framförallt utmärkt sig genom den så kallade Jiangnan-trilogin, en serie romaner som utspelar sig i samma geografiska område under en period på drygt hundra år och som ger en mycket dyster bild av människans förmåga att förstöra både sig själv, sitt samhälle och naturen hon lever i.

Han senaste roman, Osynlighetskappan 《隐身衣》är något helt annat. Den handlar om Cui, en ljudtekniker i 40-årsåldern, som är född och uppvuxen i Peking och som försörjer sig på att konstruera avancerade ljudanläggningar för rika musikfantaster. Själv fanatiskt intresserad av ljud och klassisk musik köper han in exklusiva förstärkare och ger varje kund en specialanpassad lösning. Han tjänar inte särskilt mycket och i hemlighet föraktar han de rika och intellektuella som är beredda att lägga enorma summor på ljudanläggningar för att sedan bara använda dem till att spela usel popmusik. Dessutom är han sedan några år skild från en kvinna som han fortfarande är förälskad i. I samband med skilsmässan förlorade han sin bostad och för tillfället bor han i sin systers lägenhet, medan hon och hennes man har tagit över den avlidna moderns lilla hus som ligger mer centralt i staden. I systerns lägenhet finns en stor spricka i väggen där vinden blåser rakt in kalla dagar, och det är ungefär så Cuis liv känns. Nu vill systern dessutom att han ska flytta ut så att hon kan sälja lägenheten, och vart ska han då ta vägen med alla sina prylar? Systern försöker para ihop honom med en frånskild kvinna (som har egen lägenhet), men efter en pinsam träff rinner det hela ut i sanden. Cui känner ingen som helst dragning till kvinnan och hennes lägenhet är så trång och liten att han aldrig skulle få plats med sina saker. Ett litet hus i mer lantlig miljö i utkanten av staden erbjuder en möjlig lösning på bostadsproblemet, men då måste han få tag på pengar.

Via barndomsvännen Song, en man som med åren blivit tämligen rik och ofta tipsar sina bekanta om Cuis tjänster, får Cui ett nytt och potentiellt mycket lönsamt uppdrag: att ordna fram världens bästa ljudanläggning åt den mystiske herr Ding. Song är tveksam till det hela – han menar att Ding är en skum typ som man gör bäst att hålla sig på avstånd från – men eftersom Cui är så desperat bestämmer han sig ändå för att kontakta den eventuella klienten. Mötet går bra, men när Cui har fått den första delbetalningen och levererat anläggningen börjar underliga saker hända. Ding visar sig mycket riktigt ha seriöst obehagliga drag och Cui blir alltmer angelägen om att få sina pengar, avsluta affären och äntligen få sin bostad.

Cui är en typisk loser och förnedringen är total när Song, den vän som har sagt sig stå i evig tacksamhetsskuld till Cui på grund av händelser i barndomen, brutalt och med fullständigt förakt sätter honom på plats och visar att här finns ingen hjälp att hämta, oavsett hur svårt du har det. Cui vandrar mot katastrofen, men hur ska det sluta? Rätt öppet, visar det sig, men mer än så tänker jag inte avslöja.

Osynlighetskappan är en tunn liten roman som ger en hel del att tänka på. Faktum är att jag känner personer i Peking som har ljudanläggningar i 300.000-kronorsklassen (men som till skillnad från Cuis klienter faktiskt älskar och kan något om klassisk musik).

Osynlighetskappan har översatts till engelska av Canaan Morse, då med titeln The Invisibility Cloak.

tisdag 20 september 2016

Engelska översättningstips

Amazon Crossing är den avdelning inom Amazon-koncernen som ägnar sig åt översättning av icke-engelskspråkig litteratur. De har gett ut ett antal kinesiska romaner i engelsk översättning och urvalet skiljer sig lite från det vanliga - blandat med "icke-genreromanerna" finns också deckare, thrillers och fantasy.

Dessutom är de billiga! I alla fall om man köper dem som e-bok.

Här är tre exempel:


onsdag 7 september 2016

Färgernas ljud

Just det! Jag har ju glömt bort att nämna att det har kommit ut en ny bok av Jimmy Liao på svenska. Färgernas ljud 《地下铁》 heter den, och i likhet med Liaos andra böcker består den framförallt av många färgstarka och detaljerade bilder för läsaren att fördjupa sig i och fundera på.

Boken följer en ung kvinna som nästan helt har tappat synen, och som färdas runt i tunnelbanesystemet i jakt på något hon själv inte är helt klar över ...

Översatt av mig och utgiven på Mirando Bok.

Radioprogram om kinesisk barnlitteratur


Ylva Mårtens på Sveriges Radio har gjort tre program om kinesisk barnlitteratur. De är intressanta och jag rekommenderar dem varmt. Bland annat har hon intervjuat Bai Bing, chef för barnboksförlaget Jieli (inslaget handlar dock inte så mycket om barnlitteraturen generellt som om hans eget författarskap), Astrid Lindgren-översättaren Li Zhiyi samt Cao Wenxuan, som ju fick HC Andersen-priset i våras.

Det är glädjande att kinesisk barnlitteratur uppmärksammas på det här sättet! Samtidigt kan jag inte låta bli att ställa mig lite undrande inför det faktum att ett så pass kvinnotätt område som barnlitteratur ENDAST representeras av män i övre medelåldern. Inte en enda kvinnlig författare har fått komma till tals. Rätt anmärkningsvärt! Det hade gått alldeles utmärkt att byta ut Li Zhiyi mot en kvinnlig barnboksförfattare, för även om han är en charmerande person så sysslar han faktiskt främst med svensk barnlitteratur. Han skulle kunna få ett eget program, eller kanske ingå i en serie om Astrid Lindgren i världen. Det är ju inte precis svårt att hitta kvinnliga barnboksförfattare om man letar lite ...

Hur som helst: de tre programmen är i alla fall väl värda att höra!


lördag 3 september 2016

Bok blir film x 2



Två nya filmer baserade på romaner av Liu Zhenyun är på gång (om nu inte den kinesiska filmcensuren stoppar dem): Someone to talk to/《一句顶一万句》 och I'm not Madame Bovary/《我不是潘金莲》 (ja, låt oss hoppas att de hittar på en ny engelsk titel). Bägge romanerna finns på svenska som Ett ord i rättan tid och Processen, så läs dem gärna innan ni ser filmerna.

Om allt går som det ska får Someone to talk to premiär i november och Processen-filmen kommer redan i slutet av september. Den har fått mycket förhandsuppmärksamhet, dels för att megastjärnan Fan Binbin spelar den ihärdiga Li Xuelian, dels för att regissören Feng Xiaogang har valt att göra hela filmen i form av en rund bild, istället för den vanliga rektangulära. Jag var väldigt tveksam till Fan Binbin i den här rollen, men jag måste säga att trailern gjorde mig glatt överraskad.

Låt oss hoppas att filmerna kommer att gå upp i Sverige också, åtminstone på någon filmfestival.

 

lördag 6 augusti 2016

En båt i himmelen

Yin Jianling 殷健灵 är en av få kinesiska barnboksförfattare som faktiskt finns översatt till svenska, med titlarna Sommarsång (översatt av mig), Den inramade katten och Flykten (översatta av Göran Sommardal). Nu har jag läst ännu en av hennes böcker, en mellanåldersbok med titeln 《天上的船》 En båt i himmelen.

Berättelsen utspelar sig i Yunnan, hos minoritetsfolket hani (som ibland också kallas akha). Pojken Yannuo lever tillsammans med sin farmor eftersom hans föräldrar omkom i en trafikolycka när han var liten. Han har inga riktigt goda vänner och i skolan kallas han allmänt för "träskallen" eftersom han har en tendens att drömma sig bort och dessutom kan vara lite klumpig ibland.

Ensam drömmer han på kvällarna om sina föräldrar, som han tror sig kunna se som två stjärnbilder på natthimlen.

En ny flicka kommer till byn. Hon heter Naina och är lite annorlunda än de andra barnen. Hennes far kommer från Thailand och är biolog, hennes mor (som också är hani) är konstnär. Naina dyker upp i skolan med utsläppt hår och utan skor på fötterna, och hon håller sig lite på sin kant och verkar inte bry sig särskilt mycket om att de andra flickorna fryser ur henne. Så småningom blir hon och Yannuo vänner, förenade i sitt intresse för djur och växter.

Men så en dag kommer Naina inte till skolan. Hennes far har dött i en hjärtinfarkt. Och när hon dyker upp igen vägrar hon att acceptera det som har hänt - hon är säker på att han lever och väntar på henne i regnskogen, i den speciella "himmelsbåt" han höll på att bygga åt henne och hennes lillasyster. Yannuo är inte så övertygad, men han förstår Nainas sorg och håller med henne för att inte göra henne ledsen. När Naina så bestämmer sig för att leta rätt på sin far följer Yannuo med, mest för att hålla henne sällskap och för att han oroar sig för henne. Barnen tror att det ska bli en kort utflykt på ett par dagar eller så, men det ska visa sig att det tar ett par veckor innan de hittar himmelsbåten, en avancerad trädkoja. Under tiden hinner de utforska regnskogens mysterier, leva på bär och frukter, få en apa som vän, fly undan hungriga krokodiler, förgiftas av farliga blommor och se en elefantflock dra förbi. Nainas kunskaper om naturen och Yannuos förmåga att konstruera och bygga saker av trä gör att de klarar sig undan farorna. Med hjälp av Naina lär sig Yannuo att även om mycket i naturen kan vara skrämmande och farligt finns där ingen ondska, djuren gör bara vad de måste för att överleva.

Hungriga och utmattade kommer de så till sist till trädkojan. Nainas far är inte där. Men något har hänt med henne under den långa vandringen och hon kan till sist acceptera verkligheten. Sin far kommer hon inte att träffa igen, men det han har lärt henne har hon kvar och när hon växer upp kan hon fortsätta hans arbete för att bevara naturen.

En varm och bitvis mycket spännande bok om naturen, vänskap och sorg, med mycket fina illustrationer av konstnären Huang Shi 黄石.

fredag 22 juli 2016

Sommarläsning (eller tv-tittande)

Sommaren är en tid då många läser mer än vanligt, men ibland vill man ju titta på en film eller tv-serie också. Här ska ni få ett tips där ni kan välja själva: en roman som har blivit tv-serie och som ni antingen kan läsa eller titta på.

Hela vintern och våren hörde jag mina kinesiska bekanta prata om den fantastiska serien Nirvana in Fire. Ja, de sa ju inte Nirvana in Fire, förstås, utan Langyabang 《琅琊榜》, vilket låter mycket bättre. Var det underliga engelska namnet kommer ifrån vet jag inte, men jag förstår att man kanske inte ville översätta den kinesiska titeln rakt av eftersom det skulle bli något i stil med Langyalistan. Hur som helst, denna succéserie, som enligt Wikipedia har haft mer än 3 miljarder visningar på nätet (förutom de gånger den visades på tv), baseras på en roman i tre delar med samma namn av författaren Hai Yan 海宴 och handlar om intriger inom det kinesiska kejsarhovet någon gång under 500-talet.

Tolv år innan berättelsens början förråddes general Lin Xie och hans män av fiender vid hovet, och trots att Lin Xie alltid hade varit lojal mot kejsaren anklagades han för högförräderi. Hela hans familj avrättades och själv dog han tillsammans med sina trupper, som dödades på kejsarens order. Den ende som överlevde massakern var hans son Lin Shu, som istället förgiftades och blev svårt sjuk. Men nu har Lin Shu bestämt sig för att utkräva hämnd på dem som förrådde honom och återupprätta sin fars heder. Sjukdomen har totalt förändrat hans utseende och under falskt namn beger han sig till huvudstaden, där han omedelbart börjar blanda sig i striden om vem som ska utses till kejsarens tronarvinge ...

Romantik, spänning, slagsmål, intriger, vackra kostymer, krigarprinsessor, ett överflöd av manbuns och allmänt ögongodis i form av stiliga män och vackra kvinnor - allt som ska finnas med finns med. Vill man läsa boken kan man låna den via Internationella biblioteket. Vill man se tv-serien kan man göra det här, med engelsk text och allt.


fredag 8 juli 2016

Oktober


Utanför fönsterpapperet mumlar bambun:
"Emei, Emei,
uråldriga andars hemvist."

Vem är det som på bambuflotten
smeker flöjten,
blåser så att snön på bergets topp blir vit som månen?

Chen Jingrong
Beiping, 1935


(Foto: Szymon Kochański, Flickr)

torsdag 7 juli 2016

Xijue

Xijue 《西决》, som är namnet både på Di Ans 笛安 roman och dess huvudperson, handlar om en familjs liv under en period på 3-4 år. Det är framförallt tre kusiner som står i centrum: Xijue, Dongni och Nanyin. Deras namn är kopplade till väderstrecken – xi betyder väst, dong betyder öst och nan betyder söder – men det är inte det enda som gör att de står varandra nära.

Xijue är föräldralös. Hans far dog i en sjukdom när Xijue bara var barn och Xijues mor, som älskade sin man djupt, begick självmord när hon fick beskedet. Därmed fick Xijue flytta hem till sin ”tredjefarbror” (dvs hans fars yngre bror, den tredje sonen i skaran) och dennes fru, som är föräldrar till den några år yngre flickan Nanyin.

Kusinen Dongni är dotter till den äldste brodern i fädernas syskonskara, en alkoholiserad man som har ett stormigt förhållande till sin fru. De bråkar ständigt och Dongni, som är några år äldre än Xijue, har fått lära sig att i stort sett ta hand om sig själv. Så fort hon gick ut gymnasiet flyttade hon till Singapore där hon tjänade ihop en summa pengar som hon sedan använde för att starta en butikskedja hemma i Kina. Hon och hennes föräldrar kommer inte överens, varenda gång de träffas blir det bråk.

Xijue är temperamentsmässigt raka motsatsen till Dongni, han är ständigt lugn, brusar i princip aldrig upp, har svårt att ställa krav och förlåter ofta oförrätter som han kanske borde ha reagerat starkare på. Hans största längtan är att få ett hem med en egen familj som han kan ösa sin kärlek över. Han har haft det bra hos sin farbror och faster, men plågas av tanken på att han inte räckte till för sin mor och att hon valde att dö istället för att stanna och ta hand om honom.

Nanyin, den yngsta av de tre, är en ganska bekymmerslös flicka som handlar först och tänker sedan och fortfarande är relativt barnslig. När berättelsen börjar går hon sista året på gymnasiet, på samma skola där Xijue undervisar. Deras fjärdefarbror är också lärare på skolan. Han är relativt ung, inte så många år äldre än Xijue, och en gång i tiden var han den mest uppskattade läraren på skolan, men sedan inledde han ett förhållande med en student, vilket förstås blev en stor skandal. Han skilde sig, flickan flyttade från staden, och sedan dess lever han ett tillbakadraget liv och gör inget väsen av sig.

Det mesta i Xijues och kusinernas liv lunkar på ganska bra (med undantag för Dongnis bråk med sina föräldrar). Nanyin skaffar sig en pojkvän, vilket gör både hennes föräldrar och Xijue ganska upprörda: föräldrarna eftersom de är oroliga för att hon ska göra sämre ifrån sig i skolan eller ”förstöra sig” genom att ha sex; Xijue eftersom han är rädd för att förlora sin kusin till någon annan. Dongni träffar en man som hon bestämmer sig för att flytta till USA med (han är forskare och ska dit för att arbeta på ett universitet). Xijue är inte helt förtjust i de här förändringarna, han vill att allt ska vara som det är, men är ändå nöjd med livet eftersom han trots allt har sin flickvän Chen Yan, som han trivs väldigt bra med. Han föreställer sig ett liv tillsammans med henne. När Chen Yan blir gravid vill Xijue att de gifter sig och behåller barnet, men Chen Yan börjar plötsligt ställa väldigt konstiga och höga krav på honom. Det slutar med att hon bestämmer sig för abort och de gör slut. Ett hårt slag för Xijue, som verkligen ville ha barnet.

Nanyin och hennes vänner på skolan ordnar ett födelsedagskalas för fjärdefarbror, som återvinner sitt självförtroende och sin popularitet. Den nya generationen elever tycker inte alls att hans gamla kärlekshistoria är skamlig, tvärtom anser de att den var romantisk. Xijue tycker inte att det är lika roligt när han upptäcker att den elev som farbrodern en gång hade ihop det med är Chen Yan, och att hon gjorde slut - och abort - för att gå tillbaka till honom. De hade inte träffats på många år, men när de möttes igen insåg de att de fortfarande har känslor för varandra. Det blir upprörd stämning i familjen förstås, men Xijue accepterar det hela eftersom han inser att han inte har något annat val. Han har ett kortvarigt förhållande med en annan kvinna, men bryter upp när det visar sig att hon är gift.

Under tiden får Dongnis far en stroke, men när hon kommer hem för att besöka honom blir hon i princip utkastad av sin mor. Dongni är besatt av att ta reda på om hon verkligen är sin fars biologiska dotter, för hon hatar honom så starkt att hon inte kan tro att de är släkt på riktigt. Hon anklagar sin mor för att ha legat med andra och får samma anklagelser tillbaka. När hennes far så småningom dör närvarar hon inte vid begravningen. Dongni får också ett barn med sin man, men när barnet visar sig ha Downs syndrom begär han skilsmässa. Hon flyttar hem till Kina, men är djupt deprimerad. De andra i släkten blir otroligt förtjusta i pojken och vill gärna vara med och ta hand om honom, men Dongni har svårt att ta emot hjälp. När Xijue upptäcker att hon misshandlar barnet blir han rasande och tar det ifrån henne.

Romanen slutar med att fjärdefarbror och Chen Yan får ett eget barn, ytterligare en kusin som får namnet Beibei. Bei betyder norr och därmed finns alla väderstrecken på plats. Trots alla svårigheter som Xijue och de andra har gått igenom är slutet inte helt mörkt, man kan ana en ljusning, till och med för Dongni.

När man läser den här sammanfattningen kanske man kan tycka att berättelsen verkar lite väl skruvad, men jag måste säga att jag blev riktigt fast. Romanen börjar lugnt med att miljöer och personer presenteras och tar sedan fart och går upp i högvarv. Visst, alla de bakslag som drabbar kusinerna är kanske inte helt trovärdiga (hur sannolikt är det att ens flickvän visar sig vara ens farbrors före detta älskarinna?), men man vill onekligen veta hur det ska gå. Jag tyckte också mycket om personerna, framförallt Xijue, som ju framstår som nästan övernaturligt tålmodig men vars längtan efter en egen familj är fint beskriven. Det faktum att han känner sig så övergiven – trots det goda stöd han ändå har av sin farbrors familj - gör att hans tendens att förlåta det mesta inte känns helt osannolik: familjesammanhållningen är viktigare för honom än hans personliga lycka. Den plågade Dongni och hennes kaotiska familj är en intressant kontrast till de andras välordnade liv. 

Romanen är definitivt välskriven – språket är mycket bra, lättflytande men inte banalt, det finns en rytm i det skrivna och Di An är bra på att placera ut små ledtrådar eller cliffhangers i slutet av stycken och kapitel. Hennes far är för övrigt den kände författaren Li Rui 李锐 (flera av hans böcker har översatts till svenska av Göran Malmqvist).

Xijue är dessutom bara första delen i en trilogi. Del 2 kretsar kring Dongni och hennes stormiga liv och del 3 handlar om Nanyin. Intressant nog sägs denna tredje del vara den mörkaste – trots att Nanyin i Xijue beskrivs som en ganska glad och lättsam flicka – och enligt vad jag har läst på nätet begår den lugne Xijue tydligen ett mord. Tja, man kan kanske inte vara hur tålmodig som helst utan att det brister ... Jag ska definitivt läsa de två andra delarna också.

lördag 4 juni 2016

Levande och döda

Idag är det den 4 juni, en dag som alltid är en aning deprimerande. Att denna dag läsa Han Kangs Human acts är både passande och psykiskt påfrestande.

I maj 1980, nio år innan studenterna i Peking började samlas på Himmelska fridens torg, förklarade general Chun Doo-hwan undantagstillstånd i hela Sydkorea. Chun Doo-hwan hade inte formellt blivit utnämnd till president än, men sedan den tidigare presidenten, Park Chung-hee, hade mördats i oktober året innan var det Chun som satt vid makten. Under våren 1980 hade fackföreningar och studentorganisationer runt om i landet arrangerat demonstrationer för demokrati, yttrandefrihet och bättre villkor för arbetarna. Undantagstillståndet var en av Chuns motåtgärder och det innebar bland annat att universiteten stängdes. Den 18 maj samlades en stor grupp studenter i staden Gwangju för att protestera mot undantagslagarna. Gwangju skars av från omvärlden och mer än 1000 studenter, fackföreningsaktivister och andra medborgare sköts, höggs eller klubbades till döds av soldaterna. Tusentals misshandlades och torterades, hundratals fick långa fängelsestraff. Sedan lades locket på och massakern blev en händelse som inte fick nämnas offentligt.

Det Han Kang skildrar i romanen, som utgörs av vad som skulle kunna kallas sju sammanlänkade noveller, är både själva massakern och de följder den fick för de överlevande. Mer specifikt följer den en grupp ungdomar som under en natt arbetade tillsammans med att ta hand om liken efter de mördade och som sedan själva sköts eller greps under militäroffensiven. Den svenska titeln på romanen, som kommer på Natur & Kultur i höst, översatt av Eva Johansson, är Levande och döda, och den är mycket väl vald. Inte bara för att en av berättarrösterna tillhör en av de döda, en pojke vars själ dröjer kvar vid högen av ruttnande lik som soldaterna har fraktat undan och så småningom sätter eld på, utan även för att de som blev kvar i livet i någon mån också har dött. Det de har upplevt kan de aldrig befria sig från, även om de alla gör sitt bästa för att förtränga det. Minnena dröjer kvar, de dyker upp i drömmarna, i skräcken för vissa ljud, i obehaget när någon rör vid dem, och går inte att radera ens med oceaner av alkohol, lugnande mediciner eller konstant arbete. De överlevande kämpar vidare men är för alltid märkta av sina upplevelser och av insikten om vad människor är kapabla att göra mot varandra.

Den döde Dong-ho, femtonåringen som skjuts till döds vid det tillfälliga bårhuset den där hemska natten är det nav kring vilket romanen snurrar. ”Skriv din bok så att ingen ska kunna vanhelga hans minne igen”, ber hans äldre bror författaren när hon träffar honom för en intervju. Det har hon gjort. Språket är enkelt, klart och går rakt in i hjärtat, grymheterna skildras ömsom i fruktansvärd detalj, ömsom genom korta men effektiva antydningar. Jag hade velat skriva något långt och djupt och poetiskt om den här boken, men det förmår jag inte eftersom jag har alldeles för lite distans till texten just nu. Det enda jag kan säga är: "Läs den!"

söndag 22 maj 2016

Deckare i Shanghaimiljö

En ung kvinna får ansiktet sönderskuret av en okänd gärningsman medan hon och hennes fästman sitter på café och väntar på att träffa hans tidigare fästmö. En annan kvinna begår självmord hemma i sin lägenhet efter att ha deltagit i ett test av en ny medicin mot depression. Men är självmordet verkligen självmord? Och är de två fallen kopplade till varandra?

Inte kan man motstå en deckare med den oerhört smidiga titeln Är du singel för länge blir du mördad 《单身太久会被杀掉的》, så när jag hittade Sun Weis 孙未 roman i Författarnas bokhandel i Shanghai var jag tvungen att köpa den. Lite besviken är jag allt på rubriksättarna, för titeln är helt missledande och lurar läsaren att tro på ett motiv som inte alls stämmer. Författaren förklarar till och med själv i efterordet att hon ville ge sin bok titeln Människan i flaskan 《瓶中人》 men att den inte ansågs vara säljande nog.

Så vad handlar boken om då? Huvudpersonen, Zhou You , är en ganska sympatisk person. Hon arbetar som något slags juridisk assistent på ett stort läkemedelsföretag, men även om arbetet upptar större delen av hennes tid är hon inte direkt någon karriärist. När hon inte arbetar tar hon på sig myskläderna, kryper upp i soffan därhemma, drar en filt över sig och äter en hämtpizza, medan hon kollar på tv-serier eller klickar sig runt på olika diskussionsforum på nätet. Det är där hon först läser nyheten om fallet med den knivskurna kvinnan på caféet. Till en början verkar det inte ha något alls med henne själv att göra, men när hon får i uppgift att titta på självmordet - läkemedelsföretaget är angeläget om att den medicin de testar inte ska ha gett upphov till akut depression - märker hon snart att de två händelserna hör ihop. Inte nog med det - självmordet var förmodligen ett mord. Snart dör fler personer och alla har sin egen koppling till läkemedelsföretaget. Zhou You börjar misstänka att det handlar om medvetet sabotage och hon hittar snart ledtrådar på en av de populära webbplatser hon besöker: meddelanden skrivna under pseudonym som verkar ha en koppling till dödsfallen. Till hjälp och bollplank har hon frisören Bill, som hon också har lärt känna via nätet. Tillsammans ställer de upp olika scenarier och funderar kring de inblandades bakgrund. Snart visar det sig att fallet är mer personligt än Zhou You anade ...

Även om Är du singel för länge blir du mördad är upplagd som en deckare handlar den snarare om ensamhet. Om människor i en storstad i Kina idag, som inte kan nå fram till varandra, inte får leva med den de verkligen älskar, som hela tiden visar upp fasader som inte speglar vad de egentligen tänker och känner, och vilka konsekvenser det får för deras psyke. Det är detta som romanens originaltitel, Människan i flaskan (eller Människor i flaskor) syftar på. Zhou You föreställer sig än den ena, än den andra personen i rollen som mördaren (ett tag misstänker hon till och med sig själv och tänker ut en mycket trovärdig teori om hur hon kan ha gått tillväga), och för varje ny misstänkt går hon igenom scenariot en gång till. Det är i någon mån romanens styrka att den visar så många olika tänkbara vinklar och varianter på samma skeenden, men det blir också efter ett tag en aning långrandigt att tröska igenom nästan samma mordscen en gång till, om än med en annan mördare i huvudrollen. Berättelsen är dramatisk och hade kunnat bli riktigt bra, men precis som många andra kinesiska författare skulle Sun Wei behöva en hård redaktör som sa åt henne att kapa bort onödigt dödkött och koncentrera sig på det viktiga.

Det som dröjer sig kvar efter läsningen är beskrivningen av den tomhet och meningslöshet som de unga och medelålders shanghaiborna i romanen känner, och beskrivningen av den fundamentala ensamhet man kan leva i trots att man hela tiden är omgiven av människor som på ytan står en nära.

fredag 29 april 2016

Modern kinesisk poesi, 100 år senare

Zhai Yongming, Ouyang Jianghe, Hu Dong, Xi Chuan, Qiao, Yu Xiuhua, Yu Youyou, Xu Lizhi ... Den som är intresserad av modern kinesisk poesi (eller poesi överhuvudtaget) kan med fördel läsa senaste numret av Lyrikvännen (nr 2, 2016), som har just detta som särskilt tema.

Större delen av översättningarna är gjorda av det eminenta paret Björn Kjellgren och Lan Xu, som också har skrivit en kort introduktion till temat. Göran Sommardal och Viola Bao ligger bakom översättningar av Qiao och Yu Youyou.

måndag 25 april 2016

Ayam Curtain

Om man vill ha lite variation i sin fantastikläsning och söka sig en bit bort från den vanliga mittfåran, men ändå nöja sig med att läsa på engelska, så kan man bege sig till Singapore, där det finns en hel del författare av både sf och fantasy. Tyvärr kan det vara lite knepigt att få tag på deras böcker om man bor i Sverige, men vill man så går det.

Och varför inte starta med en antologi? Ayam Curtain (redigerad av June Yang och Joyce Chng) är en samling som har sin utgångspunkt i tanken på fågeln som en varelse som kan röra sig mellan olika världar. Vad skulle en fågel kunna se om den förflyttade sig mellan olika tidsplan eller olika alternativa versioner av Singapore?

Första delen av antologin består av korta minitexter på en eller två sidor, andra delen innehåller längre (men ändå ganska korta) noveller. Författarna verkar överlag vara ganska unga och nya som författare, men här finns även en internationellt känd veteran som Alvin Pang.

Jag skulle nog klassa de flesta novellerna i samlingen som sf, inte minst för att det oftast finns ett starkt framtids- eller teknikfokus i dem - men med det sagt är det inte någon hård sf det rör sig om, fokus ligger oftast på människors känslor när de ställs inför nya och förbluffande insikter, eller försöker hantera en hård och skrämmande verklighet. Här finns övernaturliga inslag som andeväsen som krigar i tunnelbanetunnlar och merlioner (Singapores eget mytiska djur, som vad jag vet inte har något annat namn på svenska), men överlag handlar det mer om dystopiska framtidsskildringar av strängt övervakade samhällen som kräver extrem konformism eller där robotvarelser och virtuell verklighet har ersatt det naturliga ekosystemet.

Vissa berättelser är svagare, andra starkare. Bland de kortare historierna tycker jag bäst om "Tales from the Lonely Tree" av Vanessa Ng Liu Rui och "They Come From Faraway Places" av Carrick Ang, bland de längre gillar jag "Battery" av Gwyneth Teo (om hetsjakt på politiska motståndare efter ett attentat), "Garisan Kuning" av Michelle Tan (som inleds: "God traveled incognito nowadays - it was much easier that way; more cost effective to dispense with the army of angels and just hop on a plane"), "Her name was Jane" av Joses Ho (om överföring av minnen) och "A Better Place" av Alvin Pang (om vad man kan ta sig för i det evighetslånga livet efter detta).

Överlag en bra samling att plocka någon novell ur då och då - man ska inte läsa alla på en gång, de fungerar bättre om man sprider ut läsningen en aning.

söndag 24 april 2016

The Vegetarian

Det här är ingen roman om vegetarianer i allmänhet, eller om hur en persons beslut att bli vegan kan driva omgivningen till vansinne. Man skulle kunna tro det, eftersom den onekligen inleds på det sättet, men under ytan är det annat som ligger och bubblar.

Tidigt en morgon kliver Yeong-Hyes man ur sängen och upptäcker att hans fru håller på att rensa kylskåpet. Hon har plockat ut allt kött och tänker slänga bort det. Hon har haft en dröm, säger hon, och från och med nu ska hon aldrig äta kött mer. För den köttälskande maken kommer detta som en chock – kanske inte så mycket på grund av de förändrade ätvanorna som för att han aldrig kunde föreställa sig att Yeong-Hye skulle visa sig ha en egen vilja. Att hon står fast vid sitt beslut trots hans protester chockerar honom. Även hennes föräldrar – och framförallt då den hårdföre fadern, en pensionerad officer – blir mycket upprörda över beslutet och försöker till och med tvinga i henne kött med våld, ett övergrepp som inte slutar väl.

Yeong-Hye förklarar aldrig riktig sitt beslut för familjen. Hon hänvisar till drömmen, men drar sig samtidigt alltmer in i sig själv. Helt klart har hon upplevt något förfärligt som radikalt har förändrat hennes syn på livet. Hon äcklas inte bara av köttet hon äter, utan även av den köttiga lukten från makens svett, av människor överlag, och hon plågas av en stark skräck för att själv orsaka levande varelser skada. Snart äter hon allt mindre, inte bara av kött utan av all mat. Det dröjer inte länge förrän hon hamnar på sjukhus.

Romanens läsare följer förloppet via tre olika personer: maken, svågern och systern. Yeong-Hyes man är typexemplet på en dryg och otrevlig karl som ser sin fru som en tjänsteande som bara ska passa upp och hålla tyst, ja, det var faktiskt därför han valde att gifta sig med henne: för att hon var så fruktansvärt ordinär att han inte behövde oroa sig för sin överhöghet. Men nu! Nu måste han till och med klä på sig själv på morgonen:
Not once did my wife bother to peer out from the kitchen in the time it took me to get ready, slinging my tie round my neck like a scarf, pulling on my socks, and getting my notebook and wallet together. In the five years we’d been married this was the first time I’d had to go to work without her handing me my things and seeing me off.
Klart att frun måste vara galen. Yeong-Hyes svåger är en helt annan historia. Han är konstnär med skapandekramp, ekonomiskt beroende av sin vackra och kompetenta hustru. Han fascineras av den sjuka Yeong-Hye och fixeras av en blå mongolfläck som hon har i ryggslutet. Hon är ett objekt, någon som hetsar upp honom sexuellt och frigör hans konstnärliga skapande, inte en person med egen identitet. Hans besatthet – som till inte ringa del beror på en känsla av underlägsenhet gentemot hustrun – förstör äktenskapet.

Den tredje person genom vars blick vi möter Yeong-Hye är hennes syster och först nu, mot slutet av romanen, börjar vi förstå vad det kan ha varit som har fått Yeong-Hye att reagera som hon har gjort, och vad som ligger bakom hennes flykt in i galenskapen. Mycket mer än så tänker jag inte säga, men det här är en roman som går att tolka på många olika sätt: den är obehaglig, fascinerande, tankeväckande och på många sätt mycket vacker. Som jag förstår det kommer Natur & Kultur att ge ut den på svenska så småningom, men innan dess publicerar de en annan och senare roman som har den engelska titeln Human acts. Själv läste jag som synes också The Vegetarian på engelska, i översättning av Deborah Smith.

tisdag 5 april 2016

Ris


Idag fick jag hem flera lådor fulla med böcker - nytryckta exemplar av Su Tongs 苏童 roman Ris 《米》. Jag tycker mycket om den här ganska obehagliga berättelsen och hoppas att den ska hitta sina läsare i Sverige. Så här lyder baksidestexten:

Hunger, hat och hämnd är de tre grundkomponenterna i denna roman om bondpojken Wulongs karriär i risbranschen och den undre världen i 1920- och 1930-talets Kina. Med brutal hänsynslöshet och en ständig känsla av att vara förnedrad arbetar han sig upp från utblottad tiggare till maffiaboss med munnen full av guldtänder. Efter sig lämnar han ödeläggelse och en dysfunktionell familj, där de bägge systrarna Zhiyun och Qiyun båda för en tid blir hans hustrur och där hans våldsamma arv förs vidare till nästa generation. 

En modern kinesisk klassiker som skoningslöst skildrar svältens och fattigdomens konsekvenser, samt kvinnors och barns utsatta position i ett samhälle där bara den starkaste överlever. 

Om författaren: 
Su Tong (Tong Zhonggui), född 1963, kommer från Suzhou men bor numera i Nanjing. Han har skrivit ett antal romaner och drygt tvåhundra noveller. I väst är han mest känd för kortromanen "Hustrur och bihustrur", som låg till grund för Zhang Yimous Oscarnominerade film Den röda lyktan från 1992. Han är en flerfaldigt prisbelönad författare vars verk är osentimentala och ofta grymma skildringar av människolivet. På svenska finns sedan tidigare Den röda lyktan: två berättelser från Kina (Tranan, 1993) och Binu och den stora muren (Bonniers, 2008).

tisdag 22 mars 2016

Rök och Molnfågel

Jag kör på med fler bilderböcker!
Det lilla förlaget Vombat har publicerat två fina kinesiska bilderböcker med illustrationer av konstnären Yu Rong 郁蓉 och i översättning av Philip Mattsson. I bägge böckerna ingår pappersklipp i den teknik Yu använder sig av för illustrationerna, och det skapar en mycket speciell stämning.

Den första boken, som kom ut 2014, heter Molnfågel 《云朵一样的八哥》. Texten är skriven av Gu Li  谷力 och handlar i korthet om en fågel som slår sig ner hos en familj, men inte känner sig lycklig förrän den slipper buren och får återvända till friheten. Tunna streckteckningar i olika färger blandas med de lite grövre och mörkare pappersklippen. Jag är inte helt överförtjust i effekten, men den är onekligen speciell och gör att boken skiljer sig från de flesta andra bilderböcker, vilket är ett stort plus. Det är en bok som har vunnit åtskilliga priser och bland annat utsetts till Kinas vackraste bok 2013.

Personligen tycker jag ännu bättre om Yu Rongs andra bok, Rök 《烟》, som kom ut på Vombat i år. Här är texten skriven av Cao Wenxuan 曹文轩 och handlar om familjen Tjock och familjen Smal, som bor på varsin sida om en flod. Familjefäderna blir osams över en bagatell och för sedan osämjan vidare till sina barn och till och med till sina hundar, som absolut inte får leka med varandra. Men röken från familjernas hus bryr sig inte om sånt, och inte hundarna heller. Här känns det som om de tecknade delarna harmonierar ännu bättre med pappersklippen än i Molnfågel.

Jag är väl inte helt nöjd med att man använder ett klassiskt chop suey-typsnitt i böckerna men ändå - Rök är en riktigt vacker bok!

måndag 21 mars 2016

Vem ska musen gifta sig med?

Bokförlaget ChinLit, som hittills mest har publicerat kinesiska noveller för vuxna i svensk översättning, har också gett ut ett par bilderböcker: Jordnötsprutten 《花生米养的屁》 av Wang Xiaoming 王晓明 och Vem ska musen gifta sig med? 《老鼠嫁女》 med text av Lu Feng 鲁风 och illustrationer av Darlingface 许玉安, bägge i översättning av Lilly Xie.

Jordnötsprutten tänker jag inte orda så mycket om, för jag är inte överdrivet förtjust i den (även om jag är glad över att kinesisk barnlitteratur översätts), men Vem ska musen gifta sig med? tycker jag betydligt bättre om.

"Musens bröllop" är ett vanligt tema i kinesisk folkkonst och det finns rätt många bilderböcker som har samma titel. I den här versionen är musflickans far en aning förvirrad och när det är dags för bröllop har han fortfarande inte valt någon man åt sin dotter. Efter att ha funderat länge på vem som är modig nog att få bli hans svärson kommer han fram till att det är - katten. Ett inte alltför smart val ...

Det är en ganska enkel historia, men illustrationerna är färgglada och har ett slags kinesisk folkkonstkänsla som är mycket tilltalande. Ett stort plus till ChinLit för att de vågar sig på att ge ut kinesiska bilderböcker!

söndag 20 mars 2016

Guji-Guji

Nu när jag försöker komma ikapp med barnboksrapporteringen får jag förstås inte glömma bort Guji-Guji av den taiwanesiske bilderboksskaparen Chih-Yuan Chen 陳致元, en söt fula ankungen-historia om en bortbyting som borde vara riktigt farlig för sina anksläktingar eftersom han är krokodil. Men Guji-guji, som får sitt namn efter de första ljud han yttrar efter kläckningen, visar sig vara en riktig fullblodsanka till allt utom utseendet. 

När Guji-guji stöter ihop med tre andra krokodiler ställs hans lojalitet på stora prov. Vem vill han vara? Vad ska han göra? Men allt slutar förstås lyckligt, för det är ju trots allt inte utanpåverket eller det biologiska ursprunget som bestämmer vilka man betraktar som sin familj. 

Belönad med svenska IBBY:s Peter Pan-pris 2015.

söndag 13 mars 2016

Min ungdoms Babylon

Det har hunnit gå ett par månader sedan jag läste Lu Neis 路内 roman Min ungdoms Babylon 《少年巴比伦》 och jag har fortfarande svårt att sätta ord på vad jag känner för den. Som vanligt (i mitt fall) är det ett tecken på att den berörde mig och att jag tycker om den.

Romanen, som delvis är självbiografisk eller åtminstone starkt inspirerad av Lu Neis egen ungdomstid, utspelas på 1990-talet i den lilla staden Daicheng, inte alltför långt från Shanghai. Titeln syftar förstås på det gamla Babylon som symbol för förtryck och materialism, men här finns inga hängande trädgårdar eller babelska torn (även om där finns ett antal höga fabriksskorstenar), nej, här är det nedgångna bostadsområden, grått damm och tröstlöst trälande vid maskinerna som gäller. Xiaolu går ut gymnasiet med fruktansvärda betyg och en total brist på ambition. Det är endast tack vare faderns inte alltför fantastiska kontakter som han överhuvudtaget lyckas få ett arbete, och då är det inte som butiksbiträde, vilket är vad han hoppas på, utan som vanlig arbetare i den kemiska fabriken. Planen är att han efter en tid ska komma in på en vidareutbildning som ska ge honom bättre möjligheter. Så blir det inte.

Xiaolu kastas rakt in i den hårda fabriksmiljön med ett antal rätt skrämmande äldre kollegor och en handledare som har smeknamnet "Kofittan". Nu tror ni kanske att det är nedsättande, men faktum är att kofitta är ungefär det hårdaste man kan vara och att den här mannen kanske snarare borde kallas farbror Stenhård. Alla Xiaolus kollegor i arbetslaget har för övrigt smeknamn som slutar på "-pung". Det är inte precis en plats för den känslige, och Xiaolu känner sig först en aning bortkommen - inte minst när han måste lära sig tas med de medelålders kvinnliga arbetarna som har ett särskilt gott öga till farbror Stenhård och gärna driver lite med unga nykomlingar.

Livet på fabriken är hårt och mellan arbetarna och fabriksledningen pågår en ständig kamp, där arbetarna förstås egentligen är chanslösa men ändå gör sitt bästa för att ge förmännen och cheferna så många tjuvnyp de kan. Samtidigt gäller det att inte åka dit för hårt, för då kan man omplaceras och hamna på sackarinfabriken - något ingen vill drabbas av.

Det här kan ju låta som en rätt trist historia, och själva livet på fabriken är också ganska hopplöst. Xiaolus stora skräck är att tvingas stanna där för evigt, ett öde värre än döden för en ung man. Att han så småningom lyckas ta sig till Shanghai, där han blir författare, vet läsaren redan från början, men berättelsen handlar egentligen inte så mycket om hans väg ut i världen, den kretsar istället kring människorna på fabriken, deras arbete, sorger och glädjeämnen. Här finns en kärlekshistoria förstås, men det som fastnar i minnet efter läsningen är arbetarnas sätt att hantera sin hårda och farliga vardag med lika delar lågintensiv revolt och humor. Lu Nei skriver lättsamt och driver friskt med alla, även om man samtidigt känner hans djupa respekt för de människor som slavar hela sina liv under dessa fruktansvärda förhållanden. En av de saker jag uppskattar med romanen är just att den inte är så självcentrerad som vissa utvecklingsromaner kan vara: även om Xiaolu förstås är det nav kring vilket allt rör sig så är han inte den ende som framstår som intressant och det är inte hans öde som man minns när berättelsen är över.

Nej, ni får nog ta och läsa romanen själva. Den som inte kan kinesiska kan läsa den på engelska, för den finns utgiven på Amazon Crossing i översättning av Poppy Toland, med titeln Young Babylon. Boken har också filmats med titeln Young Love Lost. Ska man döma av trailern nedan verkar filmen fokusera på kärlekshistorien mellan Xiaolu och fabrikens unga kvinnliga läkare.

fredag 11 mars 2016

Fjäderns resa


Jag har varit ganska dålig på att skriva om barnlitteratur den senaste tiden, så jag ska försöka att kompensera lite för det den här månaden. Faktum är att jag inte ens har skrivit om Cao Wenxuans 曹文轩 bok Fjäderns resa 《羽毛》 (Hjulet, 2014) som jag själv har översatt. Det är en bilderbok med en ganska enkel historia om en liten fjäder som försöker hitta hem till den fågel som tappade honom (eller henne) och stöter ihop med den ena fågeln efter den andra innan den hittar rätt. Texten är inte märkvärdig, men den får ett lyft av de fina illustrationerna av den brasilianske konstnären och illustratören Roger Mello. Formatet är också en aning annorlunda, boken är avlång och har en fin tygkänsla i omslaget. Färgerna är underbara! Ett litet konstverk, helt enkelt.


torsdag 3 mars 2016

Någonting är borta


Å, den här taiwanesiska bilderboken verkar ju väldigt fin! Någonting är borta 《什麼不見了》 heter den (eller möjligen Vad är det som saknas?) och den är skriven och illustrerad av de två bröderna Kuo Yen-ting 良根 och Kuo Yu-feng 郭漁. Jag gillar verkligen den här sortens färgglada och lite naivistiska bilder. En artikel om bröderna och deras böcker hittar man i Taiwan Today, och vill man läsa mer om just den här boken så finns en annan intervju på kinesiska på webbplatsen Okapi. Där kan man också se fler bilder ur boken, som handlar om en liten flicka som går runt och letar efter någonting försvunnet.

fredag 26 februari 2016

L.O.R.D. of the Guo Jingming

Jag vill bara uppmärksamma den intresserade på en lång och intressant artikel om Guo Jingmings 郭敬明 senaste projekt. Om det blir bra eller ej är svårt att säga, men personligen tycker jag det vore kul om kinesiska filmskapare/producenter slutade att göra filmer som känns som imitationer av västerländska succéer. Alltså, en fantasyfilm med den engelska titeln L.O.R.D.? Eller en film som heter Lost in the Pacific och handlar om ett flygplan som kraschar på en ö där de överlevande råkar ut för en massa underligheter medan de funderar på hur de ska ta sig därifrån? Jag vet inte, men det låter på något sätt väldigt bekant. Å andra sidan är väl filmer av det här slaget ofta rätt likartade ...

Guo Jingming är en intressant person, som slog igenom som fantasyförfattare men nu har byggt upp ett helt imperium av litteratur och film, framförallt riktat till unga. Även hans debutroman Illusionernas stad 《幻城》 kommer att ha premiär som tv-serie till sommaren. Trailern här nedanför verkar vara gjord för fansen, som redan känner till historien.

torsdag 25 februari 2016

Ett ord i rättan tid

Jo, jag tänkte att jag kanske ändå skulle påpeka att det har kommit ut en ny bok av Liu Zhenyun i översättning från kinesiska. Ett ord i rättan tid heter den (《一句顶一万句》 på kinesiska), och det är inte lätt att redogöra för den ganska invecklade handlingen, men om jag ändå ska göra ett försök att sammanfatta den så kan man säga att det är en berättelse om två män, Yang Baishun och Niu Aiguo. De tillhör olika generationer och några decennier skiljer dem åt, men fastän de inte känner varandra finns där ändå ett band emellan dem.

Yang Baishun växer upp i början av 1900-talet och lämnar sitt hem som ung, arg på sin far och sina bröder. Han traskar runt mellan de olika byarna i närområdet och prövar på en rad olika yrken innan han till sist blir bagare i staden. Vid det laget har han hunnit byta namn ett par gånger, och en gång till ska det bli - när den stora katastrofen drabbar honom. Niu Aiguo lever i en tid som mer liknar vår egen, men också han är en rastlös person som driver runt och inte riktigt kan slå sig till ro. I ett försök att få klarhet i sin egen livshistoria ger han sig till sist ut på jakt efter Yang Baishun.

Liu Zhenyun har själv sagt att Ett ord i rättan tid är en roman om människors svårighet att kommunicera med varandra. Det stämmer bra, men det är också en berättelse full av korta anekdoter och roliga historier, som ger de mänskliga svårigheterna ett tragikomiskt skimmer. När personerna i romanen råkar illa ut beror det oftast på dem själva och deras oförmåga att se verkligheten som den är. Ett exempel är historien om när Baishuns bror Baiye gifter sig med den förnäma Qin Manqing, som egentligen borde ha fått sig en betydligt rikare och stiligare karl, men som lurar sig själv in i äktenskapet med tofutillverkaren för att hon har läst för många romantiska böcker.

I de gamla romaner hon hade läst hamnade flickorna från de fina familjerna i hem som visserligen var enkla, men där det var rent och prydligt, och även om deras makar var fattiga matoljeförsäljare eller skogshuggare så var de samtidigt goda män som innan de blivit utblottade hade studerat och både kunde måla och skriva poesi. När Qin Manqin klev ut på den lilla pallen bredvid bärstolen och kastade sin första blick på familjen Yangs hus kändes det som om hennes hjärta nästan frös till is. Huset var ordentligt nergånget, ett litet lutande ruckel med några få rum på andra sidan om en ojämn gårdsplan där snön nu hade trampats ner till en lerig gegga av folkhopens fötter. Att huset skulle vara gammalt och slitet hade hon räknat med, men inte att det skulle vara så smutsigt. Nu skyndade brudgummen Baiye fram och tog tag i andra änden av den röda silkesslöjan. Hans uppförande och sätt att röra sig var också en besvikelse. De gånger han sålt tofu utanför familjen Qins hus hade han varit klädd i vardagskläder och sett enkel men ärlig ut; nu hade han på sig en brudgumsutstyrsel som bestod av en lånad hatt och en långrock med en stor röd rosett på bröstet. Rocken satt illa och när han sprang över gården såg han ut som en klumpig apa.